Job 12
1 Då svarade Job, och sade:
Eyüp şöyle yanıtladı:
2 Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
“Kendinizi bir şey sandığınız belli, Ama bilgelik de sizinle birlikte ölecek!
3 Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
Sizin kadar benim de aklım var, Sizden aşağı kalmam. Kim bilmez bunları?
4 Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
“Gülünç oldum dostlarıma, Ben ki, Tanrı'ya yakarırdım, yanıtlardı beni. Doğru ve kusursuz adam gülünç oldu.
5 Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
Kaygısızlar felaketi küçümser, Ayağı kayanı umursamaz.
6 Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
Soyguncuların çadırlarında rahatlık var, Tanrı'yı gazaba getirenler güvenlik içinde, Tanrı'ya değil, kendi bileklerine güveniyorlar.
7 Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
“Ama şimdi sor hayvanlara, sana öğretsinler, Gökte uçan kuşlara sor, sana anlatsınlar,
8 Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
Toprağa söyle, sana öğretsin, Denizdeki balıklara sor, sana bilgi versinler.
9 Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
Hangisi bilmez Bunu RAB'bin yaptığını?
10 Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
Her yaratığın canı, Bütün insanlığın soluğu O'nun elindedir.
11 Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
Damağın yemeği tattığı gibi Kulak da sözleri denemez mi?
12 Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
Bilgelik yaşlılarda, Akıl uzun yaşamdadır.
13 När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
“Bilgelik ve güç Tanrı'ya özgüdür, O'ndadır öğüt ve akıl.
14 Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
O'nun yıktığı onarılamaz, O'nun hapsettiği kişi özgür olamaz.
15 Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
Suları tutarsa, kuraklık olur, Salıverirse dünyayı sel götürür.
16 Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
Güç ve zafer O'na aittir, Aldanan da aldatan da O'nundur.
17 Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
Danışmanları çaresiz kılar, Yargıçları çıldırtır.
18 Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
Kralların bağladığı bağı çözer, Bellerine kuşak bağlar.
19 Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
Kâhinleri çaresiz kılar, Koltuklarında yıllananları devirir.
20 Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
Güvenilir danışmanları susturur, Yaşlıların aklını alır.
21 Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
Rezalet saçar soylular üzerine, Güçlülerin kuşağını gevşetir.
22 Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
Karanlıkların derin sırlarını açar, Ölüm gölgesini aydınlığa çıkarır.
23 Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
Ulusları büyütür, ulusları yok eder, Ulusları genişletir, ulusları sürgün eder.
24 Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
Dünya önderlerinin aklını başından alır, Yolu izi belirsiz bir çölde dolaştırır onları.
25 Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
Karanlıkta el yordamıyla yürür, ışık yüzü görmezler; Sarhoş gibi dolaştırır onları.
