Job 10

1 Min själ grufvar sig för mitt lif; min klagan vill jag låta fara fort, och tala i mine själs bedröfvelse;

Mon âme est lasse de la vie; je donnerai libre cours à ma plainte, je parlerai dans l'amertume de mon cœur.

2 Och säga till Gud: Fördöm mig icke; låt mig få veta, hvarföre du träter med mig.

Je dis à Dieu: Ne me condamne point; apprends-moi sur quoi tu me prends à partie.

3 Hafver du der lust till, att du brukar öfvervåld; och förkastar mig, hvilken dina händer gjort hafva; och låter de ogudaktigas anslag komma till äro?

Trouves-tu du plaisir à opprimer, à repousser l'œuvre de tes mains, à faire luire ta faveur sur le conseil des méchants?

4 Hafver du ock då köttslig ögon? Eller ser du såsom en menniska ser?

As-tu des yeux de chair, ou bien vois-tu comme voient les hommes?

5 Eller är din tid såsom ens menniskos tid; eller din år såsom ens mans år;

Tes jours sont-ils comme les jours de l'homme, ou bien tes années comme les années d'un mortel,

6 Att du frågar efter mina orättfärdighet, och uppsöker mina synd;

pour que tu recherches mon iniquité, pour que tu poursuives mon péché,

7 Ändå du vetst, att jag icke är ogudaktig; ändå det är ingen, som kan fria ifrå dine hand?

quand tu sais que je ne suis pas coupable, et que nul ne peut me délivrer de ta main?

8 Dina händer hafva fliteliga gjort mig, och allansamman beredt mig; och du nedsänker mig så alldeles.

Tes mains m'ont formé et façonné, tout entier, et tu voudrais me détruire!

9 Tänk dock uppå, att du hafver gjort mig af ler, och skall åter låta mig komma till jord igen.

Souviens-toi que tu m'as pétri comme l'argile: et tu me ramènerais à la poussière!

10 Hafver du icke molkat mig såsom mjölk, och låtit mig ystas såsom ost?

Ne m'as-tu pas coulé comme le lait, et coagulé comme le fromage?

11 Du hafver klädt mig uti hud och kött; med ben och senor hafver du sammanfogat mig.

Tu m'as revêtu de peau et de chair, tu m'as tissé d'os et de nerfs.

12 Lif och välgerning hafver du gjort mig, och ditt uppseende bevarar min anda.

Avec la vie, tu m'as accordé ta faveur, et ta providence a gardé mon âme.

13 Och ändå att du fördöljer sådana i ditt hjerta, så vet jag dock likväl, att du kommer det ihåg.

Et pourtant, voilà ce que tu cachais dans ton cœur: Je vois bien ce que tu méditais.

14 Om jag syndar, så märker du det straxt, och låter mina missgerning icke vara ostraffad.

Si je pèche, tu m'observes, tu ne me pardonnes pas mon iniquité.

15 Är jag ogudaktig, så är mig ve; är jag rättfärdig, så tör jag likväl icke upplyfta mitt hufvud, som den der full är med föraktelse, och ser mina eländhet;

Suis-je coupable, malheur à moi! Suis-je innocent, je n'ose lever la tête, rassasié de honte, et voyant ma misère.

16 Och såsom ett upprest lejon jagar du mig, och handlar åter grufveliga med mig.

Si je me relève, tu me poursuis comme un lion, tu recommences à me tourmenter étrangement,

17 Du förnyar din vittne emot mig, och gör dina vrede mycken öfver mig; mig plågar det ena öfver det andra.

tu m'opposes de nouveaux témoins; tu redoubles de fureur contre moi, des troupes de rechange viennent m'assaillir.

18 Hvi hafver du låtit mig komma utaf moderlifvet? Ack! att jag dock hade varit förgjord, att intet öga hade sett mig;

Pourquoi m'as-tu tiré du sein de ma mère? Je serais mort, et aucun œil ne m'aurait vu.

19 Så vore jag, såsom den der intet hafver varit till, buren ifrå moderlifvet till grafvena.

Je serais comme si je n'eusse jamais été, du sein maternel j'aurais été porté au sépulcre.

20 Vill då icke mitt korta lif hafva en ända? Vill du icke låta af mig, att jag något litet måtte vederqvickas;

Mes jours ne sont-ils pas bien courts? Qu'il me laisse! Qu'il se retire et que je respire un instant,

21 Förr än jag går bort, och kommer intet igen, nämliga i mörkrens och töcknones land?

avant que je m'en aille, pour ne plus revenir, dans la région des ténèbres et de l'ombre de la mort,

22 Det ett land är, hvilkets ljus är tjocka mörkret, och der som ingen skickelighet är; der skenet är såsom en töckna.

morne et sombre région, où règnent l'ombre de la mort et le chaos, où la clarté est pareille aux ténèbres.