Job 11

1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:

ויען צפר הנעמתי ויאמר

2 När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

הרב דברים לא יענה ואם-איש שפתים יצדק

3 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

בדיך מתים יחרישו ותלעג ואין מכלם

4 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

ותאמר זך לקחי ובר הייתי בעיניך

5 Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

ואולם--מי יתן אלוה דבר ויפתח שפתיו עמך

6 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

ויגד-לך תעלמות חכמה-- כי-כפלים לתושיה ודע-- כי-ישה לך אלוה מעונך

7 Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

החקר אלוה תמצא אם עד-תכלית שדי תמצא

8 Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)

גבהי שמים מה-תפעל עמקה משאול מה-תדע (Sheol h7585)

9 Längre än jorden, och bredare än hafvet.

ארכה מארץ מדה ורחבה מני-ים

10 Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

אם-יחלף ויסגיר ויקהיל ומי ישיבנו

11 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

כי-הוא ידע מתי-שוא וירא-און ולא יתבונן

12 En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

ואיש נבוב ילבב ועיר פרא אדם יולד

13 Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;

אם-אתה הכינות לבך ופרשת אליו כפיך

14 Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

אם-און בידך הרחיקהו ואל-תשכן באהליך עולה

15 Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

כי-אז תשא פניך ממום והיית מצק ולא תירא

16 Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

כי-אתה עמל תשכח כמים עברו תזכר

17 Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

ומצהרים יקום חלד תעפה כבקר תהיה

18 Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

ובטחת כי-יש תקוה וחפרת לבטח תשכב

19 Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

ורבצת ואין מחריד וחלו פניך רבים

20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.

ועיני רשעים תכלינה ומנוס אבד מנהם ותקותם מפח-נפש