Job 11

1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:

Then Sophar the Naamathite answered, and said:

2 När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

Shall not he that speaketh much, hear also? or shall a man full of talk be justified?

3 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

Shall men hold their peace to thee only? and when thou hast mocked others, shall no man confute thee?

4 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

For thou hast said: My word is pure, and I am clean in thy sight.

5 Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

And I wish that God would speak with thee, and would open his lips to thee,

6 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

That he might shew thee the secrets of wisdom, and that his law is manifold, and thou mightest understand that he exacteth much less of thee, than thy iniquity deserveth.

7 Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

Peradventure thou wilt comprehend the steps of God, and wilt find out the Almighty perfectly?

8 Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)

He is higher than heaven, and what wilt thou do? he is deeper than hell, and how wilt thou know? (Sheol h7585)

9 Längre än jorden, och bredare än hafvet.

The measure of him is longer than the earth, and broader than the sea.

10 Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

If he shall overturn all things, or shall press them together, who shall contradict him?

11 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

For he knoweth the vanity of men, and when he seeth iniquity, doth he not consider it?

12 En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

A vain man is lifted up into pride, and thinketh himself born free like a wild ass’s colt.

13 Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;

Rut thou hast hardened thy heart, and hast spread thy hands to him.

14 Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

If thou wilt put away from thee the iniquity that is in thy hand, and lot not injustice remain in thy tabernacle:

15 Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

Then mayst thou lift up thy face without spot, and thou shalt be steadfast, and shalt not fear.

16 Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

Thou shalt also forget misery, and remember it only as waters that are passed away.

17 Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

And brightness like that of the noonday, shall arise to thee at evening: and when thou shalt think thyself consumed, thou shalt rise as the day star.

18 Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

And thou shalt have confidence, hope being set before thee, and being buried thou shalt sleep secure.

19 Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

Thou shalt rest, and there shall be none to make thee afraid: and many shall entreat thy face.

20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.

But the eyes of the wicked shall decay, and the way to escape shall fail them, and their hope the abomination of the soul.