Job 11

1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:

Så tog Na'amatiten Zofar til Orde og sagde:

2 När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

"Skal en Ordgyder ej have Svar, skal en Mundheld vel have Ret?

3 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

Skal Mænd vel tie til din Skvalder, skal du spotte og ikke få Skam?

4 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

Du siger: "Min Færd er lydeløs, og jeg er ren i hans Øjne!"

5 Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

Men vilde dog Gud kun tale, oplade sine Læber imod dig,

6 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

kundgøre dig Visdommens Løndom, thi underfuld er den i Væsen; da vilde du vide, at Gud har glemt dig en Del af din Skyld!

7 Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

Har du loddet Bunden i Gud og nået den Almægtiges Grænse?

8 Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)

Højere er den end Himlen hvad kan du? Dybere end Dødsriget - hvad ved du? (Sheol h7585)

9 Längre än jorden, och bredare än hafvet.

Den overgår Jorden i Vidde, er mere vidtstrakt end Havet.

10 Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

Farer han frem og fængsler, stævner til Doms, hvem hindrer ham?

11 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

Han kender jo Løgnens Mænd, Uret ser han og agter derpå,

12 En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

så tomhjernet Mand får Vid, og Vildæsel fødes til Menneske.

13 Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;

Hvis du får Skik på dit Hjerte og breder dine Hænder imod ham,

14 Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

hvis Uret er fjern fra din Hånd, og Brøde ej bor i dit Telt,

15 Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

ja, da kan du lydefri løfte dit Åsyn og uden at frygte stå fast,

16 Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

ja, da skal du glemme din Kvide, mindes den kun som Vand, der flød bort;

17 Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

dit Liv skal overstråle Middagssolen, Mørket vorde som lyse Morgen.

18 Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

Tryg skal du være, fordi du har Håb; du ser dig om og går trygt til Hvile,

19 Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

du ligger uden at skræmmes op. Til din Yndest vil mange bejle.

20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.

Men de gudløses Øjne vansmægter; ude er det med deres Tilflugt, deres Håb er blot at udånde Sjælen!