Job 11

1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:

Da tok Sofar fra Na'ama til orde og sa:

2 När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

Skulde en ordflom bli uten svar, eller en ordgyter få rett?

3 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

Skulde dine store ord drive menn til taushet, skulde du spotte uten at nogen skammer dig ut?

4 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

Og skal du få si: Ren er min lære, og skyldfri er jeg i dine øine?

5 Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

Men bare Gud vilde tale og oplate sine leber mot dig

6 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

og åpenbare dig visdommens hemmeligheter, at det i dem er dobbelt forstand! Da måtte du nok innse at Gud tilgir dig noget av din misgjerning.

7 Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

Mon du kan finne bunn i Guds vesen eller nå frem til den Allmektiges ytterste grense?

8 Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)

Himmelhøi er den, hvad kan du gjøre? Dypere enn dødsriket, hvad vet du? (Sheol h7585)

9 Längre än jorden, och bredare än hafvet.

Lengere enn jorden er dens mål og bredere enn havet.

10 Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

Om han farer frem og setter i fengsel og sammenkaller retten, hvem vil da hindre ham?

11 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

For han, han kjenner de falske folk og ser uretten, uten at han trenger å gi akt på den,

12 En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

og selv en uvettig mann får forstand, og et ungt villesel blir født til menneske.

13 Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;

Hvis du retter ditt hjerte og utbreder dine hender til ham -

14 Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

er det synd i din hånd, da ha den bort og la ikke urett bo i dine telt -

15 Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

ja, da skal du, fri for lyte, opløfte ditt åsyn og stå fast og ikke frykte;

16 Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

for du skal glemme din møie, som forbifarne vann skal du komme den i hu.

17 Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

Og lysere enn middagen blir da ditt liv; mørket blir for dig som morgenen.

18 Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

Og du skal være trygg, for da er det håp, og når du har sett dig vel omkring, kan du legge dig trygt til ro.

19 Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

Og du skal hvile, og ingen skal skremme dig op, og mange skal søke din yndest.

20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.

Men de ugudeliges øine tæres bort; de har ingen tilflukt mere, og deres håp er å utånde sjelen.