< Jeremia 9 >

1 Ack! det jag vatten nog hade i mitt hufvud, och min ögon voro en tårekälla, att jag natt och dag begråta måtte de slagna i mitt folk.
Oe ka lû heh tuikhu lah awm haw pawiteh, ka mit roi heh mitphi tuiphuek lah awm haw pawiteh, ka tami ka canunaw thei lah ao dawkvah, khohmo khodai ka ka yawkaw han toe.
2 Ack! det jag ett herberge hade i öknene, så ville jag öfvergifva mitt folk, och draga ifrå dem; ty de äro allesammans horkarlar, och en arg hop.
Oe ahnimouh koehoi cei vaiteh, ka taminaw ka ceitakhai thai nahanlah, imyinnaw hanlah roenae hmuen hah kingdinae koe tawn hanlah ka ngai. Bangkongtetpawiteh, abuemlahoi ka uicuk e, dumyen hoi kamkhueng e lah ao awh.
3 De skjuta med sina tungor allesammans lögn, och ingen sanning, och fara allt med våld i landena, och gå ifrå den ena ondskone till den andra, och akta mig intet, säger Herren.
Laithoe dei awh nahanlah, a lainaw hah pala patetlah sut a pho awh. Lawk katang hoi ram thung vah roung awh hoeh. A yonnae buet touh koe hoi buet touh patuen a cei awh, kai heh banglah hai na ngai awh hoeh, telah BAWIPA ni a ti.
4 Hvar och en tage sig vara för sinom nästa, och tro icke heller sinom broder; ty en broder undertrycker den andra, och en vän förråder den andra.
Na huinaw hah kâhruetcuet awh, na hmaunawnghanaw hai kâuep awh hanh. Bangkongtetpawiteh, hmaunawngha abuemlah kadumyennaw lah ao awh teh, a hui pueng hai tamthoe ka dei seng doeh.
5 En vän gäckar den andra, och tala icke ett sant ord; de vinnlägga sig derom, huru den ene skall bedraga den andra, och dem tycker illa vara, att de ännu icke kunna görat värre.
Hui hoi hui a kâdoun awh, apinihai lawkkatang dei awh hoeh. A lai heh laithoe deinae lai lah a pâtu awh teh, yonnae hoi amahoima tha a tawn sak awh.
6 Der är allestäds bedrägeri ibland dem, och för bedrägeris skull vilja de icke känna mig, säger Herren.
Laithoe dawk na kangdue awh teh, a laithoenae ni kai panue hanlah ngai awh hoeh, telah BAWIPA ni a ti.
7 Derföre säger Herren Zebaoth alltså: Si, jag vill smälta och probera dem; ty hvad skall jag annars göra, medan mitt folk så ställer sig?
Hatdawkvah, ransahu BAWIPA ni hettelah a dei, khenhaw! ahnimouh teh atui lah kamyawt sak vaiteh, ka tanouk han, ka tami lah kaawm e ka canu heh bangtelamaw ka ti han.
8 Deras falska tungor äro mordskott; med sin mun tala de vänliga med sinom nästa; men i hjertat vakta de efter honom.
Ahnimae a lai teh duenae pala lah ao teh, laithoe lawk a dei awh. A pahni hoi imrinaw koe kâponae lawk a dei awh ei, a lung thung hoi teh, sut a pawp awh.
9 Skulle jag nu icke sådant hemsöka uppå dem, säger Herren, och skulle min själ icke hämnas öfver sådant folk, som detta är.
Hatdawkvah, rek hoe laipalah ka o han na maw, telah BAWIPA ni ati. Hettelah kaawm e lathueng vah kama hoi kama moipathung laipalah ka o han maw.
10 Jag måste gråta och jämra mig på bergen, och beklaga mig vid de fäbodar i öknene; ty de äro så platt förhärjade, att der bor ingen mer, och man hörer der nu intet färop mer; både himmelens foglar och djuren äro alle borto.
Monnaw hanlah lungpataw hoi ka ka vaiteh, kahrawng e phovainaw ka khui han. Hotnaw teh sut a ke awh teh, apinihai pâtam hoe toe. Saringnaw lawk hai thai hoe toe. Lathueng tavanaw hai koung a poung awh teh, kahrawng moithangnaw hai awm hoeh toe.
11 Och jag skall göra Jerusalem till en stenhop, och till en drakaboning; och skall ödelägga Juda städer, att der ingen inne bo skall.
Jerusalem teh songnawngbom lah ka hruek vaiteh, kahrawnguinaw onae hmuen lah ka ta han, Judah khonaw hai kingdi sak vaiteh, api buet touh hai awm mahoeh.
12 Ack! att nu någor vis vore, och lade det uppå hjertat, och förkunnade hvad Herrans mun till honom säger: Hvarföre dock landet så förderfvadt och härjadt varder, likasom en ödemark, der ingen vistas?
Hete hno panue thai nahan a lungkaang e apimaw. BAWIPA ni apimaw a cangkhai teh hete hno heh kacaicalah ka dei thai. Apinihai a pâtam hoeh e thingyei patetlah a ram hah he a kak.
13 Och Herren sade: Derföre, att de öfvergifva min lag, som jag dem föregifvit hafver, och lyda intet min ord, och lefva der ej heller efter;
BAWIPA ni a dei e teh, ahnimouh hmalah ka ta pouh e, kaie kâlawk hah a pahnawt awh teh, ka lawk ngai awh hoeh, cangkhainae lawk hai tarawi awh hoeh.
14 Utan följa sins hjertas tycko, och Baalim, såsom deras fäder dem lärt hafva.
Amamae lung a patanae lamthung hah a tarawi awh, a napanaw ni a cangkhai awh e patetlah Baal hnuk a kâbang awh.
15 Derföre säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Si, jag skall spisa detta folket med malört, och gifva dem galla dricka.
Hatdawkvah, ransahu BAWIPA Isarel Cathut ni hettelah a dei, khenhaw! hete taminaw heh rawca kakhat ka ca sak vaiteh, kakhat e tui hah ka nei sak han.
16 Jag skall förskingra dem ibland Hedningarna, hvilka hvarken de eller deras fäder känna, och skall sända svärd efter dem, tilldess det blifver ute med dem.
Ahnimouh hoi a napanaw ni a panue boihoeh e miphunnaw koe kâkayeisak vaiteh, ahnimanaw be raphoe hoehroukrak tahloi ka pâlei sak han.
17 Så säger Herren Zebaoth: Skaffer och beställer gråterskor, att de komma; och sänder efter de som det väl kunna;
Ransahu BAWIPA ni hettelah a dei, atu kahawicalah pouk awh haw, ka kap thai e napuinaw hah tho hanlah kaw awh leih, ahnimouh imthung dawk hai kalung kathoumpoungnaw hah lawk thui awh.
18 Och begråta oss med hast, att vår ögon måga rinna med tårar, och var ögnahvarf flyta med vatten;
Ahnimanaw hah karang tho sak nateh, mamae mitphi a lawng teh, mamae mitsum dawk hoi tui a phuek hoehroukrak, maimouh na kapkhai lawiseh.
19 Att man må höra en klagogråt i Zion, nämliga alltså: Ack! huru äre vi så platt förstörde och till skam vordne? Vi måste rymma landet; ty våra boningar äro nederslagna.
Kanae lawk heh Zion hoi thai thai lah ao. Banghloimaw rawk awh tangngak toe. Yeiraipo awh katang toe. Na imlawnaw a ro katang toung dawkvah, ram teh ka ceitakhai awh toe.
20 Så hörer nu, I qvinnor, Herrans ord, och edor öron fatte hans muns tal; lärer edra döttrar gråta, och den ena läre den andra klagogråt, nämliga alltså:
Atuvah, Oe napuinaw, BAWIPA e lawk heh thaihaw, a pahni dawk e lawk koe lah hnâpakeng haw, na canunaw bangtelamaw a ka awh han tie hah cangkhai awh. Kalungla buet touh hoi buet touh kâcangkhai awh.
21 Döden är igenom vår fenster infallen, och uti vår palats kommen, till att dräpa barnen på gatone, och ynglingarna i gränderna.
Duenae teh hlalangaw koehoi a kâen teh, im thung vah a kâen, lamthung dawk e camonaw a takhoe teh lamlawng e nawsainaw a pâlei toe.
22 Säg: Så säger Herren: Menniskors kroppar skola ligga såsom träck på markene, och såsom kärfvar efter skördomannen, de ingen upptager.
BAWIPA ni hettelah a dei, tami kadoutnaw e ro teh laikawk dawk e vaipuen patetlah thoseh, cang ka a naw ni cabong a pâhma awh e patetlah thoseh, apinihai ahnimouh teh bout kuem awh mahoeh toe, telah dei pouh.
23 Detta säger Herren: En vis berömme sig intet af sine vishet; an stark berömme sig intet af sin starkhet; en rik berömme sig intet af sin rikedom;
BAWIPA ni hettelah a dei, tami lungkaang ni lungangnae dawk kâoup hanh naseh, thakasai ni thasainae dawk kâoup hanh naseh, bawi ni hai a bawinae dawk kâoup hanh naseh.
24 Utan den som sig berömma vill, han berömme sig deraf, att han vet och känner mig, att jag är Herren, som gör barmhertighet, rätt och rättfärdighet på jordene; ty sådant behagar mig, säger Herren.
Hatei, apipatet hai kâoup ngai pawiteh, het dawk kâoup naseh, kai na ka nout hoi na ka panuek e hah teh BAWIPA lungpatawnae, ka thuem hoi lannae talai van kasakkung doeh, hete hninaw heh ka lunghawinae doeh, telah BAWIPA ni a ti.
25 Si, den tid kommer, säger Herren, att jag hemsöka skall alla de omskorna med de oomskorna;
Takthai dawk dueng vah vuensom ka a e taminaw pueng rek nahane atueng teh a pha toe, telah BAWIPA ni a ti.
26 Nämliga Egypten, Juda, Edom, Ammons barn, Moab, och alla de som bo uti de rum i öknene; ty alle Hedningar hafva oomskoren förhud; men hela Israels hus hafver oomskoret hjerta.
Izip, Judah, Edom, Ammon, Moab, hoi thingyei ram ahlanae koe kaawm e tami pueng hai, hote miphunnaw pueng teh vuensom ka a hoeh e taminaw lah ao awh. Isarel imthung buemlah hoi lungthin lahoi vuensom ka a hoeh e seng doeh, telah BAWIPA ni a dei.

< Jeremia 9 >