Job 13
1 Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
A cungkuem he ka mik loh a hmuh coeng. Te te Ka hna yaak tih a yakming coeng.
2 Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
Nangmih kah mingnah bangla kai khaw ka ming tih nangmih kai he nangmih lakah ka toem moenih.
3 Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
Tedae kai tah Tlungthang taengah ka thui tih Pathen taengah ka ngaih bangla ka tluung lah sue.
4 Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
Tedae nangmih ah laithae kap tih nangmih boeih te mueirhol siboei ni.
5 Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
U long nim n'ngam sak lah sue? Na ngam uh lah vetih nangmih ham cueihnah la om mako.
6 Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
Kai kah toelthamnah hnatun dae lamtah ka hmuilai dongkah tuituknah he hnatung uh.
7 Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
Pathen yueng la dumlai na thui uh vetih amah yueng la vuelvaeknah na thui uh aya?
8 Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
A maelhmai na then sak uh vetih Pathen yueng la na ho uh aya?
9 Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
Nangmih te n'khe vetih hlanghing taengkah omsaa bangla a taengah na omsaa uh koinih then aya?
10 Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
Yinhnuk ah maelhmai na dan uh koinih a tluung ham khaw nangmih te ni n'tluung eh.
11 Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
A boeimang loh nangmih te n'let sak tih amah kah birhihnah loh nangmih soah tla het mahpawt nim?
12 Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
Nangmih poekkoepnah he hmaiphu dongkah banghui, nangmih kah amkhawn khaw amlai amkhawn banghui ni.
13 Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
Kai taengah hilphah uh lamtah ka cal mai akhaw kamah taengah mebang khaw thoeng mai saeh.
14 Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
Balae tih ka saa te ka no dongla ka khueh vetih ka hinglu he ka kut neh ka pom eh.
15 Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
Kai n'rhaem mai cakhaw amah taengah ka ngaiuep mahpawt nim? Ka longpuei he a mikhmuh ah ka thui pueng ni.
16 Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
He khaw kai hamla khangnah la om pai. Lailak tah a mikhmuh la kun mahpawh.
17 Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
Nangmih hna dongkah ka olthui neh ka olhoe he hnatun khaw hnatun mai dae.
18 Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
Ka tang ni tila ka ming dongah laitloeknah ka tawn coeng he.
19 Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
Kai aka ho te unim? Ka ngam mai laeh vetih ka pal mai mako.
20 Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
Kai taengah panit bueng saii boeh, na mikhmuh lamloh ka ying pawt ve.
21 Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
Na kut te kai dong lamloh lakhla sak lamtah na mueirhih neh kai n'let sak boeh.
22 Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
Te phoeiah n'khue lamtah ka doo bitni. Ka thui saeh lamtah kai he n'thuung saeh.
23 Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
Ka taengkah thaesainah neh tholhnah he meyet nim? Ka boekoeknah neh ka boirhaem lai kai n'tueng lah.
24 Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
Balae tih na maelhmai na thuh, kai he na taengkah thunkha bangla nan moeh mai.
25 Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
Hawnlae a yawn nim na na sairhing vetih divawt rhae te na hloem eh?
26 Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
Kai taengah khahing te nan daek tih ka camoe thaesainah te kai nan pang sak.
27 Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
Ka kho he hloong dongah nan buen tih ka caehlong boeih na ngaithuen. Ka kho dongkah khotang ham kha na vuel coeng.
28 Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
Te khaw keet bangla hmawn tih himbai bangla bungbo loh a caak.
