< Job 12 >

1 Då svarade Job, och sade:
And Job answered and said,
2 Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
So then ye [alone] are men, and wisdom shall die with you?
3 Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
[But] I also have a heart as well as you.
4 Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
For a righteous and blameless man has become a subject for mockery.
5 Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
For it had been ordained that he should fall under others at the appointed time, and that his houses should be spoiled by transgressors: let not however any one trust that, being evil, he shall be [held] guiltless,
6 Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
even as many as provoke the Lord, as if there were indeed to be no inquisition [made] of them.
7 Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
But ask now the beasts, if they may speak to thee; and the birds of the air, if they may declare to thee.
8 Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
Tell the earth, if it may speak to thee: and the fishes of the sea shall explain to thee.
9 Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
Who then has not known in all these things, that the hand of the Lord has made them?
10 Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
Whereas the life of all living things is in his hand, and the breath of every man.
11 Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
For the ear tries words, and the palate tastes meats.
12 Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
In length of time is wisdom, and in long life knowledge.
13 När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
With him are wisdom and power, with him counsel and understanding.
14 Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
If he should cast down, who will build up? if he should shut up against man, who shall open?
15 Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
If he should withhold the water, he will dry the earth: and if he should let it loose, he overthrows and destroys it.
16 Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
With him are strength and power: he has knowledge and understanding.
17 Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
He leads counsellors away captive, and maddens the judges of the earth.
18 Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
He seats kings upon thrones, and girds their loins with a girdle.
19 Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
He sends away priests into captivity, and overthrows the mighty ones of the earth.
20 Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
He changes the lips of the trusty, and he knows the understanding of the elders.
21 Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
He pours dishonour upon princes, and heals the lowly.
22 Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
Revealing deep things out of darkness: and he has brought into light the shadow of death.
23 Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
Causing the nations to wander, and destroying them: overthrowing the nations, and leading them [away].
24 Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
Perplexing the minds of the princes of the earth: and he causes them to wander in a way, they have not known, [saying],
25 Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
Let them grope [in] darkness, and [let there be] no light, and let them wander as a drunken man.

< Job 12 >