Job 12
1 Då svarade Job, och sade:
Eka Ayub nodwoko kama:
2 Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
“Ayie ni un joma lich kendo angʼeyo ni ka utho to rieko bende nyalo tho kodu!
3 Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
Kata kamano an bende an gi paro machal gi ma un-go; kik upar ni afuwo. Uparo ni en ngʼa ma ok ongʼeyo weche ma uwachogi?
4 Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
“Asedoko gima inyiero e dier osiepena, kata obedo ni an ngʼama kare kendo maonge ketho; to chon an ema ne Nyasaye winjo ywakna kendo dwoka!
5 Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
Kuom mano, joma onge gi thagruok chayo joma thagore, kendo podho mar joma thagore ok lichnigi.
6 Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
Hembe mag jomecho onge ngʼama monjo, kendo joma jaro Nyasaye winjo maber, mana ka joma otingʼo nyasachgi e lwetgi.
7 Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
“To penj kata mana le kendo gibiro puonji, kata winy manie kor polo, to gibiro nyisi;
8 Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
kata wuo gi piny, to obiro puonji, kata inyalo yiene rech manie i nam mondo gipuonji.
9 Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
Mane kuom gigi duto mokia ni lwet Jehova Nyasaye ema osetimo ma?
10 Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
Ngima gimoro amora mochwe ni e lwete kaachiel gi much dhano duto.
11 Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
Donge it ema pimo kit weche mana kaka lep bende pimo mit chiemo?
12 Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
Rieko donge yudore e dier joma osedak amingʼa? Koso dak amingʼa donge kelo winjo tiend weche maber?
13 När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
“Nyasaye e wuon rieko gi teko; ngʼado rieko gi winjo tiend weche gin mage.
14 Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
Gima omuko mogoyo piny ok nyal ger kendo; kendo ngʼat motweyo ok nyal gony.
15 Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
Ka omako pige to oro mako piny; to koweyogi thuolo to giketho piny.
16 Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
En e wuon teko gi loch; joma iwuondo gi joma wuondo ji gin mage kargi duto.
17 Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
Omiyo jongʼad rieko bedo gi wichkuot kendo omiyo jongʼad bura doko joma ofuwo.
18 Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
Ogolo oko osimbo ma ruodhi orwako kendo otweyo pien gugru e nungogi.
19 Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
Omiyo jodolo bedo gi wichkuot kendo omiyo joma keregi osengirore podho.
20 Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
Omiyo jongʼad rieko mogen dhogi lingʼ thi kendo ogolo kuom jodongo rieko mar ngʼeyo tiend weche mopondo.
21 Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
Ochayo ruodhi kendo omayo roteke gigegi mag lweny.
22 Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
Ofwenyo gik matut mopondo ei mudho kendo okelo ler kuonde motimo mudho.
23 Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
Omiyo ogendini bedo gi teko, to bangʼe oloyogi mi otiekgi.
24 Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
Omiyo jotend piny bedo mofuwo; bangʼe to gibayo abaya ma girweny nono.
25 Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
Gidangʼni ei mudho maonge ler; kendo omiyo gikwangʼ ka joma omer.”
