< Job 12 >
1 Då svarade Job, och sade:
Respondió Job y dijo:
2 Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
“De veras, vosotros sois hombres, y con vosotros morirá la sabiduría.
3 Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
También yo tengo seso como vosotros; ninguna ventaja tenéis sobre mí; ¿y quién no sabe lo que decís?
4 Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
¡Ludibrio soy de mis amigos! ¡Yo, que clamaba a Dios, y Él le respondía! ¡Yo, el recto e inocente, ahora objeto de oprobio!
5 Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
¡Ignominia al que sufre! —así piensa el que vive sin cuidados—. ¡Caiga desprecio sobre aquel cuyo pie resbala!
6 Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
Las guaridas de los salteadores gozan de paz, seguros están los que irritan a Dios; a ellos Dios se lo otorga (todo).
7 Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
Pregunta, te ruego, a las bestias, y ellas te enseñarán, a las aves del cielo, y te lo dirán;
8 Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
o habla con la tierra, y ella te instruirá; te lo contarán los peces del mar.
9 Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
¿Quién de todos estos seres no sabe que la mano de Yahvé ha hecho (todas) las cosas?
10 Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
En su mano está el alma de todo viviente, y el soplo de toda carne humana.
11 Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
¿No se ha hecho el oído para discernir las palabras; el paladar para gustar los manjares?
12 Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
En los ancianos reside la sabiduría, y en la larga vida la prudencia;
13 När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
con Él, empero, están la sabiduría y el poder, suyo es el consejo y suya la inteligencia.
14 Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
Lo que Él derriba, no será reedificado; si Él encierra al hombre, no hay quien lo libre.
15 Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
Si detiene las aguas, estas se secan; si las suelta, devastan la tierra.
16 Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
En Él están el poder y el saber, suyos son el engañado y el que engaña.
17 Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
Él hace andar a los consejeros privados (de consejo), y entontece a los jueces.
18 Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
Él quita a los reyes la faja, y les ciñe los lomos, con una soga.
19 Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
Hace andar a los sacerdotes descalzos, y a los grandes derriba.
20 Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
Quita el habla a los más respetados, y a los ancianos los priva del juicio.
21 Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
Vacía desprecio sobre los príncipes, y afloja el cinto de los fuertes.
22 Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
Descubre lo oculto en las tinieblas, y saca a luz la sombra de la muerte.
23 Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
Da prosperidad a los pueblos y los destruye, dilata a las naciones, y las reduce.
24 Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
Quita la inteligencia a los príncipes de los pueblos de la tierra, y los hace vagar por un desierto sin camino;
25 Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
andan a tientas en tinieblas, sin tener luz; Él los hace errar como a embriagados.”