Jeremia 1
1 Detta är Jeremia ord, Hilkia sons, af de Prester i Anathoth, i BenJamins land;
Ko e ngaahi lea ʻa Selemaia, ko e foha ʻo Hilikia, ko e tokotaha ʻoe kau taulaʻeiki naʻe nofo ʻi ʻAnatoti ʻi he fonua ʻo Penisimani:
2 Till hvilken skedde Herrans ord i Josia tid, Amons sons, Juda Konungs, uti trettonde årena af hans rike;
ʻAia naʻe hoko ki ai ʻae folofola ʻa Sihova ʻi he ngaahi ʻaho ʻo Siosaia, ko e foha ʻo ʻAmoni, ko e tuʻi ʻo Siuta, ʻi hono hongofulu ma tolu taʻu ʻo ʻene pule.
3 Och sedan intill Jojakims tid, Josia sons, Juda Konungs, allt intill ändan på ellofte årena Zedekia, Josia sons, Juda Konungs, intill Jerusalems fängelse, i femte månadenom.
Naʻe hoko foki ia ʻi he ngaahi ʻaho ʻo Sihoiakimi ko e foha ʻo Siosaia ko e tuʻi Siuta, ʻo aʻu ki hono fakaʻosi hono hongofulu ma taha taʻu ʻo Setikia ko e foha ʻo Siosaia ko e tuʻi ʻo Siuta, ʻo aʻu ki hono ʻave fakapōpula ʻa Selūsalema ʻi hono nima māhina.
4 Och Herrans ord skedde till mig, och sade:
Pea naʻe toki hoko mai ʻae folofola ʻa Sihova kiate au, ʻo pehē,
5 Jag kände dig, förr än jag tillredde dig i moderlifvet, och utkorade dig, förr än du af modrene född vardt, och satte dig till en Prophet ibland mång folk.
“Naʻaku ʻilo koe ʻi he teʻeki ai te u fakatupu koe ʻi he fatu; pea naʻaku fakatapui koe, pea tuʻutuʻuni koe, ko e palōfita ki he ngaahi puleʻanga, ʻi he teʻeki ai te ke haʻu mei he manāva.”
6 Men jag sade: Ack! Herre Herre, jag doger intet till att predika, ty jag är för ung.
Pea naʻaku toki pehē, “ʻOiauē! ʻE ʻEiki ko Sihova! Vakai, ʻOku ʻikai te u faʻa lea: he ko e tamasiʻi au.”
7 Då sade Herren till mig: Säg icke: Jag är för ung; utan du skall gå dit jag sänder dig, och predika hvad jag befaller dig.
Ka naʻe pehē ʻe Sihova kiate au, “ʻOua naʻa ke pehē, ko e tamasiʻi koe: ka ke ʻalu kiate kinautolu kotoa pē ʻoku ou fekau koe ki ai, pea ko ia te u fekau kiate koe ke ke lea ʻaki.
8 Frukta dig intet för dem; ty jag är när dig, och vill frälsa dig, säger Herren.
Pea ʻoua naʻa ke manavahē ki honau mata: he ʻoku pehē ʻe Sihova, ʻoku ou ʻiate koe, ke fakamoʻui koe.”
9 Och Herren räckte ut sina hand, och tog uppå min mun; och Herren sade till mig: Si, jag sätter min ord i din mun.
Pea naʻe toki mafao mai ʻe Sihova hono nima, ʻo ala ki hoku ngutu. Pea pehē mai ʻe Sihova kiate au, “Vakai, ʻoku ou ʻai ʻeku ngaahi lea ki ho ngutu.
10 Si, jag sätter dig i dag öfver folk och rike, att du skall upprycka, nederbryta, förstöra och förderfva, och bygga, och plantera.
Vakai, Kuo u foaki kiate koe ʻi he ʻaho ni ʻae mālohi ki he ngaahi kakai, mo e ngaahi puleʻanga, ke taʻaki, mo veteki, ke fakaʻauha, mo lī ki lalo, ke langa hake, mo tō.”
11 Och Herrans ord skedde till mig, och sade: Jeremia, hvad ser du? Jag sade: Jag ser en vakande staf.
Pea naʻe hoko mai ʻae folofola ʻa Sihova kiate au, ʻo pehē, “ʻE Selemaia, ko e hā ʻoku ke mamata ki ai?” Pea naʻaku pehē, “ʻOku ou mamata ki he vaʻa ʻoe ʻakau ko e ʻalimoni.”
12 Och Herren sade till mig: Rätt hafver du sett; ty jag vill vaka öfver mitt ord, att jag det göra skall.
Pea naʻe pehē mai ʻe Sihova kiate au, “Kuo ke mamata totonu: he te u fakavave ʻeku lea ke fakahoko ia.”
13 Och Herrans ord skedde annan gången till mig, och sade: Hvad ser du? Jag sade: Jag ser en het sjudande gryto nordanefter.
Pea naʻe hoko mai ʻae folofola ʻa Sihova ʻo liunga ua kiate au, ʻo pehē, “Ko e hā ʻoku ke mamata ki ai?” Pea naʻaku pehē, “ʻOku ou mamata ki he kulo vela; ʻoku hanga mai hono ngutu mei he tokelau.”
14 Och Herren sade till mig: Nordanefter skall ondt komma öfver alla de som i landena bo.
Pea naʻe pehē ʻe Sihova kiate au, “ʻE tupu mei he tokelau ʻae kovi ki he kakai kotoa pē ʻoe fonua.
15 Ty si, jag vill kalla alla Förstar uti de rike norrut, säger Herren, att de skola komma och sätta sin säte inför portarna i Jerusalem, och allt omkring murarna, och för alla Juda städer.
He, ʻoku pehē ʻe Sihova, Vakai, te u ui ki he faʻahinga kotoa pē ʻoe ngaahi puleʻanga ʻi he tokelau; “pea te nau haʻu, pea te nau taki taha nofo ʻi hono nofoʻanga ʻi he hūʻanga ki he ngaahi matapā ʻo Selūsalema, pea ki hono ngaahi ʻā kotoa pē ʻo takatakai, pea ki he ngaahi kolo kotoa pē ʻo Siuta.
16 Och jag skall låta rätten gå öfver dem, för alla deras ondskos skull, att de öfvergifva mig, och röka androm gudom, och tillbedja sina händers verk.
Pea te u fakahā ʻeku ngaahi tautea kiate kinautolu, koeʻuhi ko ʻenau angahala kotoa pē, he kuo nau liʻaki au, pea tutu ʻae meʻa namu kakala ki he ngaahi ʻotua kehe, pea tauhi ki he ngaahi ngāue ʻa honau nima.
17 Så begjorda nu dina länder, och statt upp, och predika dem allt det jag bjuder dig; frukta dig intet för dem, lika som jag skulle afskräcka dig.
“Ko ia ke ke nonoʻo hoʻo noʻotanga vala, pea tuʻu hake, pea lea ʻaki kiate kinautolu ʻaia kotoa pē ʻoku ou fekau kiate koe: pea ʻoua naʻa ke manavahē ki honau mata, telia naʻaku fakamaaʻi koe ʻi honau ʻao.
18 Ty jag vill i denna dag göra dig till en fast stad, till en jernpelare, och till en kopparmur i hela landena, emot Juda Konungar, emot hans Förstar, emot hans Prester, emot folket i landena;
He vakai, kuo u ngaohi koe he ʻaho ni ko e kolo kuo teu ki he tau, ko e pou ukamea, ko e ngaahi ʻā palasa, ki he fonua kotoa pē, ki he ngaahi tuʻi ʻo Siuta, mo hono houʻeiki, pea ki hono kau taulaʻeiki, pea mo e kakai kotoa pē ʻoe fonua.
19 Så att, om de än strida emot dig, skola de likväl intet öfvervinna dig; ty jag är när dig, säger Herren, att jag skall frälsa dig.
Pea te nau tauʻi koe; ka ʻe ʻikai te nau mālohi kiate koe;” he ʻoku pehē mai ʻe Sihova, “ʻOku ou ʻiate koe, ke fakamoʻui koe.”
