Job 12
1 Då svarade Job, och sade:
Job je odgovoril in rekel:
2 Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
»Brez dvoma ste vi samo ljudje in modrost bo umrla z vami.
3 Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
Toda jaz imam razumevanje prav tako kakor vi. Nisem slabši od vas. Da, kdo ne pozna takšnih stvari, kakor so te?
4 Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
Jaz sem kakor nekdo, zasmehovan od svojega bližnjega, ki kliče k Bogu in ta mu odgovarja. Pravičen človek je zasmehovan do norčevanja.
5 Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
Kdor je pripravljen, da zdrsne s svojimi stopali, je kakor svetilka, prezirana v mislih tistega, ki je ohol.
6 Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
Šotori roparjev uspevajo in tisti, ki izzivajo Boga, so varni; v katerih roko Bog obilno prinaša.
7 Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
Toda vprašaj sedaj živali in te bodo poučile in perjad neba in ti bodo povedale.
8 Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
Ali govori zemlji in te bo poučila in morske ribe ti bodo oznanile.
9 Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
Kdo v vsem tem ne spoznava, da je to naredila Gospodova roka?
10 Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
V čigar roki je duša vsake žive stvari in dih vsega človeštva.
11 Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
Mar uho ne preizkuša besed? In usta ne okusijo njegove hrane?
12 Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
S starcem je modrost, in v dolžini dni razumnost.
13 När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
Z njim je modrost in moč, on ima nasvet in razumevanje.
14 Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
Glej, on poruši in to ne more biti ponovno zgrajeno. On zapre človeka in ne more biti odpiranja.
15 Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
Glej, on zadržuje vode in se posušijo. On jih prav tako pošilja ven in razrijejo zemljo.
16 Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
Z njim je moč in modrost; prevarani in slepar sta njegova.
17 Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
Svetovalce odvede oplenjene in sodnike dela bedake.
18 Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
Kraljem razvezuje vez in njihova ledja opasuje s pasom.
19 Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
Prince odvede oplenjene in podira močne.
20 Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
Odstranja govor zanesljivih in odvzema razumnost ostarelih.
21 Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
Na prince izliva zaničevanje in slabi moč močnih.
22 Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
Odkriva globoke stvari teme in na svetlobo prinaša smrtno senco.
23 Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
Povečuje narode in jih uničuje. Razširja narode in jih ponovno vodi v suženjstvo.
24 Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
Odvzema srce vodjem ljudstva zemlje in jim povzroča, da tavajo v divjini, kjer ni poti.
25 Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
Tipajo v temi brez svetlobe in on jim povzroča, da se opotekajo kakor pijan človek.
