Job 11
1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:
Então Zofar, o naamita, respondeu, dizendo:
2 När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?
Por acaso a multidão de palavras não seria respondida? E o homem falador teria razão?
3 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?
Por acaso tuas palavras tolas faria as pessoas se calarem? E zombarias tu, e ninguém te envergonharia?
4 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.
Pois disseste: Minha doutrina é pura, e eu sou limpo diante de teus olhos.
5 Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;
Mas na verdade, queria eu que Deus falasse, e abrisse seus lábios contra ti,
6 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.
E te fizesse saber os segredos da sabedoria, porque o verdadeiro conhecimento tem dois lados; por isso sabe tu que Deus tem te castigado menos que [mereces] por tua perversidade.
7 Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?
Podes tu compreender os mistérios de Deus? Chegarás tu à perfeição do Todo-Poderoso?
8 Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)
[Sua sabedoria] é mais alta que os céus; que tu poderás fazer? E mais profunda que o Xeol; que tu poderás conhecer? (Sheol h7585)
9 Längre än jorden, och bredare än hafvet.
Sua medida é mais comprida que a terra, e mais larga que o mar.
10 Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?
Se ele passar, e prender, ou se ajuntar [para o julgamento], quem poderá o impedir?
11 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?
Pois ele conhece as pessoas vãs, e vê a maldade; por acaso ele não a consideraria?
12 En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.
O homem tolo se tornará entendido quando do asno selvagem nascer um humano.
13 Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;
Se tu preparares o teu coração, e estenderes a ele tuas mãos;
14 Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;
Se alguma maldade houver em tua mão, lança-a de ti, e não deixes a injustiça habitar em tuas tendas;
15 Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.
Então levantarás teu rosto sem mácula; estarás firme, e não temerás;
16 Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;
E esquecerás teu sofrimento, [ou] lembrarás dele como de águas que já passaram;
17 Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.
E [tua] vida será mais clara que o meio-dia; ainda que haja trevas, tu serás como o amanhecer.
18 Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.
E serás confiante, porque haverá esperança; olharás em redor, [e] repousarás seguro.
19 Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.
E te deitarás, e ninguém te causará medo; e muitos suplicarão a ti.
20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.
Porém os olhos dos maus se enfraquecerão, e o refúgio deles perecerá; a esperança deles será a morte.
