Job 11
1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:
Naamatlı Sofar belə cavab verdi:
2 När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?
«Bu qədər söz cavabsız qalsınmı? Çox danışan haqlı sayılsınmı?
3 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?
İnsanlar boşboğazlıqlarının qarşısında sussunmu? Sən rişxənd edəndə səni saxlamasınlar?
4 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.
Allaha deyirsən: “İmanda safam, Gözün görür ki, pakam”.
5 Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;
Kaş ki Allah danışaydı, Sənə qarşı ağzını açaydı.
6 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.
Səni hikmətin sirlərindən agah etsəydi, Hikmətin çox şaxələri üzə çıxardı. Bil ki, Allah günahlarının neçəsindən keçib.
7 Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?
Allahın dərin sirlərini dərk edə bilərsənmi? Külli-İxtiyarın sərhədlərinə çata bilərsənmi?
8 Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)
Onlar göylər qədər ucadır, axı nə edə bilərsən? Ölülər diyarından dərindir, nəyi dərk edə bilərsən? (Sheol h7585)
9 Längre än jorden, och bredare än hafvet.
Meyarı aləmdən uzundur, Dənizlərdən genişdir.
10 Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?
Əgər gəlib səni zindana salarsa, məhkum edərsə, Kim Onun qarşısını ala bilər?
11 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?
O, yalançıları tanıyır, Pisliyi görəndə onu dərk edir.
12 En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.
Vəhşi eşşək insan olaraq doğulanda Axmaq da ağla gələr.
13 Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;
Əgər ürəyini təqdis etsən, Əllərini Ona tərəf uzatsan,
14 Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;
Günahın varsa, ondan əl çək, Qoyma pislik çadırında sakin olsun.
15 Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.
Onda başını utanmadan dik tutarsan, Sağ-salamat, qorxusuz yaşayarsan.
16 Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;
Sən dar gününü unudub Onu axıb-qurtaran bir su kimi yad edərsən.
17 Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.
Həyatın gündüzün günəşindən də parlaq olar, Qaranlığın səhər kimi işıqlanar.
18 Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.
Çünki ümidin var, sən arxayınsan, Mühafizə olunaraq rahat yatarsan.
19 Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.
Yatanda belə, səni qorxudan olmaz, Sənin lütfünü çoxları arzular.
20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.
Amma pis adamların gözlərinin nuru sönəcək, Onların pənah yeri olmayacaq, Yeganə ümidləri son nəfəslərini vermək olacaq».
