Job 12
1 Då svarade Job, och sade:
Y respondió Job, y dijo:
2 Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
Ciertamente que vosotros sois el pueblo; y con vosotros morirá la sabiduría.
3 Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
También tengo yo seso como vosotros; no soy yo menos que vosotros; ¿y quién habrá que no pueda decir otro tanto?
4 Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
El que invoca a Dios, y él le responde, es burlado de su amigo; y el justo y perfecto es escarnecido.
5 Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
La antorcha es tenida en poco en el pensamiento del próspero; la cual se aparejó contra las caídas de los pies.
6 Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
Las tiendas de los ladrones están en paz; y los que provocan a Dios, y los que traen dioses en sus manos viven seguros.
7 Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
Y en efecto, pregunta ahora a las bestias, que ellas te enseñarán; y a las aves de los cielos, que ellas te lo mostrarán;
8 Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
o habla a la tierra, que ella te enseñará; los peces del mar te lo declararán también.
9 Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
¿Qué cosa de todas éstas no entiende que la mano del SEÑOR la hizo?
10 Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
En su mano está el alma de todo viviente, y el espíritu de toda carne humana.
11 Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
Ciertamente el oído prueba las palabras, y el paladar gusta las viandas.
12 Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
En los viejos está la ciencia, y en la larga edad la inteligencia.
13 När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
Con Dios está la sabiduría y la fortaleza; suyo es el consejo y la inteligencia.
14 Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
He aquí, él derribará, y no será edificado; encerrará al hombre, y no habrá quien le abra.
15 Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
He aquí, él detendrá las aguas, y se secarán; él las enviará, y destruirán la tierra.
16 Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
Con él está la fortaleza y la existencia; suyo es el que yerra, y el que hace errar.
17 Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
El hace andar a los consejeros desnudos de consejo, y hace enloquecer a los jueces.
18 Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
El suelta la atadura de los tiranos, y les ata el cinto a sus lomos.
19 Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
El lleva despojados a los príncipes, y trastorna a los valientes.
20 Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
El impide el labio a los que dicen verdad, y quita a los ancianos el consejo.
21 Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
El derrama menosprecio sobre los príncipes, y enflaquece la fuerza de los esforzados.
22 Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
El descubre las profundidades de las tinieblas, y saca a luz la sombra de muerte.
23 Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
El multiplica los gentiles, y él las destruye; esparce los gentiles, y las torna a recoger.
24 Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
El quita el seso de las cabezas del pueblo de la tierra, y les hace que se pierdan vagando sin camino;
25 Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
que palpen las tinieblas, y no la luz; y los hace errar como borrachos.
