Job 12

1 Då svarade Job, och sade:

Na Hiob buae se,

2 Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.

“Akyinnye nni ho, mo ne nnipa no na muwu a na nyansa asa!

3 Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?

Nanso mewɔ adwene sɛ mo ara monnsen me. Hena na onnim saa nneɛma yi nyinaa?

4 Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;

“Mayɛ aserewde ama me nnamfonom, mefrɛɛ Onyankopɔn na obuae, aserewde teta bi, nanso meteɛ na me ho nni asɛm.

5 Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.

Nnipa a wɔn ho tɔ wɔn no bu amanehunu animtiaa sɛnea wobu wɔn a wɔn nan rewatiri no awiei animtiaa no.

6 Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.

Wɔmmfa wɔn nsa nka akorɔmfo ntamadan, na wɔn a woyi Onyankopɔn abufuw wɔ bammɔ na Onyankopɔn bɔ nea ɔde ma wɔn ho ban.

7 Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;

“Bisa mmoa no, na wɔbɛkyerɛ wo anaasɛ wim nnomaa no, na wɔbɛka akyerɛ wo

8 Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.

anaasɛ kasa kyerɛ asase, na ɛbɛkyerɛ wo, anaasɛ ma po mu mpataa nka nkyerɛ wo.

9 Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;

Wɔn nyinaa mu hena na onnim sɛ Awurade nsa na ayɛ eyi.

10 Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?

Ne nsam na abɔde nyinaa home wɔ ne adesamma nyinaa home.

11 Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?

So aso nsɔ nsɛm nhwɛ sɛnea tɛkrɛma ka aduan hwɛ no ana?

12 Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.

Wonnya nyansa mfi mpanyin nkyɛn, na ɛnyɛ onyinkyɛ na ɛde ntease ba ana?

13 När honom är vishet och magt, råd och förstånd.

“Nyansa ne tumi yɛ Onyankopɔn de; afotu ne ntease yɛ ne dea.

14 Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.

Nea obubu gu no, obiara rentumi nsi; nea ɔde no to afiase no, obiara rentumi nyi no.

15 Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.

Sɛ ɔma osu gyae tɔ a, asase no so yɛ wosee; sɛ ogyaa osutɔ mu a, ɛsɛe asase no.

16 Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.

Ahoɔden ne nkonimdi yɛ ne de osisifo ne nea wosisi no no nso yɛ ne de.

17 Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.

Ɔpa afotufo ho ntama ma wɔkɔ na ɔma atemmufo yɛ nkwasea.

18 Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.

Ɔworɔw ahemfo nkyehama na ɔde abɔso bɔ wɔn asen.

19 Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.

Ɔpa asɔfo ho ntama, na otu nnipa a wɔn ase atim akyɛ gu.

20 Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.

Ɔka afotufo a wogye wɔn di no kasaboa hyɛ, na ogye mpanyimfo nhumu.

21 Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.

Ɔde animguase gu atitiriw so na otintim gye ahoɔdenfo nsam akode.

22 Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.

Ɔda sum mu nneɛma a ahintaw adi na ɔde sum kabii ba hann mu.

23 Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.

Ɔyɛ aman akɛse, na ɔsɛe wɔn; ɔtrɛw aman mu, na ɔhwete wɔn mu.

24 Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;

Ogye wiase akannifo adwene fi wɔn nsam; na ɔma wokyinkyin asase wosee a ɔkwan nna so so.

25 Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.

Wɔkeka wɔ sum mu a wonni kanea; na ɔma wɔtɔ ntintan sɛ asabowfo.”