< Job 10 >

1 Min själ grufvar sig för mitt lif; min klagan vill jag låta fara fort, och tala i mine själs bedröfvelse;
My soul is weary of my life. I will give free reign to my complaint. I will speak in the bitterness of my soul.
2 Och säga till Gud: Fördöm mig icke; låt mig få veta, hvarföre du träter med mig.
I will say to God, Do not condemn me. Show me why thou contend with me.
3 Hafver du der lust till, att du brukar öfvervåld; och förkastar mig, hvilken dina händer gjort hafva; och låter de ogudaktigas anslag komma till äro?
Is it good to thee that thou should oppress, that thou should despise the work of thy hands, and shine upon the counsel of the wicked?
4 Hafver du ock då köttslig ögon? Eller ser du såsom en menniska ser?
Have thou eyes of flesh? Or do thou see as man sees?
5 Eller är din tid såsom ens menniskos tid; eller din år såsom ens mans år;
Are thy days as the days of man, or thy years as man's days,
6 Att du frågar efter mina orättfärdighet, och uppsöker mina synd;
that thou inquire after my iniquity, and search after my sin,
7 Ändå du vetst, att jag icke är ogudaktig; ändå det är ingen, som kan fria ifrå dine hand?
although thou know that I am not wicked. And there is none that can deliver out of thy hand?
8 Dina händer hafva fliteliga gjort mig, och allansamman beredt mig; och du nedsänker mig så alldeles.
Thy hands have made me and fashioned me together round about, yet thou destroy me.
9 Tänk dock uppå, att du hafver gjort mig af ler, och skall åter låta mig komma till jord igen.
Remember, I beseech thee, that thou have fashioned me as clay. And will thou bring me into dust again?
10 Hafver du icke molkat mig såsom mjölk, och låtit mig ystas såsom ost?
Have thou not poured me out as milk, and curdled me like cheese?
11 Du hafver klädt mig uti hud och kött; med ben och senor hafver du sammanfogat mig.
Thou have clothed me with skin and flesh, and knit me together with bones and sinews.
12 Lif och välgerning hafver du gjort mig, och ditt uppseende bevarar min anda.
Thou have granted me life and loving kindness, and thy visitation has preserved my spirit.
13 Och ändå att du fördöljer sådana i ditt hjerta, så vet jag dock likväl, att du kommer det ihåg.
Yet these things thou hid in thy heart. I know that this is with thee.
14 Om jag syndar, så märker du det straxt, och låter mina missgerning icke vara ostraffad.
If I sin, then thou mark me. And thou will not acquit me from my iniquity.
15 Är jag ogudaktig, så är mig ve; är jag rättfärdig, så tör jag likväl icke upplyfta mitt hufvud, som den der full är med föraktelse, och ser mina eländhet;
If I be wicked, woe to me. And if I be righteous, yet I shall not lift up my head, being filled with shame, and looking upon my affliction.
16 Och såsom ett upprest lejon jagar du mig, och handlar åter grufveliga med mig.
And if my head exalts itself, thou hunt me as a lion. And again thou show thyself marvelous upon me.
17 Du förnyar din vittne emot mig, och gör dina vrede mycken öfver mig; mig plågar det ena öfver det andra.
Thou renew thy witnesses against me, and increase thine indignation upon me. Changes and warfare are with me.
18 Hvi hafver du låtit mig komma utaf moderlifvet? Ack! att jag dock hade varit förgjord, att intet öga hade sett mig;
Why then have thou brought me forth out of the womb? I would have given up the spirit, and no eye had seen me.
19 Så vore jag, såsom den der intet hafver varit till, buren ifrå moderlifvet till grafvena.
I should have been as though I had not been. I should have been carried from the womb to the grave.
20 Vill då icke mitt korta lif hafva en ända? Vill du icke låta af mig, att jag något litet måtte vederqvickas;
Are not my days few? Cease then, and let me alone, that I may take comfort a little
21 Förr än jag går bort, och kommer intet igen, nämliga i mörkrens och töcknones land?
before I go where I shall not return, to the land of darkness and of the shadow of death,
22 Det ett land är, hvilkets ljus är tjocka mörkret, och der som ingen skickelighet är; der skenet är såsom en töckna.
the land dark as midnight, of the shadow of death, without any order, and where the light is as midnight.

< Job 10 >