< Job 10 >
1 Min själ grufvar sig för mitt lif; min klagan vill jag låta fara fort, och tala i mine själs bedröfvelse;
« Mon âme est fatiguée de ma vie. Je vais donner libre cours à ma plainte. Je parlerai dans l'amertume de mon âme.
2 Och säga till Gud: Fördöm mig icke; låt mig få veta, hvarföre du träter med mig.
Je dirai à Dieu: « Ne me condamne pas. Montrez-moi pourquoi vous êtes en désaccord avec moi.
3 Hafver du der lust till, att du brukar öfvervåld; och förkastar mig, hvilken dina händer gjort hafva; och låter de ogudaktigas anslag komma till äro?
Est-il bon pour toi d'opprimer, que vous méprisiez le travail de vos mains, et sourit aux conseils des méchants?
4 Hafver du ock då köttslig ögon? Eller ser du såsom en menniska ser?
Avez-vous des yeux de chair? Ou voyez-vous comme l'homme voit?
5 Eller är din tid såsom ens menniskos tid; eller din år såsom ens mans år;
Tes jours sont comme les jours des mortels, ou vos années comme celles d'un homme,
6 Att du frågar efter mina orättfärdighet, och uppsöker mina synd;
que tu t'enquiers de mon iniquité, et chercher mon péché?
7 Ändå du vetst, att jag icke är ogudaktig; ändå det är ingen, som kan fria ifrå dine hand?
Tu sais bien que je ne suis pas méchant, il n'y a personne qui puisse délivrer de ta main.
8 Dina händer hafva fliteliga gjort mig, och allansamman beredt mig; och du nedsänker mig så alldeles.
« Tes mains m'ont formé et m'ont entièrement façonné, et pourtant vous me détruisez.
9 Tänk dock uppå, att du hafver gjort mig af ler, och skall åter låta mig komma till jord igen.
Souviens-toi, je t'en prie, que tu m'as façonné comme de l'argile. Me réduiras-tu en poussière?
10 Hafver du icke molkat mig såsom mjölk, och låtit mig ystas såsom ost?
Ne m'as-tu pas versé comme du lait? et m'a fait cailler comme du fromage?
11 Du hafver klädt mig uti hud och kött; med ben och senor hafver du sammanfogat mig.
Tu m'as revêtu de peau et de chair, et m'a soudé avec des os et des tendons.
12 Lif och välgerning hafver du gjort mig, och ditt uppseende bevarar min anda.
Tu m'as accordé la vie et la bonté. Votre visite a préservé mon esprit.
13 Och ändå att du fördöljer sådana i ditt hjerta, så vet jag dock likväl, att du kommer det ihåg.
Mais tu as caché ces choses dans ton cœur. Je sais que c'est avec vous:
14 Om jag syndar, så märker du det straxt, och låter mina missgerning icke vara ostraffad.
si je pèche, alors tu me marques. Vous ne m'acquitterez pas de mon iniquité.
15 Är jag ogudaktig, så är mig ve; är jag rättfärdig, så tör jag likväl icke upplyfta mitt hufvud, som den der full är med föraktelse, och ser mina eländhet;
Si je suis méchant, malheur à moi! Si je suis juste, je ne lèverai pas la tête pour autant, être rempli d'opprobre, et conscient de mon affliction.
16 Och såsom ett upprest lejon jagar du mig, och handlar åter grufveliga med mig.
Si je garde la tête haute, vous me chassez comme un lion. Encore une fois, vous vous montrez puissant pour moi.
17 Du förnyar din vittne emot mig, och gör dina vrede mycken öfver mig; mig plågar det ena öfver det andra.
Vous renouvelez vos témoins contre moi, et augmente ton indignation à mon égard. Les changements et la guerre sont avec moi.
18 Hvi hafver du låtit mig komma utaf moderlifvet? Ack! att jag dock hade varit förgjord, att intet öga hade sett mig;
"'Pourquoi donc m'as-tu fait sortir du ventre de ma mère? Je voudrais avoir abandonné l'esprit, et qu'aucun œil ne m'ait vu.
19 Så vore jag, såsom den der intet hafver varit till, buren ifrå moderlifvet till grafvena.
J'aurais été comme si je n'avais pas été. J'aurais dû être porté de l'utérus à la tombe.
20 Vill då icke mitt korta lif hafva en ända? Vill du icke låta af mig, att jag något litet måtte vederqvickas;
Mes jours ne sont-ils pas courts? Arrêtez! Laissez-moi tranquille, que je puisse trouver un peu de réconfort,
21 Förr än jag går bort, och kommer intet igen, nämliga i mörkrens och töcknones land?
avant que j'aille là où je ne reviendrai pas, au pays des ténèbres et de l'ombre de la mort;
22 Det ett land är, hvilkets ljus är tjocka mörkret, och der som ingen skickelighet är; der skenet är såsom en töckna.
la terre sombre comme minuit, de l'ombre de la mort, sans aucun ordre, où la lumière est comme minuit. »