Job 12
1 Då svarade Job, och sade:
respondens autem Iob dixit
2 Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
ergo vos estis soli homines et vobiscum morietur sapientia
3 Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
et mihi est cor sicut et vobis nec inferior vestri sum quis enim haec quae nostis ignorat
4 Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
qui deridetur ab amico suo sicut ego invocabit Deum et exaudiet eum deridetur enim iusti simplicitas
5 Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
lampas contempta apud cogitationes divitum parata ad tempus statutum
6 Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
abundant tabernacula praedonum et audacter provocant Deum cum ipse dederit omnia in manibus eorum
7 Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
nimirum interroga iumenta et docebunt te et volatilia caeli et indicabunt tibi
8 Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
loquere terrae et respondebit tibi et narrabunt pisces maris
9 Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
quis ignorat quod omnia haec manus Domini fecerit
10 Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
in cuius manu anima omnis viventis et spiritus universae carnis hominis
11 Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
nonne auris verba diiudicat et fauces comedentis saporem
12 Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
in antiquis est sapientia et in multo tempore prudentia
13 När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
apud ipsum est sapientia et fortitudo ipse habet consilium et intellegentiam
14 Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
si destruxerit nemo est qui aedificet et si incluserit hominem nullus est qui aperiat
15 Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
si continuerit aquas omnia siccabuntur et si emiserit eas subvertent terram
16 Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
apud ipsum est fortitudo et sapientia ipse novit et decipientem et eum qui decipitur
17 Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
adducit consiliarios in stultum finem et iudices in stuporem
18 Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
balteum regum dissolvit et praecingit fune renes eorum
19 Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
ducit sacerdotes inglorios et optimates subplantat
20 Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
commutans labium veracium et doctrinam senum auferens
21 Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
effundit despectionem super principes et eos qui oppressi fuerant relevans
22 Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
qui revelat profunda de tenebris et producit in lucem umbram mortis
23 Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
qui multiplicat gentes et perdet eas et subversas in integrum restituet
24 Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
qui inmutat cor principum populi terrae et decipit eos ut frustra incedant per invium
25 Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
palpabunt quasi in tenebris et non in luce et errare eos faciet quasi ebrios
