Job 11
1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:
Y respondió Sofar Naamatita, y dijo:
2 När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?
¿Las muchas palabras, no han de tener respuesta? ¿Y el hombre parlero será justificado?
3 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?
¿Tus mentiras harán callar los hombres? ¿y harás escarnio, y no habrá quien te avergüence?
4 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.
Tú dices: Mi manera de vivir es pura, y yo soy limpio delante de tus ojos.
5 Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;
Mas, ¡oh quién diera que Dios hablara, y abriera sus labios contigo!
6 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.
Y que te declarara los secretos de la sabiduría: porque dos tantos mereces según la ley; y sabe que Dios te ha olvidado por tu iniquidad.
7 Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?
¿Alcanzarás tú el rastro de Dios? ¿llegarás tú a la perfección del Todopoderoso?
8 Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)
Es más alto que los cielos, ¿qué harás? es más profundo que el infierno, ¿cómo le conocerás? (Sheol h7585)
9 Längre än jorden, och bredare än hafvet.
Su medida es más larga que la tierra, y más ancha que la mar.
10 Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?
Si cortare, o encerrare, o juntare, ¿quién le responderá?
11 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?
Porque el conoce a los hombres vanos: y ve la iniquidad, ¿y no entenderá?
12 En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.
El hombre vano se hará entendido, aunque nazca como el pollino del asno montés.
13 Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;
Si tú preparares tu corazón, y extendieres a él tus manos:
14 Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;
Si alguna iniquidad está en tu mano, y la echares de ti, y no consintieres que en tus habitaciones more maldad:
15 Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.
Entonces levantarás tu rostro de mancha, y serás fuerte, y no temerás;
16 Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;
Y olvidarás tu trabajo, y te acordarás de él, como de aguas que pasaron.
17 Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.
Y en mitad de la siesta se levantará bonanza: resplandecerás, y serás como la mañana.
18 Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.
Y confiarás, que habrá esperanza; y cabarás, y dormirás seguro.
19 Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.
Y acostarte has, y no habrá quien te espante; y muchos te rogarán.
20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.
Mas los ojos de los malos se consumirán, y no tendrán refugio; y su esperanza será dolor de alma.
