Job 12
1 Då svarade Job, och sade:
Felele erre Jób, és monda:
2 Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
Bizonyára ti magatok vagytok a nép, és veletek kihal a bölcseség!
3 Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
Nékem is van annyi eszem, mint néktek, és nem vagyok alábbvaló nálatok, és ki ne tudna ilyenféléket?
4 Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
Kikaczagják a saját barátai azt, mint engem, a ki Istenhez kiált és meghallgatja őt. Kikaczagják az igazat, az ártatlant!
5 Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
A szerencsétlen megvetni való, gondolja, a ki boldog; ez vár azokra, a kiknek lábok roskadoz.
6 Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
A kóborlók sátrai csendesek és bátorságban vannak, a kik ingerlik az Istent, és a ki kezében hordja Istenét.
7 Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
Egyébiránt kérdezd meg csak a barmokat, majd megtanítanak, és az égnek madarait, azok megmondják néked.
8 Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
Avagy beszélj a földdel és az megtanít téged, a tengernek halai is elbeszélik néked.
9 Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
Mindezek közül melyik nem tudja, hogy az Úrnak keze cselekszi ezt?
10 Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
A kinek kezében van minden élő állatnak élete, és minden egyes embernek a lelke.
11 Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
Nemde nem a fül próbálja-é meg a szót, és az íny kóstolja meg az ételt?
12 Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
A vén emberekben van-é a bölcseség, és az értelem a hosszú életben-é?
13 När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
Ő nála van a bölcseség és hatalom, övé a tanács és az értelem.
14 Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
Ímé, a mit leront, nem épül föl az; ha valakire rázárja az ajtót, nem nyílik föl az.
15 Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
Ímé, ha a vizeket elfogja, kiszáradnak; ha kibocsátja őket, felforgatják a földet.
16 Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
Ő nála van az erő és okosság; övé az eltévelyedett és a ki tévelygésre visz.
17 Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
A tanácsadókat fogságra viszi, és a birákat megbolondítja.
18 Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
A királyok bilincseit feloldja, és övet köt derekukra.
19 Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
A papokat fogságra viszi, és a hatalmasokat megbuktatja.
20 Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
Az ékesen szólótól eltávolítja a beszédet és a vénektől elveszi a tanácsot.
21 Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
Szégyent zúdít az előkelőkre, és a hatalmasok övét megtágítja.
22 Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
Feltárja a sötétségből a mélységes titkokat, és a halálnak árnyékát is világosságra hozza.
23 Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
Nemzeteket növel fel, azután elveszíti őket; nemzeteket terjeszt ki messzire, azután elűzi őket.
24 Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
Elveszi eszöket a föld népe vezetőinek, és úttalan pusztában bujdostatja őket.
25 Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
És világtalan setétben tapogatóznak, és tántorognak, mint a részeg.
