Job 12
1 Då svarade Job, och sade:
Na Job el fahk,
2 Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
“Aok, komtal aolla pusren mwet uh. Komtal fin misa, na lalmwetmet ac fah wi komtal na misa.
3 Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
Tusruktu oasr pacna ma nga etu oana komtal; Wanginna ma nga ten liki komtal kac; Mwet nukewa etu ma komtal fahk an.
4 Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
Finne mwet kawuk luk, elos isrunyu pac in pacl inge; Nga ne suwoswosna ac wangin mwetik, a elos isrun yu pacna; Tusruktu, oasr pacl God El tuh topuk pre luk.
5 Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
Komtal tiana pula ma upa, a komtal isrunyu; Komtal sringilya mwet se ma apkuran in ikori uh.
6 Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
Mwet pisrapasr ac mwet koluk elos mutana in misla, A pwayena god lalos pa ku lalos sifacna.
7 Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
“Finne won ku kosro lemnak uh, oasr pac ma elos ku in luti nu sumtal;
8 Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
Siyuk lalmwetmet sin ma orakrak fin faclu ac ik in meoa uh.
9 Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
Elos nukewa etu lah poun God pa oralosla uh.
10 Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
God pa kol moul lun ma El orala inge; Moul lun mwet nukewa oan ye ku lal.
11 Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
Tusruktu, insremtal engan in lohng kas uh, Oana ke loumtal lungse ema mwe mongo.
12 Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
“Lalmwetmet oasr sin mwet matu uh, Ke elos matuoh, yohk etauk lalos.
13 När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
Tusruktu God El sisani kewa lalmwetmet ac ku; El liyaten ac sessesla ke lalmwetmet.
14 Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
God El fin ikruiya sie ma, su ku in sifilpa tulokunak? God El fin kapriya sie mwet, su ac ku in tulala?
15 Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
Faclu ac paola God El fin tulokinya af uh; Sronot uh tuku ke El fuhlela af upa uh.
16 Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
“God El ku ac El kutangla pacl nukewa; Mwet kikiap ac mwet ma kiapweyukla kewa oan ye ku lal.
17 Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
El eisla nunak lalmwetmet lun mwet leum, Ac oru mwet kol uh in orekma oana mwet lalfon.
18 Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
El sisla tokosra uh liki nien muta fulat lalos, ac oru tuh elos in mwet kapir;
19 Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
El akpusiselye mwet tol ac mwet ma oasr wal la uh.
20 Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
El kaliya oalin mwet lulalfongiyuk uh in tia kaskas, Ac El eisla lalmwetmet lun mwet matu lukelos.
21 Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
El akmwekinye mwet leum uh Ac tulokinya ku lun mwet kol uh.
22 Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
El tolak yen lohsr, aok yen lohsr lun misa.
23 Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
El oru kutu mutunfacl uh in yohk ac pwengpeng, Na El sifilpa kutangulosla ac kunauselosla.
24 Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
El oru mwet leum lalos in lalfonla Ac fuhlela elos forfor oana mwet fohsak ac tuhlac;
25 Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
Elos kahlimin acn lohsr uh, ac tukulkul oana mwet sruhi uh.
