Job 11

1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:

Then Sophar the Minaean answered and said,

2 När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

He that speaks much, should also hear on the other side: or does the fluent speaker think himself to be righteous? blessed [is] the short lived offspring of woman.

3 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

Be not a speaker of many words; for is there none to answer thee?

4 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

For say not, I am pure in my works, and blameless before him.

5 Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

But oh that the Lord would speak to thee, and open his lips to thee!

6 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

Then shall he declare to thee the power of wisdom; for it shall be double of that which is with thee: and then shalt thou know, that a just recompence of thy sins has come to thee from the Lord.

7 Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

Wilt thou find out the traces of the Lord? or hast thou come to the end [of that] which the Almighty has made?

8 Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)

Heaven [is] high; and what wilt thou do? and there are deeper things than those in hell; what dost thou know? (Sheol h7585)

9 Längre än jorden, och bredare än hafvet.

Or longer than the measure of the earth, or the breadth of the sea.

10 Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

And if he should overthrow all things, who will say to him, What hast thou done?

11 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

For he knows the works of transgressors; and when he sees wickedness, he will not overlook [it].

12 En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

But man vainly buoys himself up with words; and a mortal born of woman [is] like an ass in the desert.

13 Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;

For if thou hast made thine heart pure, and liftest up [thine] hands towards him;

14 Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

if there is any iniquity in thy hands, put if far from thee, and let not unrighteousness lodge in thy habitation.

15 Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

For thus shall thy countenance shine again, as pure water; and thou shalt divest thyself of uncleanness, and shalt not fear.

16 Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

And thou shalt forget trouble, as a wave that has passed by; and thou shalt not be scared.

17 Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

And thy prayer [shall be] as the morning star, and life shall arise to thee [as] from the noonday.

18 Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

And thou shalt be confident, because thou hast hope; and peace shall dawn to thee from out of anxiety and care.

19 Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

For thou shalt be at ease, and there shall be no one to fight against thee; and many shall charge, and make supplication to thee.

20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.

But safety shall fail them; for their hope is destruction, and the eyes of the ungodly shall waste away.