Job 11

1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:

Na Zophar el fahk,

2 När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

“Mea, wanginna mwet ac topuk kas lusrongten inge? Ya mwet se fin kaskas pusla, na ac oru in pwaye sel?

3 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

Job, ya kom nunku mu kut tia ku in topuk kom? Ya kom nunku mu kas in aksruksruk lom ingan ac oru in wanginla ma kut ku in fahk?

4 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

Kom fahk mu ma kom fahk an pwayena; Kom sifacna fahk mu kom nasnas ye mutun God.

5 Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

Seyal nga ke God Elan topuk kom!

6 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

El lukun fahkot nu sum lah oasr kain in lalmwetmet pus; Ac oasr kutu ma su arulana loalla nu ke ma mwet uh ku in kalem kac. Akkeok lun God nu sum uh srikla liki ma fal kom in keok kac.

7 Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

“Ku kom ku in sifacna konauk lupa ac saflaiyen Ku ac fulat lun God uh?

8 Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)

Lupan ku lun God uh tia safla na yen engyeng uh, A srakna oan loes liki lusen acn ma kom ku in sun uh. God El oayapa etu facl sin mwet misa uh, A kom tia etu. (Sheol h7585)

9 Längre än jorden, och bredare än hafvet.

Fulat lun God uh sralap liki faclu Ac yohk liki meoa uh.

10 Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

God El fin sruokkomi ac uskomyak nu ke nununku, Su ac ku in kutongilya?

11 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

God El etu lah su mwet ma wangin sripa uh; El liye ma koluk nukewa ma elos oru uh.

12 En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

Mwet sulalkung uh ac ekla lalmwetmet Ke pacl se ma donkey uh ac isusla tuh mwet.

13 Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;

“Job, wo kom in tari auliyak, ac asroela poum in pre nu sin God.

14 Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

Sisla ma koluk ac ma sutuu liki in lohm sum.

15 Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

Na kom ac fah pulaik ac fwacfa ye mutun mwet.

16 Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

Fin ouinge, na kom ac fah tia sifil esam mwe keok lom nukewa, Oana sie sronot su somla ac tia sifil esamyuk.

17 Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

Na moul lom uh ac fah kalem liki kalmen faht ke infulwen len, Ac lohsr lulap lun moul uh ac fah kalemla oana kalem ke lotutang uh.

18 Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

Kom ac fah moul in misla ac sessesla ke finsrak; God El ac fah karingin kom ac sot mongla nu sum.

19 Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

Kom ac fah tia sangeng sin mwet lokoalok lom; Ac mwet puspis ac fah siyuk kom in kasrelos.

20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.

Tusruktu mwet koluk uh fah ngetot ngetma ke fohsak lalos Ac konauk lah elos tia ku in kaingla. Mwe finsrak sefanna lalos pa elos in sa misa.”