< Job 11 >
1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:
І заговорив наама́тянин Цофа́р та й сказав:
2 När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?
„Чи має зоста́тись без відповіді бе́зліч слів? І хіба язика́та люди́на невинною буде?
3 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?
Чи мужі замо́вчать твої тереве́ні, й не бу́де кому засоро́мити тебе?
4 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.
Ось гово́риш ти: „Чисте моє міркува́ння, і я чистий в оча́х Твоїх, Боже!“
5 Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;
О, коли б говорити став Бог, і відкрив Свої уста до те́бе,
6 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.
і представив тобі таємни́ці премудрости, бо вони — як ті чу́да розду́мування! І знай, — вимагає Бог менше від тебе, ніж провини твої того варті!
7 Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?
Чи ти Божу глибі́нь досліди́ш, чи знаєш ти аж до кінця Всемогу́тнього?
8 Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol )
Вона вища від неба, — що зможеш зробити? І глибша вона за шео́л, — як пізна́єш її? (Sheol )
9 Längre än jorden, och bredare än hafvet.
її міра — довша за землю, і ширша за море вона!
10 Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?
Якщо Він пере́йде й замкне́ щось, і згрома́дить, — то хто заборо́нить Йому?
11 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?
Бо Він знає нікче́мності лю́дські та бачить насилля, — і Він не догля́не?
12 En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.
Тож люди́на порожня мудрішає, хоч народжується, як те дике осля́!
13 Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;
Якщо ти зміцни́ш своє серце, і свої ру́ки до Нього простя́гнеш, —
14 Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;
якщо є беззако́ння в руці твоїй, то прожени́ ти його, і кривда в наме́тах твоїх нехай не пробува́є, —
15 Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.
тож тоді ти піді́ймеш обличчя невинне своє, і бу́деш міцни́й, і не будеш боятись!
16 Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;
Бо забудеш стражда́ння, — про них будеш зга́дувати, як про воду, яка пропливла́.
17 Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.
Від пі́вдня повстане життя, а те́мрява буде, як ра́нок.
18 Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.
І будеш ти певний, бо маєш наді́ю, і ви́копаєш собі яму та й будеш безпе́чно лежати, —
19 Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.
і будеш лежати, й ніхто не споло́шить, і багато-хто будуть підле́щуватися до обличчя твого́.
20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.
А очі безбожних мину́ться, і згине приту́лок у них, а їхня наді́я — то сто́гін душі!“