Job 12
1 Då svarade Job, och sade:
Nanoiñe ami’ty hoe t’Iobe:
2 Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
Toe inahareo avao ro ondaty, vaho hitrao-pihomak’ ama’ areo ty hihitse.
3 Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
Fa toe mahilala ka iraho, tsy inahareo avao; Tsy zai’ areo iraho. Ia ty tsy mahafohiñe o raha rezao?
4 Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
Fiankahafa’ o rañekoo iraho: Kanjie’e t’i Andrianañahare, vaho toiñe’e, Fitohafañe i vañoñe tsy aman-kilay.
5 Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
Tsambolitio’ ty miagaregañe ty failo, ie nihentseñañe ho a o mipolititse am-pandiao.
6 Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
Mierañerañe ty kiboho-malaso, le tsi-añoleñañe ty manigìk’ an’Andrianañahare, o mitintiñe ty ndrahare’e am-pità’eo.
7 Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
Fe añontaneo o bibio, hampandrendreha’ iareo; naho o voro-mitiliñeo, hitalilia’ iareo;
8 Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
ke misaontsia ami’ty tane toy, hañòha’e azo, apoho hitaroña’ o fian-driakeo.
9 Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
Ia amy rezay ro tsy mahafohiñe t’ie nanoem-pità’ Iehovà?
10 Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
Kila am-pità’e ao ty fiai’ ze veloñe, naho ty kofò’ ze hene ondaty.
11 Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
Tsy mpitsò-bolañe hao ty ravembia, manahake ty fitsopehan-dañilañy ty mahakama?
12 Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
Amo antetseo hao ty hihitse, amo lava’ androo hao ty hilala?
13 När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
Aman’Añahare o hihitse naho haozarañeo; ama’e o fanoroañe naho hilalao.
14 Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
Heheke, mandrotsake re, le tsy hamboareñe ka; agabe’e ao t’indaty, vaho tsy ho hahañe ka.
15 Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
Hehe te kalaña’e o ranoo, le maike; irahe’e ka iereo, le añinahinà’e ty tane.
16 Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
Ama’e ty hafatrarañe naho ty hilala; aze ty finitake naho ty mpamitake
17 Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
Ampañaveloa’e tsy aman-kana o mpanoroo, vaho ampigege’e o mpizakao.
18 Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
Abala’e ty kitambem-panjaka vaho diaña’e sokotry ty vania’e.
19 Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
Asese’e tsy aman-kana o mpisoroñeo naho gorè’e ty fanalolahy.
20 Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
Ampitsiñe’e ty lañona’ o matoeo, naho afaha’e ty hilala’o antetseo.
21 Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
Ampidoaña’e inje o ana-donakeo naho abala’e ty sadia’ o maozatseo.
22 Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
Ventabentare’e o raha mietak’ añ’ieñeo, aboa’e an-kazavàñe o talinjon-kavilasio.
23 Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
Onjone’e o fifeheañeo naho rotsahe’e; atratrañahe’e o fifelehañeo vaho asese’e an-drohy añe.
24 Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
Ampimotsoe’e arofo o mpiaolo’ ty tane toio, vaho ampirerererè’e an-dratraratra tsy aman-dalañe añe.
25 Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
Ie mijimejime añ’ ieñe ao tsy an-kazavàñe; midaleandaleañe hoe jike.
