Job 12
1 Då svarade Job, och sade:
Men Job svarede og sagde:
2 Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
Sandelig, I ere Folket, og med eder dør Visdommen ud!
3 Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
Jeg har ogsaa Forstand ligesom I, jeg falder ikke igennem for eder; og hvo ved ikke saadanne Ting?
4 Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
Jeg er til Latter for min Ven, jeg, som raabte til Gud og fik Svar; den retfærdige, den oprigtige er til Latter.
5 Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
En foragtet Lampe i den trygges Tanke er den, som er nær ved at snuble med Foden.
6 Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
Ødelæggernes Telte have Ro, og de, som rase imod Gud, ere meget trygge, ja den, som sætter sin Haand som Gud.
7 Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
Og sandelig, spørg dog Dyrene ad, og de skulle lære dig det; og Himmelens Fugle, og de skulle forkynde dig det.
8 Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
Eller tal til Jorden, og den skal lære dig det, og Fiskene i Havet skulle fortælle dig det.
9 Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
Hvo ved ikke om alle disse Ting, at Herrens Haand har gjort dette?
10 Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
han, i hvis Haand hver levende Sjæl er, og Aanden i hvert Menneskes Kød!
11 Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
Mon ikke Øret prøver Talen, og Ganen smager Maden?
12 Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
Hos de graahærdede er Visdom, og Dagenes Længde giver Forstand.
13 När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
Hos ham er Visdom og Vælde, ham hører Raad og Forstand til.
14 Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
Se, han nedbryder, og det skal ikke bygges, han lukker til for en Mand, og der skal ikke lukkes op.
15 Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
Se, han holder Vandene tilbage, og de borttørres, og han udlader dem, og de omvælte Landet.
16 Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
Hos ham er Styrke og Kraft; ham hører den til, som farer vild, og den, som fører vild.
17 Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
Han lader Raadgiverne gaa afklædte bort og gør Dommerne til Daarer.
18 Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
Han løser Kongernes Herredømme og lægger Baand om deres Lænder.
19 Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
Han lader Præsterne gaa afklædte bort og omkaster de stærke.
20 Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
Han berøver de sikre Talere Mælet, tager Forstanden fra de gamle.
21 Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
Han udøser Vanære over Fyrsterne og løser de stærkes Bælte.
22 Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
Han aabenbarer de dybe Ting af Mørket og udfører Dødens Skygge til Lyset.
23 Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
Han formerer Folkene og lader dem gaa til Grunde; han udbreder Folkene og bortfører dem.
24 Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
Han borttager Forstand fra Folkets Øverster i Landet og lader dem fare vild i det øde, hvor ingen Vej er.
25 Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
De famle i Mørke, hvor intet Lys er, og han bringer dem til at fare vild som den drukne.
