Job 12
1 Då svarade Job, och sade:
Job respondió:
2 Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
Entonces ciertamente ustedes son el pueblo, y con ustedes se acaba la sabiduría.
3 Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
Pero yo tengo entendimiento como ustedes. No soy menos que ustedes. ¿Quién no sabe tales cosas?
4 Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
Yo soy alguien que para su amigo es motivo de risa, uno que clamó a ʼElohim y le respondió. ¡El justo e intachable es un payaso!
5 Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
El que tiene bienestar desprecia la calamidad como algo preparado para aquellos que resbalan.
6 Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
Prosperan las tiendas de los ladrones y los que provocan a ʼEL están seguros, aquellos que ʼEloah trae a su poder.
7 Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
En efecto, pregunta ahora a las bestias, y ellas te enseñarán, a las aves del cielo, y ellas te lo dirán.
8 Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
O habla a la tierra, y te enseñará. Los peces del mar también te lo declararán.
9 Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
¿Cuál de ellos no sabe que la mano de Yavé hizo esto,
10 Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
que en su mano está la vida de todo viviente y el hálito de toda la humanidad?
11 Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
¿No distingue el oído las palabras y el paladar prueba la comida?
12 Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
En los ancianos está la sabiduría y en la larga edad el entendimiento.
13 När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
Con Él están la sabiduría y el poder. Suyos son el consejo y el entendimiento.
14 Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
Si Él derriba, no será reedificado. Si Él encierra al hombre, no hay liberación.
15 Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
Si Él retiene las aguas, se secan, y si las suelta, inundan la tierra.
16 Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
Con Él están la fortaleza y la sana sabiduría. Suyos son el que yerra y el que hace errar.
17 Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
Hace andar descalzos a los consejeros y entontece a los jueces.
18 Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
Suelta las ataduras que imponen los reyes y ata con una cuerda sus cinturas.
19 Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
Hace ir descalzos a los sacerdotes y derriba a los poderosos.
20 Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
Priva del habla a los de confianza, y del discernimiento a los ancianos.
21 Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
Derrama desprecio sobre los nobles y afloja el cinturón de los fuertes.
22 Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
Descubre las profundidades de la oscuridad y saca a la luz la sombra de muerte.
23 Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
Engrandece las naciones y las destruye. Ensancha los pueblos y los suprime.
24 Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
Priva de discreción a los caudillos de los pueblos de la tierra y los hace deambular por un desierto sin camino.
25 Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
No tienen luz. Palpan en la oscuridad, y los hace tambalearse como ebrios.
