Jeremia 50
1 Detta är det ord som Herren, genom Propheten Jeremia, talat hafver emot Babel, och de Chaldeers land.
Pǝrwǝrdigar Yǝrǝmiya pǝyƣǝmbǝr arⱪiliⱪ Babil toƣruluⱪ, yǝni Kaldiylǝrning zemini toƣruluⱪ eytⱪan sɵz: —
2 Förkunner ibland Hedningarna, och låter det kunnigt varda; reser ett baner upp, utroper det, och fördöljer det icke, och säger: Babel är vunnen, Bel står med skam, Merodach är sönderkrossad, hans afgudar äro till skam vordne, och hans gudar äro sönderslagne.
Əllǝr arisida xu hǝwǝrni elan ⱪilip jakarlanglar, tüƣ kɵtürünglar; jakarlanglar, uni yoxurmanglar! — «Babil ixƣal ⱪilindi; Bǝl bolsa hijalǝtkǝ ⱪalduruldi, Marduk patiparaⱪ bolup kǝtti; Babilning oyma butliri hijalǝtkǝ ⱪalduruldi, yirginqlik nǝrsiliri patiparaⱪqiliⱪⱪa qüxti!» — dǝnglar.
3 Ty nordanefter skall uppkomma ett folk emot dem; det skall göra deras land öde, så att ingen skall bo deruti, utan både folk och fä, dädan fly.
Qünki ximaldin uningƣa jǝng ⱪilmaⱪqi bolƣan bir ǝl kelidu; u uning zeminini wǝyran ⱪilidu, ⱨeqkim xu yǝrdǝ turmaydu; insan ⱨǝm ⱨaywanmu ⱪeqip ketidu, ular yoⱪ bolidu.
4 Uti de dagar, och i den tiden, säger Herren, skola Israels barn, samt med Juda barn, komma, och skola gå och gråta, och söka Herran sin Gud.
Xu künlǝrdǝ, xu qaƣda, — dǝydu Pǝrwǝrdigar, — Israil hǝlⱪi kelidu, ular ⱨǝm Yǝⱨuda hǝlⱪi bilǝn billǝ kelidu, ular yiƣliƣan ⱨalda mengip Pǝrwǝrdigar Hudasini izdǝxkǝ kelidu.
5 De skola fråga efter den vägen åt Zion, och vända sig dit: Kommer, och vi vilje hålla oss intill Herran med ett evigt förbund, det aldrig skall förgätet varda.
Ular Zionning yolini soraydu, yüzlirini uningƣa ⱪaritip: «Ⱨǝrgiz untulmas mǝnggülük bir ǝⱨdǝ bilǝn ɵzimizni Pǝrwǝrdigarƣa baƣlayli» — dǝydu.
6 Ty mitt folk är vordet likasom en borttappad hjord; deras herdar hafva förfört dem, och låtit dem villo gå på bergomen, så att de ifrå berg till högar gångne äro, och hafva förgätit sina hyddor.
— Mening hǝlⱪim azƣan ⱪoylardur; ularning baⱪⱪuqiliri ularni azdurƣan, ularni taƣlarda tenitip yürgǝn; ular taƣdin dɵnggǝ kezip yürüp, ɵz aramgaⱨini untuƣandur.
7 Allt det som till dem kom, det uppåt dem; och deras fiender sade: Vi göre intet orätt; ty de hafva syndat emot Herran, uti rättfärdighetenes boning, och emot Herran, som deras fäders hopp är.
Ularni uqratⱪanlarning ⱨǝmmisi ularni yǝp kǝtkǝn, küxǝndiliri ular toƣruluⱪ: «Bizdǝ [bu ixlarda] ⱨeq gunaⱨ yoⱪ, qünki ular ata-bowilirining ümidi bolƣan Pǝrwǝrdigar, yǝni ⱨǝⱪⱪaniyliⱪning yaylaⱪ-turalƣusi bolƣan Pǝrwǝrdigarning aldida gunaⱨ sadir ⱪilƣan!» — degǝn.
8 Flyr utu Babel, och drager utu Chaldee land, och skicker eder såsom bockar framför hjorden.
[I hǝlⱪim], Babil otturisidin ⱪeqinglar, kaldiylǝrning zeminini taxlap qiⱪinglar, padini yetǝkligüqi tekilǝrdǝk bolunglar.
9 Ty si, jag skall uppväcka stor folk med hopom utu nordlandet, och låta dem uppkomma inför Babel; de skola rusta sig emot honom, och skola vinna honom; deras pilar äro likasom en god krigsmans, den intet misto skjuter.
— Qünki mana, ximaliy zemindin Babilƣa ⱨujum ⱪilmaⱪqi bolƣan zor bir top uluƣ ǝllǝrni ⱪozƣaymǝn; ular ɵzlirini uningƣa ⱪarxi sǝpkǝ ⱪoxidu; xuning bilǝn Babil xu yǝrdin qiⱪⱪanlar tǝripidin ǝsirgǝ qüxidu. Ularning oⱪlirining ⱨǝmmisi batur mǝrgǝnlǝrningkidǝk bolidu; ularning ⱨeqⱪaysisi jǝngdin ⱪuruⱪ ⱪol kǝlmǝydu.
10 Och Chaldee land skall varda till ett rof, så att alle de, som röfva det, skola der nog af hafva, säger Herren;
Kaldiyǝ bolsa olja bolidu; olja alƣan barliⱪ buliƣuqilar uningdin ⱪanaǝtlinidu, — dǝydu Pǝrwǝrdigar;
11 Derföre, att I glädjens deraf och berömmen eder, att I min arfvedel skinnat hafven, och springen likasom kåta kalfvar, och vrenskens likasom starka hästar.
— Qünki silǝr xadlanƣansilǝr, silǝr yayrap kǝtkǝnsilǝr, i mirasim bolƣan [hǝlⱪimni] bulang-talang ⱪilƣuqilar! Qünki silǝr qemǝndǝ turƣan mozaylardǝk sǝkrigǝnsilǝr, ayƣirlardǝk huxalliⱪtin kixnigǝnsilǝr!
12 Edor moder står med stor skam, och den eder födt hafver, är till spott vorden; si, ibland Hedningarna är hon den aldraringasta, öfvergifven, torr och öde.
Əmdi ana [yurtung] zor hijalǝtkǝ ⱪaldurulidu; rǝswaqiliⱪ seni tuƣƣuqini ⱪaplaydu; mana, u ǝllǝrning daxⱪili, — bir janggal, ⱪaƣjiraⱪ yǝr wǝ qɵl-bayawan bolup ⱪalidu.
13 Ty för Herrans vredes skull måste han obyggd och allstinges öde ligga, så att alle de, som framgå om Babel, skola förundra sig, och hvissla öfver alla hans plågor.
Pǝrwǝrdigarning ƣǝzipi tüpǝylidin, uning ⱨeq aⱨalisi bolmaydu, bǝlki toluⱪ taxliwetilgǝn bolidu; Babildin ɵtidiƣanlarning ⱨǝmmisi uning barliⱪ yara-wabaliri tüpǝylidin wǝⱨimigǝ qüxüp ux-ux ⱪilidu.
14 Ruster eder emot Babel allt omkring, alle skyttar; skjuter till honom, sparar icke pilarna; ty han hafver syndat emot Herran.
Babilƣa jǝng ⱪilix üqün uning ǝtrapida sǝpkǝ tizilinglar, barliⱪ oⱪyaqilar; uningƣa etinglar, oⱪlarni ⱨeq ayimanglar; qünki u Pǝrwǝrdigar aldida gunaⱨ sadir ⱪilƣan.
15 Skrier öfver honom allt omkring; han måste gifva sig; hans grundvalar äro fallne, hans murar äro afbrutne; ty det är Herrans hämnd. Hämnens öfver honom, görer honom lika som han gjort hafver.
Uning ǝtrapida jǝng quⱪanlirini kɵtürünglar; u tǝslim bolup ⱪol kɵtüridu; munarliri ɵrülidu, sepilliri ƣulitilidu; qünki bu Pǝrwǝrdigarning alƣan ⱪisasidur. Uningdin ⱪisas elinglar; u baxⱪilarƣa nemǝ ⱪilƣan bolsa uningƣimu xuni ⱪilinglar.
16 Utroter af Babel både den der sår, och den der uppskär, att hvar och en för tyrannens svärd vänder sig till sitt folk, och hvar och en flyr uti sitt land.
Babildin uruⱪ teriƣuqi ⱨǝm ⱨosul waⱪtidiki orƣaⱪ salƣuqilarni yoⱪ ⱪilinglar; zulumkarning ⱪiliqining ⱪorⱪunqi tüpǝylidin bularning ⱨǝrbiri ɵz eligǝ ⱪaytip, ⱨǝrbiri ɵz ana yurtiƣa ⱪaqsun!
17 Israel hafver måst vara en förströdd hjord, hvilken lejonen förskingrat hafva: Först uppåt honom Konungen i Assyrien; sedan förderfvade honom NebucadNezar, Konungen i Babel.
Israil tarⱪitiwetilgǝn ⱪoy padisidur; xirlar ularni ⱨǝydiwǝtkǝn; dǝslǝptǝ Asuriyǝning padixaⱨi ularni yǝp kǝtkǝn, ahirida bu Babil padixaⱨi Neboⱪadnǝsar uning ustihanlirini ezip ƣajiliƣan.
18 Derföre säger Herren Zebaoth, Israels Gud, alltså: Si, jag skall hemsöka Konungen af Babel, och hans land, likasom jag Konungen af Assyrien hemsökt hafver.
Xunga samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar — Israilning Hudasi mundaⱪ dǝydu: — Mana, Mǝn Asuriyǝning padixaⱨining yeniƣa kelip, uni jazaliƣinimdǝk, mǝn Babil padixaⱨini ⱨǝm zeminini jazalaymǝn.
19 Men Israel skall jag låta komma hem till sin boning igen, att han skall föds sig i Carmel och Basan; och på Ephraims berg och Gilead skall hans själ mättad varda.
Mǝn Israilni ⱪaytidin ɵz yayliⱪiƣa ⱪayturimǝn, u Karmǝl teƣida, Baxan zeminida ozuⱪlinidu, uning jeni Əfraim teƣi üstidǝ ⱨǝm Gilead zeminida ⱪanaǝtlinidu.
20 I den tiden och i de dagar skall man söka efter Israels missgerning, säger Herren, men man skall ingen finna; och Juda synd, och der skall ingen funnen varda; ty jag skall se utöfver med dem som jag igenblifva låter.
Xu künlǝrdǝ, xu qaƣda, — dǝydu Pǝrwǝrdigar, — Israilning ⱪǝbiⱨliki izdǝlsǝ, ⱨeq tepilmaydu; Yǝⱨudaning gunaⱨliri izdǝlsǝ, ⱨeq tepilmaydu; qünki Mǝn ⱪaldurƣan ⱪaldisini kǝqürüm ⱪilimǝn.
21 Drag upp emot det land, som hela verldena trugat hafver, drag ditupp, och hemsök inbyggarena; förhärja och förspill deras efterkommande, säger Herren, och gör allt det jag dig befallt hafver.
— Merataimning zeminiƣa zǝrb bilǝn jǝng ⱪilixⱪa, Pekodta turuwatⱪanlarƣimu jǝng ⱪilixⱪa qiⱪinglar; ularni wǝyran ⱪilinglar, ⱪalduⱪinimu ⱨalak ⱪilinglar, — dǝydu Pǝrwǝrdigar, — Mǝn nemini sanga buyruƣan bolsam xuni ada ⱪilinglar.
22 Det är ett krigsrop i landena, och stor jämmer.
Jǝng sadaliri [Babil] zeminida anglinidu; u zor ⱨalakǝtning sadasidur!
23 Huru går det till, att alla verldenes hammar sönderbruten och sönderslagen är? Huru går det till, att Babel ett öde vorden är ibland alla Hedningar?
Əslidǝ pütkül yǝr yüzini urƣan bazƣan xu dǝrijidǝ sundurup qeⱪiwetildiƣu! Babil ǝllǝr arisida xunqǝ bir dǝⱨxǝt basⱪuqi bolup qiⱪⱪantiƣu!
24 Jag hafver gildrat för dig, Babel, derföre äst du ock fången, förr än du dess försåg dig; man hafver råkat uppå dig, och du äst gripen; ty du hafver rett Herran.
Mǝn sanga tuzaⱪ ⱪurdum; sǝn, i Babil, ⱨeq bilmǝyla uningƣa tutuldung; Pǝrwǝrdigar bilǝn ⱪarxilixixing tüpǝylidin sǝn tepilip tutuldung.
25 Herren hafver upplåtit sin fatabur, och haft fram sine vredes vapen; ty sådant hafver Herren, Herren Zebaoth uti de Chaldeers land beställt.
Pǝrwǝrdigar ⱪoral ambirini eqip, ƣǝzipidiki ⱪorallirini elip qiⱪardi; qünki samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Rǝb Pǝrwǝrdigar kaldiylǝrning zeminida ⱪilidiƣan ixi bardur.
26 Kommer hit emot honom, I ifrån ändanom, öppner hans kornhus; kaster honom uti en hop, och gifver honom till spillo, så att der intet qvart blifver.
Uning ⱨǝr qǝt-qǝtliridin kelip uningƣa ⱨujum ⱪilinglar, ambarlirini eqiwetinglar; ɵnqilǝrni dɵwiligǝndǝk uni harabǝ-harabǝ ⱪilip dɵwilǝp wǝyran ⱪilinglar; uning ⱨeqnemisini ⱪaldurmanglar!
27 Dräper all hans barn, hafver dem ned till att slagtas; ve dem, ty dagen är kommen, deras hemsöknings tid.
Uning barliⱪ torpaⱪlirini ɵltürüwetinglar! Ular soyuluxⱪa qüxsun! Ularning ⱨaliƣa way! Qünki ularning küni, yǝni jazalinix waⱪti yetip kǝldi.
28 Man hörer ett rop af de flyktiga, och af de som undsluppne äro utu Babels land; på det de skola förkunna i Zion Herrans vår Guds hämnd, och hans tempels hämnd.
Anglanglar! Zionƣa kelip, Pǝrwǝrdigar Hudayimizning ⱪisasini, yǝni ibadǝthanisi üqün alƣan ⱪisasini jakarlaydiƣan, Babil zeminidin ⱪaqⱪan panaⱨ izdigüqilǝrning awazini anglanglar!
29 Kaller många emot Babel; belägger honom allt omkring, alle bågaskyttar, och låter ingen undslippa; vedergäller honom såsom han förtjent hafver; lika som han gjort hafver, så görer honom igen; ty han hafver högmodeliga handlat emot Herran, den Heliga i Israel.
Babilƣa ⱨujum ⱪilix üqün oⱪyaqilarni, yǝni barliⱪ kamanni ǝgküqilǝrni qaⱪiringlar; Babilning ǝtrapida bargaⱨ ⱪurup ⱪorxiwelinglar; ⱨeqkimni ⱪaqⱪuzmanglar; ɵz ⱪilmixini ɵz bexiƣa qüxürünglar; u nemilǝrni ⱪilƣan bolsa, uningƣimu xuni ⱪilinglar; qünki u Pǝrwǝrdigarƣa — Israildiki Muⱪǝddǝs Bolƣuqiƣa ⱪarxi kɵrǝnglǝp kǝtkǝnidi.
30 Derföre skola hans unge män falla uppå hans gator, och alle hans krigsmän förgås på den tiden, säger Herren.
Xunga uning yigitliri koqilirida yiⱪilidu; xu künidǝ uning barliⱪ jǝngqi palwanliri yoⱪitilidu, — dǝydu Pǝrwǝrdigar.
31 Si, du stolte, jag vill till dig, säger Herren, Herren Zebaoth; ty din dag är kommen, dine hemsöknings tid.
Mana, Mǝn sanga ⱪarxidurmǝn, i kɵrǝnglǝp kǝtkuqi, — dǝydu samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar, — qünki sening kününg, yǝni Mǝn yeningƣa yeⱪin kelip jazalaydiƣan kün yetip kǝldi;
32 Då skall den stolte störta och falla, så att ingen skall upprätta honom; jag skall upptända hans städer med eld, den upptära skall allt det deromkring är.
kɵrǝnglǝp kǝtkuqi putlixip yiⱪilidu, ⱨeqkim uni ⱪaytidin yɵlǝp turƣuzmaydu; bǝrⱨǝⱪ, Mǝn uning xǝⱨǝrlirigǝ ot yaⱪimǝn, u uning ǝtrapidikilǝrning ⱨǝmmisini kɵydürüp yutup ketidu.
33 Detta säger Herren Zebaoth: Si, Israels barn, samt med Juda barn, måste våld och orätt lida; alle de som dem för fångar bortfört hafva, de hålla dem, och vilja icke gifva dem lös.
Samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar — Israilning Hudasi mundaⱪ dǝydu: — Israillar Yǝⱨudalar bilǝn billǝ ezilip horluⱪni kɵrgǝn; ularni ǝsir ⱪilƣanlar ularni ⱪattiⱪ ⱪamap tutⱪanidi; ularni ⱪoyuwetixni rǝt ⱪilƣan.
34 Men deras förlossare är stark, han heter Herren Zebaoth, han skall så uträtta deras sak, att han skall göra landet bäfvande, och inbyggarena i Babel darrande.
Lekin ularning Ⱨǝmjǝmǝt-Ⱪutⱪuzƣuqisi küqlüktur; samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar ularning dǝwasini ǝstayidilliⱪ bilǝn soraydu, xuning bilǝn U ularning zeminiƣa aramliⱪ beridu, Babildikilǝrgǝ aramsizliⱪ yǝtküzidu.
35 Svärdet skall komma, säger Herren, öfver de Chaldeer, och öfver de inbyggare i Babel, och öfver hans Förstar, och öfver hans visa.
Kaldiylǝr üstigǝ, Babilda turuwatⱪanlar üstigǝ ⱨǝmdǝ Babilning ǝmirliri wǝ danixmǝnliri üstigǝ ⱪiliq qüxidu, — dǝydu Pǝrwǝrdigar;
36 Svärdet skall komma öfver hans spåmän, att de skola till dårar varda; svärdet skall komma öfver hans starka, att de skola förtvifla.
ⱪiliq palqilar üstigǝ qüxkǝndǝ, ular ⱨamaⱪǝt-ǝhmǝⱪlǝrdǝk kɵrünidu; ⱪiliq ularning palwanliri üstigǝ qüxüp, ular patiparaⱪ bolup ketidu;
37 Svärdet skall komma öfver hans hästar och vagnar, och till alla menighetena, som derinne är, så att de skola varda såsom qvinnor; svärdet skall komma öfver hans fatabur, att han skall sköflad varda.
ⱪiliq ularning atliri üstigǝ, jǝng ⱨarwiliri üstigǝ, ularning sǝpliridǝ turƣan barliⱪ yat lǝxkǝrlǝr üstigǝ qüxidu, ular ayallardǝk bolidu; ⱪiliq hǝziniliri üstigǝ qüxidu, ular bulang-talang ⱪilinidu.
38 Torka skall komma öfver hans vatten, att det skall uttorkas; ty det är ett afgudaland, och de trotsa uppå sina stygga afgudar.
Ⱪurƣaⱪqiliⱪ ularning suliri üstigǝ qüxüp, ular ⱪurup ketidu; bularning sǝwǝbi zemini oyma butlarƣa tolup, ular ⱪorⱪunqluⱪ mǝbudlar tüpǝylidin tǝlwixip kǝtkǝn.
39 Derföre skola odjur och stygge foglar bo derinne, och unge strutser; och skall aldrig mer besutten varda, eller någon derinne vistas i evig tid.
Xunga qɵldiki janiwarlar wǝ qilbɵrilǝr birliktǝ xu yǝrdǝ turidu; xu yǝrdǝ ⱨuwⱪuxlar makanlixidu; u mǝnggügǝ adǝmzatsiz bolidu, dǝwrdin-dǝwrgǝ ⱨeq aⱨalilik bolmaydu.
40 Likasom Gud Sodom och Gomorra, samt med deras grannar, omstört hafver, säger Herren, att der ingen uti bo skall, eller någor menniska derinne vistas.
Huda Sodom wǝ Gomorrani ǝtrapidiki xǝⱨǝrliri bilǝn billǝ ɵrüwǝtkinidǝk, ⱨeqkim xu yǝrdǝ turmaydu, insan baliliri xu yǝrdǝ olturaⱪlaxmaydu, — dǝydu Pǝrwǝrdigar.
41 Si, ett folk kommer nordanefter; månge Hedningar och månge Konungar skola uppresa sig ifrå landsens sido.
— Mana, ximaldin bir hǝlⱪ, uluƣ bir ǝl qiⱪip kelidu; yǝr yüzining qǝt-qǝtliridin nurƣun padixaⱨlar ⱪozƣilidu.
42 De hafva båga och sköld, de äro grufvelige och obarmhertige; deras rop är såsom en dön af hafvet; de rida på hästar, rustade såsom krigsmän, emot dig, du dotter Babel.
Ular oⱪya ⱨǝm nǝyzini tutup ⱪorallinidu; ular wǝⱨxiy, ⱨeq rǝⱨim kɵrsǝtmǝydiƣan bolidu; atliriƣa mingǝndǝ ularning awazliri dengizdǝk xawⱪunlaydu; ular jǝnggǝ atlatⱪan adǝmlǝrdǝk sǝp-sǝp bolup, sanga ⱨujum ⱪilmaⱪqi, i Babil ⱪizi!
43 När Konungen i Babel deras rykte hörandes varder, då skall honom händer nederfalla; ångest och sorg skall honom uppåkomma, likasom ene qvinno uti barnsnöd.
Babil padixaⱨi ularning hǝwirini anglapla ⱪolliri titrǝp boxap ketidu; ƣǝm-ⱪayƣu uni tutidu, tolƣaⱪⱪa qüxkǝn ayaldǝk azablar uni besiwalidu.
44 Si, han kommer upp, såsom ett lejon, ifrå den stolta Jordan, emot de fasta hyddor; ty jag skall låta honom hasteliga löpa dit, och ho vet hvilken den ynglingen är, den jag emot dem rusta skall? Ty ho är min like, ho vill lära mig? Och hvilken är den herden, som emot mig stå kan?
Mana, Iordan dǝryasi boyidiki qawar-qatⱪalliⱪtin qiⱪip, daim eⱪip turidiƣan xu sular boyidiki yaylaⱪtiki ⱪoylarni tarⱪatⱪan bir xirdǝk Mǝn Babildikilǝrni bǝdǝr ⱪaqⱪuzimǝn. Əmdi kimni halisam Mǝn uni uning üstigǝ tiklǝymǝn; qünki Manga kim tǝng kelǝlǝydu? Kim Meningdin ⱨesab elixⱪa Meni qaⱪiralaydu? Mening aldimda turalaydiƣan pada baⱪⱪuqi barmu?
45 Så hörer nu Herrans rådslag, det han öfver Babel hafver, och hans tankar, som han öfver de inbyggare uti de Chaldeers land hafver: Hvad gäller, att vallebarnen skola bortsläpa dem, och förstöra deras boning;
Xunga Pǝrwǝrdigarning Babilni jazalaxtiki mǝⱪsitini, xuningdǝk kaldiylǝrning zeminini jazalax niyitini anglanglar: Ularning kiqiklirimu tartip epketilidu; bǝrⱨǝⱪ, ⱪilmixliri tüpǝylidin [Pǝrwǝrdigar] uning yayliⱪini wǝyranǝ ⱪilidu.
46 Och jorden skall bäfva af det skriet, och skall ibland Hedningarna spordt varda, då Babel vunnen varder.
Babilning ixƣal ⱪilinƣanliⱪini anglap yǝr yüzi tǝwrinip ketidu; uning nalǝ-pǝryadi barliⱪ ǝllǝrgiqǝ anglinidu.
