Job 11

1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:

2 När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

3 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

4 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

5 Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

6 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

7 Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

8 Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)

9 Längre än jorden, och bredare än hafvet.

10 Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

11 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

12 En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

13 Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;

14 Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

15 Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

16 Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

17 Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

18 Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

19 Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.