Job 10

1 Min själ grufvar sig för mitt lif; min klagan vill jag låta fara fort, och tala i mine själs bedröfvelse;

Mon âme a pris en dégoût la vie; je laisserai aller ma plainte, je parlerai dans l'amertume de mon âme.

2 Och säga till Gud: Fördöm mig icke; låt mig få veta, hvarföre du träter med mig.

Je dirai à Dieu: Ne me condamne point; fais-moi savoir pourquoi tu me prends à partie.

3 Hafver du der lust till, att du brukar öfvervåld; och förkastar mig, hvilken dina händer gjort hafva; och låter de ogudaktigas anslag komma till äro?

Peux-tu te plaire à accabler, à repousser l'œuvre de tes mains, et à éclairer les desseins des méchants?

4 Hafver du ock då köttslig ögon? Eller ser du såsom en menniska ser?

As-tu des yeux de chair? Vois-tu comme voient les mortels?

5 Eller är din tid såsom ens menniskos tid; eller din år såsom ens mans år;

Tes jours sont-ils comme les jours des mortels? Tes années sont-elles comme les jours des humains?

6 Att du frågar efter mina orättfärdighet, och uppsöker mina synd;

Pour que tu fasses la recherche de mon iniquité et l'enquête de mon péché,

7 Ändå du vetst, att jag icke är ogudaktig; ändå det är ingen, som kan fria ifrå dine hand?

Quoique tu saches que je ne suis pas coupable, et que nul ne peut me délivrer de ta main.

8 Dina händer hafva fliteliga gjort mig, och allansamman beredt mig; och du nedsänker mig så alldeles.

Tes mains m'ont formé et m'ont fait tout entier. Et tu me détruirais!

9 Tänk dock uppå, att du hafver gjort mig af ler, och skall åter låta mig komma till jord igen.

Souviens-toi donc que tu m'as formé comme de l'argile, et tu me ferais rentrer dans la poussière!

10 Hafver du icke molkat mig såsom mjölk, och låtit mig ystas såsom ost?

Ne m'as-tu pas coulé comme du lait, et caillé comme un fromage?

11 Du hafver klädt mig uti hud och kött; med ben och senor hafver du sammanfogat mig.

Tu m'as revêtu de peau et de chair, et tu m'as composé d'os et de nerfs.

12 Lif och välgerning hafver du gjort mig, och ditt uppseende bevarar min anda.

Tu m'as comblé de vie et de grâces, et ta providence a gardé mon souffle.

13 Och ändå att du fördöljer sådana i ditt hjerta, så vet jag dock likväl, att du kommer det ihåg.

Et voici ce que tu me réservais en ton cœur! Et voici, je le vois, ce qui était dans ta pensée:

14 Om jag syndar, så märker du det straxt, och låter mina missgerning icke vara ostraffad.

Si je péchais, tu le remarquerais, et tu ne m'absoudrais pas de ma faute;

15 Är jag ogudaktig, så är mig ve; är jag rättfärdig, så tör jag likväl icke upplyfta mitt hufvud, som den der full är med föraktelse, och ser mina eländhet;

Si j'étais méchant, malheur à moi! Si j'étais juste, je n'en lèverais pas la tête plus haut, je serais rassasié d'ignominie et spectateur de ma propre misère.

16 Och såsom ett upprest lejon jagar du mig, och handlar åter grufveliga med mig.

Si je redressais la tête, tu me donnerais la chasse comme à un lion, et tu multiplierais tes exploits contre moi;

17 Du förnyar din vittne emot mig, och gör dina vrede mycken öfver mig; mig plågar det ena öfver det andra.

Tu produirais de nouveaux témoins contre moi, tu redoublerais de colère à mon égard, tes bataillons se renouvelleraient contre moi.

18 Hvi hafver du låtit mig komma utaf moderlifvet? Ack! att jag dock hade varit förgjord, att intet öga hade sett mig;

Mais pourquoi m'as-tu fait sortir du sein de ma mère? J'eusse expiré, et aucun œil ne m'aurait vu!

19 Så vore jag, såsom den der intet hafver varit till, buren ifrå moderlifvet till grafvena.

Je serais comme n'ayant pas été; j'aurais été porté du sein maternel au tombeau!

20 Vill då icke mitt korta lif hafva en ända? Vill du icke låta af mig, att jag något litet måtte vederqvickas;

Mes jours ne sont-ils pas en petit nombre? Qu'il me laisse! Qu'il éloigne sa main de moi, et que je respire un peu!

21 Förr än jag går bort, och kommer intet igen, nämliga i mörkrens och töcknones land?

Avant que j'aille, pour n'en plus revenir, dans la terre des ténèbres et de l'ombre de la mort;

22 Det ett land är, hvilkets ljus är tjocka mörkret, och der som ingen skickelighet är; der skenet är såsom en töckna.

Terre obscure comme la nuit, où règnent l'ombre de la mort et le chaos, où la lumière est comme la nuit!