< Job 10 >

1 Min själ grufvar sig för mitt lif; min klagan vill jag låta fara fort, och tala i mine själs bedröfvelse;
"My soul is weary of my life. I will give free course to my complaint. I will speak in the bitterness of my soul.
2 Och säga till Gud: Fördöm mig icke; låt mig få veta, hvarföre du träter med mig.
I will tell God, 'Do not condemn me. Show me why you contend with me.
3 Hafver du der lust till, att du brukar öfvervåld; och förkastar mig, hvilken dina händer gjort hafva; och låter de ogudaktigas anslag komma till äro?
Is it good to you that you should oppress, that you should despise the work of your hands, and smile on the counsel of the wicked?
4 Hafver du ock då köttslig ögon? Eller ser du såsom en menniska ser?
Do you have eyes of flesh? Or do you see as man sees?
5 Eller är din tid såsom ens menniskos tid; eller din år såsom ens mans år;
Are your days as the days of mortals, or your years as man's years,
6 Att du frågar efter mina orättfärdighet, och uppsöker mina synd;
that you inquire after my iniquity, and search after my sin?
7 Ändå du vetst, att jag icke är ogudaktig; ändå det är ingen, som kan fria ifrå dine hand?
Although you know that I am not wicked, there is no one who can deliver out of your hand.
8 Dina händer hafva fliteliga gjort mig, och allansamman beredt mig; och du nedsänker mig så alldeles.
"'Your hands have framed me and fashioned me altogether, yet you destroy me.
9 Tänk dock uppå, att du hafver gjort mig af ler, och skall åter låta mig komma till jord igen.
Remember, I beg you, that you have fashioned me as clay. Will you bring me into dust again?
10 Hafver du icke molkat mig såsom mjölk, och låtit mig ystas såsom ost?
Haven't you poured me out like milk, and curdled me like cheese?
11 Du hafver klädt mig uti hud och kött; med ben och senor hafver du sammanfogat mig.
You have clothed me with skin and flesh, and knit me together with bones and sinews.
12 Lif och välgerning hafver du gjort mig, och ditt uppseende bevarar min anda.
You have granted me life and loving kindness. Your visitation has preserved my spirit.
13 Och ändå att du fördöljer sådana i ditt hjerta, så vet jag dock likväl, att du kommer det ihåg.
Yet you hid these things in your heart. I know that this is with you:
14 Om jag syndar, så märker du det straxt, och låter mina missgerning icke vara ostraffad.
if I sin, then you mark me. You will not acquit me from my iniquity.
15 Är jag ogudaktig, så är mig ve; är jag rättfärdig, så tör jag likväl icke upplyfta mitt hufvud, som den der full är med föraktelse, och ser mina eländhet;
If I am wicked, woe to me. If I am righteous, I still shall not lift up my head, being filled with disgrace, and conscious of my affliction.
16 Och såsom ett upprest lejon jagar du mig, och handlar åter grufveliga med mig.
And if I lift myself up, you hunt me like a lion. Again you show yourself powerful to me.
17 Du förnyar din vittne emot mig, och gör dina vrede mycken öfver mig; mig plågar det ena öfver det andra.
You renew your witnesses against me, and increase your indignation on me. Changes and warfare are with me.
18 Hvi hafver du låtit mig komma utaf moderlifvet? Ack! att jag dock hade varit förgjord, att intet öga hade sett mig;
"'Why, then, have you brought me forth out of the womb? I wish I had given up the spirit, and no eye had seen me.
19 Så vore jag, såsom den der intet hafver varit till, buren ifrå moderlifvet till grafvena.
I should have been as though I had not been. I should have been carried from the womb to the grave.
20 Vill då icke mitt korta lif hafva en ända? Vill du icke låta af mig, att jag något litet måtte vederqvickas;
Aren't my days few? Cease then. Leave me alone, that I may find a little comfort,
21 Förr än jag går bort, och kommer intet igen, nämliga i mörkrens och töcknones land?
before I go where I shall not return from, to the land of darkness and of the shadow of death;
22 Det ett land är, hvilkets ljus är tjocka mörkret, och der som ingen skickelighet är; der skenet är såsom en töckna.
the land dark as midnight, of the shadow of death, without any order, where the light is as midnight.'"

< Job 10 >