< Job 11 >
1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:
Андин Нааматлиқ Зофар җававән мундақ деди: —
2 När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?
«Гәп мундақ көп турса, уни җавапсиз қалдурғили болмас? Сөзмән киши өзини ақлиса боламду?
3 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?
Сениң сәпсәтәлириң көпчиликниң ағзини тувақлиса боламду? Сән мазақ қилип сөзлигәндин кейин, һеч ким бу ишни йүзүңгә салмисунму?
4 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.
Чүнки сән: «Мениң әқидилирим саптур, Мән сән [Худаниң] алдида пакмән» — дедиң.
5 Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;
Аһ, Тәңри гәп қилсиди! Ағзини ечип сени әйиплисиди!
6 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.
Шундақ қилип У даналиқниң сирлирини саңа ечип бәрсиди! Чүнки даналиқ икки тәрәпликтур! Тәңриниң гунайиңниң хелә бир қисмини көтириветип, улардин өтидиғанлиғини убдан билип қой!
7 Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?
Сән Тәңрини издигән тәғдирдиму Уни түптин тонуяламсән?! Һәммигә Қадирниң чәксизлигини чүшинип йетәләмсән?
8 Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol )
[Бундақ даналиқ] асмандин егиздур, [униңға еришишкә] немә амалиң бар? У тәһтисарадин чоңқурдур, сән немини биләләйсән? (Sheol )
9 Längre än jorden, och bredare än hafvet.
Униң узунлуғи йәр-зиминдин узундур, Кәңлиги деңиз-океанлардин кәңдур.
10 Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?
У өтүп кетиветип, адәмни қамиса, уни сораққа чақирса, кимму Уни тосалисун?
11 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?
Чүнки У сахта адәмләрни убдан билиду, У тәкшүрмәй турупла алдамчилиқни аллиқачан көрүп болған.
12 En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.
«Инсан туғулуп бир явайи ешәкниң тәхийигә айланғичә, Надан адәм дана болур!».
13 Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;
Бирақ сән болсаң, әгәр қәлбиңни тоғрилатсаң, Қолуңни Худаға қарап созсаң,
14 Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;
Қолуңдики қәбиһликни өзүңдин нери қилсаң, Чедирлириңда һеч яманлиқни турғузмисаңла,
15 Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.
Сән у чағда йүзүңни қусурсиз көтирип жүрисән, Тәврәнмәс, қорқунучсиз болисән;
16 Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;
Җапайиңни унтуйсән, Һәтта еқип өтүп кәткән суни ойлиғандәк уларни әсләйсән;
17 Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.
Күнлириң чүштики нурдин йоруқ болиду, Сени һазир қараңғулуқ басқини билән, таңдәк парлақ болисән.
18 Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.
Үмүтүң бар болғачқа, сән һимайигә егә болисән, Сән әтрапиңға хатирҗәм қарап арам елип олтирисән.
19 Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.
Раст, сән ятқиниңда, һеч кимниң вәсвәсиси болмайду, Әксичә нурғунлиған кишиләр сениң һиммитиңни издәп келиду.
20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.
Бирақ рәзилләрниң көзлири нуридин кетиду, Уларға қечишқа һеч йол қалмайду, Уларниң үмүти нәпәси тохташтин ибарәт болиду, халас».