Job 11

1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:

Sofar iz Naama progovori tad i reče:

2 När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

“Zar na riječi mnoge da se ne odvrati? Zar će se brbljavac još i opravdati?

3 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

Zar će tvoje trice ušutkati ljude, zar će ruganje ostat' neizrugano?

4 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

Rekao si: 'Nauk moj je neporočan, u očima tvojim čist sam i bez ljage.'

5 Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

Ali kada bi Bog htio progovorit' i otvorit usta da ti odgovori

6 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

kada bi ti tajne mudrosti otkrio koje um nijedan ne može doumit', znao bi da ti za grijehe račun ište.

7 Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

Možeš li dubine Božje proniknuti, dokučiti savršenstvo Svesilnoga?

8 Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)

Od neba je više: što još da učiniš? Od Šeola dublje: što još da mudruješ? (Sheol h7585)

9 Längre än jorden, och bredare än hafvet.

Duže je od zemlje - šire je od mora!

10 Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

Ako se povuče, ako te pograbi, ako na sud preda, tko će mu braniti?

11 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

Jer on u čovjeku prozire prijevaru, vidi opačinu ako i ne gleda.

12 En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

Čovjek se bezuman obraća k pameti i divlji magarac uzdi se pokori.

13 Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;

Ako li srce svoje ti uspraviš i ruke svoje pružiš prema njemu,

14 Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

ako li zloću iz ruku odbaciš i u šatoru svom ne daš zlu stana,

15 Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

čisto ćeš čelo moći tad podići, čvrst ćeš biti i bojati se nećeš.

16 Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

Svojih se kušnja nećeš sjećat' više kao ni vode koja je protekla.

17 Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

Jasnije će tvoj život sjat' no podne, tmina će se obratit' u svanuće.

18 Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

U uzdanju svom živjet ćeš sigurno i zaštićen počivat ćeš u miru.

19 Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

Kad legneš, nitko te buniti neće; mnogi će tvoju tražiti naklonost.

20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.

A zlikovcima ugasnut će oči, neće im više biti utočišta: izdahnut', bit će jedina im nada.”