Job 10

1 Min själ grufvar sig för mitt lif; min klagan vill jag låta fara fort, och tala i mine själs bedröfvelse;

Weary in my soul, I will pour my words with groans upon him: I will speak being straitened in the bitterness of my soul.

2 Och säga till Gud: Fördöm mig icke; låt mig få veta, hvarföre du träter med mig.

And I will say to the Lord, Do not teach me to be impious; and therefore have you thus judged me?

3 Hafver du der lust till, att du brukar öfvervåld; och förkastar mig, hvilken dina händer gjort hafva; och låter de ogudaktigas anslag komma till äro?

Is it good before you if I be unrighteous? for you have disowned the work of your hands, and attended to the counsel of the ungodly.

4 Hafver du ock då köttslig ögon? Eller ser du såsom en menniska ser?

Or do you see as a mortal sees? or will you look as a man sees?

5 Eller är din tid såsom ens menniskos tid; eller din år såsom ens mans år;

Or is your life human, or your years [the years] of a man,

6 Att du frågar efter mina orättfärdighet, och uppsöker mina synd;

that you have enquired into mine iniquity, and searched out my sins?

7 Ändå du vetst, att jag icke är ogudaktig; ändå det är ingen, som kan fria ifrå dine hand?

For you know that I have not committed iniquity: but who is he that can deliver out of your hands?

8 Dina händer hafva fliteliga gjort mig, och allansamman beredt mig; och du nedsänker mig så alldeles.

Your hands have formed me and made me; afterwards you did change [your mind], and strike me.

9 Tänk dock uppå, att du hafver gjort mig af ler, och skall åter låta mig komma till jord igen.

Remember that you have made me [as] clay, and you do turn me again to earth.

10 Hafver du icke molkat mig såsom mjölk, och låtit mig ystas såsom ost?

Hast you not poured me out like milk, and curdled me like cheese?

11 Du hafver klädt mig uti hud och kött; med ben och senor hafver du sammanfogat mig.

And you did clothe me with skin and flesh, and frame me with bones and sinews.

12 Lif och välgerning hafver du gjort mig, och ditt uppseende bevarar min anda.

And you did bestow upon me life and mercy, and your oversight has preserved my spirit.

13 Och ändå att du fördöljer sådana i ditt hjerta, så vet jag dock likväl, att du kommer det ihåg.

Having these things in yourself, I know that you can do all things; for nothing is impossible with you.

14 Om jag syndar, så märker du det straxt, och låter mina missgerning icke vara ostraffad.

And if I should sin, you watch me; and you have not cleared me from iniquity.

15 Är jag ogudaktig, så är mig ve; är jag rättfärdig, så tör jag likväl icke upplyfta mitt hufvud, som den der full är med föraktelse, och ser mina eländhet;

Or if I should be ungodly, woe is me: and if I should be righteous, I can’t lift myself up, for I am full of dishonour.

16 Och såsom ett upprest lejon jagar du mig, och handlar åter grufveliga med mig.

For I am hunted like a lion for slaughter; for again you have changed and are terribly destroying me;

17 Du förnyar din vittne emot mig, och gör dina vrede mycken öfver mig; mig plågar det ena öfver det andra.

renewing against me my torture: and you have dealt with me in great anger, and you have brought trials upon me.

18 Hvi hafver du låtit mig komma utaf moderlifvet? Ack! att jag dock hade varit förgjord, att intet öga hade sett mig;

Why then did you bring me out of the womb? and why did I not die, and no eye see me,

19 Så vore jag, såsom den der intet hafver varit till, buren ifrå moderlifvet till grafvena.

and I become as if I had not been? for why was I not carried from the womb to the grave?

20 Vill då icke mitt korta lif hafva en ända? Vill du icke låta af mig, att jag något litet måtte vederqvickas;

Is not the time of my life short? suffer me to rest a little,

21 Förr än jag går bort, och kommer intet igen, nämliga i mörkrens och töcknones land?

before I go whence I shall not return, to a land of darkness and gloominess;

22 Det ett land är, hvilkets ljus är tjocka mörkret, och der som ingen skickelighet är; der skenet är såsom en töckna.

to a land of perpetual darkness, where there is no light, neither [can any one] see the life of mortals.