Job 11

1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:

Then answered Zophar the Naamathite, and said,

2 När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

Should not the multitude of words be answered? and should a man full of talk be justified?

3 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

Should thy boastings make men hold their peace? and when thou mockest, shall no man make thee ashamed?

4 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

For thou sayest, My doctrine is pure, and I am clean in thine eyes.

5 Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

But Oh that God would speak, and open his lips against thee;

6 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

And that he would shew thee the secrets of wisdom, that is manifold in effectual working! Know therefore that God exacteth of thee less than thine iniquity deserveth.

7 Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

Canst thou by searching find out God? canst thou find out the Almighty unto perfection?

8 Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)

It is high as heaven; what canst thou do? deeper than Sheol; what canst thou know? (Sheol h7585)

9 Längre än jorden, och bredare än hafvet.

The measure thereof is longer than the earth, and broader than the sea.

10 Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

If he pass through, and shut up, and call unto judgment, then who can hinder him?

11 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

For he knoweth vain men: he seeth iniquity also, even though he consider it not.

12 En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

But vain man is void of understanding, yea, man is born as a wild ass’s colt.

13 Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;

If thou set thine heart aright, and stretch out thine hands toward him;

14 Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

If iniquity be in thine hand, put it far away, and let not unrighteousness dwell in thy tents;

15 Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

Surely then shalt thou lift up thy face without spot; yea, thou shalt be stedfast, and shalt not fear:

16 Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

For thou shalt forget thy misery; thou shalt remember it as waters that are passed away:

17 Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

And [thy] life shall be clearer than the noonday; though there be darkness, it shall be as the morning.

18 Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

And thou shalt be secure, because there is hope; yea, thou shalt search [about thee], and shalt take thy rest in safety.

19 Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

Also thou shalt lie down, and none shall make thee afraid; yea, many shall make suit unto thee.

20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.

But the eyes of the wicked shall fail, and they shall have no way to flee, and their hope shall be the giving up of the ghost.