Job 11

1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:

Felelt a Náamabeli Czófár és mondta:

2 När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

Szavak bőségére ne legyen felelet, avagy az ajkak emberének legyen igaza?

3 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

Fecsegésed férfiakat hallgattasson el? Gúnyolódtál s ne legyen, ki rád pirít?

4 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

Azt mondod: Tiszta a tanom, szeplőtlen vagyok szemeid előtt!

5 Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

Azonban vajha beszélne az Isten s nyitná fel ajkait veled szemben,

6 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

hogy jelentse meg neked a bölcsesség rejtelmeit mert kétszereset ér valódi tudásra nézve – s tudd meg, hogy elenged neked Isten a bűnödből.

7 Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

Istent kikutatni eléred-e, avagy a Mindenhatónak végéig elérsz-e?

8 Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)

Egek magasságai – mit tehetsz? Mélyebb az alvilágnál mit tudhatsz meg? (Sheol h7585)

9 Längre än jorden, och bredare än hafvet.

Hosszabb a földnél mérete és szélesebb a tengernél.

10 Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

Ha elvonul és bezár és gyűlést tart – ki utasíthatja vissza?

11 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

Mert ő ismeri a hamisság embereit, látta a jogtalanságot, pedig nem is ügyel.

12 En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

Hisz üres férfi is eszessé válik, s vadszamár vemhe emberré szülemedik.

13 Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;

Ha te irányítod szívedet s feléje terjeszted kezeidet –

14 Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

ha igaztalanság van kezedben távolítsd el, s ne lakoztass sátraidban jogtalanságot –

15 Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

bizony akkor felemelheted arczodat mocsoktalanul és szilárd leszel s nem kell félned;

16 Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

bizony te elfelejted a szenvedést, mint elfolyt vizekre emlékszel reá.

17 Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

S délnél fényesebben kél a földi lét, ha borulat van, olyan az mint a reggel.

18 Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

És bízhatsz, mert van remény; körülfigyelsz – bizton fekszel le;

19 Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

heversz; és nincs a ki fölijesztene és sokan fognak neked hízelegni.

20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.

De a gonoszok szemei elepednek, menekvés elveszett számukra, reményük pedig: léleknek kilehelése.