Job 11
1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:
Ket simmungbat ni Zofar a Naamita ket kinunana,
2 När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?
“Saan kadi a rumbeng a masungbatan ti kastoy nga adu a sasao? Rumbeng kadi a patien daytoy a tao nga adu ti ibagbagana?
3 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?
Pagulimeken kadi ti panagpaspasindayawmo dagiti dadduma? No lalaisem ti panursuromi, awan kadi ti mangpabain kenka?
4 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.
Ta ibagbagam ti Dios, 'Nasin-aw ti pammatik, awan ti pakababalawak kadagiti matam.'
5 Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;
Ngem o, agsao koma ti Dios ket ilukatna dagiti bibigna a maibusor kenka;
6 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.
nga ipakitana kenka dagiti palimed ti kinasirib! Ta naindaklan isuna iti pannakaawat. Ammoem ngarud a basbassit ti dawdawaten ti Dios kenka ngem iti rumbeng kadagiti kinadakesmo.
7 Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?
Maawatam kadi ti Dios babaen iti panangsapsapulmo kenkuana? Maawatam kadi a naan-anay ti Mannakabalin amin?
8 Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)
Ti panangammo iti Dios a naan-anay ket nangato a kas kangato ti langit; ania ti maaramidam? Naun-uneg ngem sheol; ania ti maammoam? (Sheol h7585)
9 Längre än jorden, och bredare än hafvet.
At-atiddug ti rukodna daytoy ngem ti daga, ken nalawlawa ngem ti baybay.
10 Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?
No lumabas isuna ken ikulongna ti siasinoman, no ayabanna ti siasinoman iti pangukoman, siasino ngarud ti makalapped kenkuana?
11 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?
Ta am-ammona dagiti palso a tattao, no makakita isuna iti kinadakes, saanna kadi a madlaw daytoy?
12 En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.
Ngem awan pannakaawat dagiti maag a tattao; maawatanda daytoy no mangipasngay ti atap nga asno iti maysa a tao.
13 Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;
Ngem kaspangarigan inaramidmo ti pusom a nalinteg ken intag-aymo dagita imam iti Dios;
14 Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;
kaspangarigan ta adda dita imam ti kinadakes, ngem inyadayom daytoy kenka, ket saanmo nga impalubos nga agnaed ti kinasaan a nalinteg kadagiti toldam.
15 Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.
Ket awan duadua nga itangadmonto ti rupam nga awan ti pagilasinan iti bain; wen, napigsakanto ken saan a mabuteng.
16 Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;
Malipatamto ti kinakakaasim; malagipmonto laeng daytoy a kasla danum a nagayos.
17 Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.
Nalawlawagto ti biagmo ngem iti katengngaan ti aldaw; uray no adda ti kinasipnget, agbalinto daytoy a kasla ti agsapa.
18 Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.
Natalgedkanto gapu ta adda ti namnama; wen, natalgedkanto ken aginnanakanto a natalged.
19 Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.
Agiddakanto met a natalged, ket awanto ti pagbutngam, pudno, adunto ti mangbiruk iti pabormo.
20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.
Ngem mapaayto dagiti mata dagiti nadangkes; awanto ti pagtarayanda; ti laeng namnamada ket ti maudi nga anges ti biag.”
