Jeremia 49

1 Emot Ammons barn säger Herren alltså: Hafver nu Israel inga barn, eller hafver han inga arfvingar? Hvi besitter då Malcham Gads land, och hans folk bor i hans städer?

‌ʻOku pehē mai ʻe Sihova ki he kau ʻAmoni; “ʻIkai ʻoku maʻu ʻe ʻIsileli ʻae ngaahi foha? ʻIkai ʻoku ai hono hoko? Ko e hā ʻoku maʻu ʻe honau tuʻi ʻa Kata, pea nofo ʻa hono kakai ʻi hono ngaahi kolo?

2 Derföre, si; den tiden kommer, säger Herren, att jag skall låta, höra ett krigsskri öfver Rabbath, Ammons barnas, att det skall öde ligga uti en hop, och dess döttrar med eld uppbrända varda; men Israel skall besitta dem, af hvilkom de hafva besuttne varit, säger Herren.

Ko ia, vakai,” ʻoku pehē ʻe Sihova, “ʻOku hoko mai ʻae ngaahi ʻaho, ʻaia te u fakatupu ai ʻae ongoongo tau ʻi Lapa, ʻi he kau ʻAmoni; pea ʻe hoko ia ko e tuʻunga meʻa liʻaki, pea ʻe fakaʻauha ʻaki ʻae afi ʻa hono ngaahi ʻofefine: pea ʻe toki maʻu ʻe ʻIsileli ʻae nofoʻanga ʻonautolu naʻa nau maʻu hono nofoʻanga,” ʻoku pehē ʻe Sihova.

3 Jämra dig, o Hesbon, ty Aj är förstörd; roper, I Rabba döttrar, och drager säcker uppå, gråter och löper omkring på murarna; ty Malcham varder fången bortförd, samt med sina Prester och Förstar.

“ʻE Hesiponi, ke ke tangi mamahi, he kuo maumauʻi ʻa ʻAi: pea tangi ʻakimoutolu ko e ngaahi ʻofefine ʻo Lapa, mou ʻai ʻae tauangaʻa; pea tangilāulau, pea femaleleaki ki he ngaahi ʻā; koeʻuhi ʻe ʻave fakapōpula ʻa honau tuʻi, mo ʻene kau taulaʻeiki pea mo hono houʻeiki fakataha.

4 Hvad trotsar du uppå dina dalar? Dine dalar äro fördränkte, du ohörsamma dotter, som förlåter dig uppå dina rikedomar, och säger i ditt hjerta: Ho tör komma till mig?

Ko e hā ʻoku ke polepole ai ʻi he ngaahi teleʻa, ko ho ngaahi teleʻa mahu, ʻE ʻofefine fakaholomui? ʻAia naʻe falala ki heʻene ngaahi koloa, ʻo pehē, ‘Ko hai te ne haʻu kiate au?’

5 Si detta säger Herren Herren Zebaoth: Jag skall låta komma en fruktan öfver dig, af allom dem som kring dig bo, så att hvar och en skall på sin väg bortdrifven varda, ifrå den andra, och ingen skall vara den som de flyktiga församlar.

“Vakai,” ʻoku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua ʻoe ngaahi kautau, “Te u ʻomi ʻae ilifia kiate koe, meiate kinautolu kotoa pē ʻoku takatakai koe; pea ʻe kapusi atu ʻakimoutolu ʻae tangata taki taha; pea ʻe ʻikai toe ʻomi ʻe ha taha ʻaia kuo hola.

6 Men derefter skall jag omvända Ammons barnas fängelse, säger Herren.

Pea hili ia te u toe ʻomi ʻae fakapōpula ʻoe kakai ʻAmoni, ʻoku pehē ʻe Sihova.”

7 Emot Edom. Detta säger Herren Zebaoth: Är nu ingen vishet mer i Theman? Är nu intet råd mer när barnen? Är deras vishet ute?

Ko e meʻa ʻoku kau ki ʻItomi: ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau; “ʻIkai ʻoku kei toe ʻae poto ʻi Timani? Kuo ʻosi ʻae fakakaukau ʻi he kau fakapotopoto? Kuo mole ʻenau poto?

8 Flyr, vänder eder om, och gömmer eder djupt neder, I borgare i Dedan; ty jag låter en ofärd komma öfver Esau, hans hemsöknings tid.

Mou hola, ʻo foki mai, ʻalu ki lalo pea nofo, ʻae kakai ʻo Titani; koeʻuhi te u ʻomi kiate ia ʻae tuʻutāmaki ʻo ʻIsoa, ko e ʻaho te u ʻaʻahi ai kiate ia.

9 Vinhemtare skola komma öfver dig, de der intet skola lefva dig efter sig, och tjufvar om nattena skola komma öfver dig, de skola stjäla sig nog.

Kapau ʻe haʻu kiate koe ʻae kau tānaki kālepi, ʻe ʻikai te nau fakatoe ha kālepi? Kapau ko e kau kaihaʻa ʻi he poʻuli, te nau kaihaʻa ʻo fakatatau mo ʻenau manako.

10 Ty jag hafver blottat Esau, och uppenbarat hans hemlig rum, så att han kan icke undstinga sig; hans säd, hans bröder, och hans grannar äro förstörde, att ingen af dem mer för handene är.

Ka kuo u fakatelefuaʻi ʻa ʻIsoa, kuo u fakaʻilo hono ngaahi toitoiʻanga, pea ʻe ʻikai te ne faʻa fai ke fakafufū ia: kuo maumauʻi hono hoko, pea mo hono kāinga, pea mo hono kaungāʻapi, pea ʻoku ʻikai ia.

11 Dock hvad der qvart blifver af dina faderlösa, dem vill jag lifvet unna, och dina enkor skola hoppas uppå mig.

Tuku hoʻo fānau tamai mate, te u fakamoʻui ʻakinautolu, pea tuku ke falala kiate au ho kau fefine kuo mate honau husepāniti.

12 Ty så säger Herren: Si, de som intet förskyllt hafva att dricka kalken, de måste drickan, och du skulle ostraffad blifva? Du skall intet ostraffad blifva; utan du måste ock drickan.

He ʻoku pehē ʻe Sihova; Vakai, ko kinautolu naʻe totonu ke ʻoua naʻa nau inu; kuo nau inu moʻoni ki he ipu; pea te ke hao ʻaupito koe ʻi he tautea? ʻE ʻikai te ke hao, ka ko e moʻoni te ke inu ki ai.

13 Ty jag hafver svorit vid mig sjelf, säger Herren, att Bozra skall vara till ett vidunder, försmädelse, förödning och bannor, och alle hans städer till ett evigt öde.

He ʻoku pehē ʻe Sihova, kuo u fuakava ʻiate au, ke fakahoko ʻa Posila ko e meʻa fakaofo, mo e ongokovi, mo e liʻaki, pea mo e malaʻia; pea ʻe lala maʻuaipē hono ngaahi kolo.”

14 Jag hafver hört af Herranom, att ett bådskap är sändt till Hedningarna: Församler eder, och kommer hit emot honom, och strider.

Kuo u fanongo ki he ongoongo meia Sihova, kuo fekau ʻae kau talafekau ki he ngaahi puleʻanga, ʻo pehē, “Mou fakataha ʻakimoutolu, pea haʻu kiate ia, pea mou tuʻu hake ki he tau.

15 Ty si, jag hafver förnedrat dig ibland Hedningarna, och förakteligan gjort ibland menniskorna.

Vakai, he te u ngaohi koe ke siʻi ʻi he ngaahi puleʻanga; pea ko e fehiʻanekina ʻi he kakai.

16 Din öfverdådighet och dins hjertans högmod hafver bedragit dig, efter du bor i bergklyftor, ock hafver hög berg inne; om du ditt näste så högt gjorde som en örn, så skall jag ändå likväl störta dig der neder, säger Herren.

Kuo kākaaʻi koe ʻe hoʻo mālohi, mo e fielahi ʻo ho loto, ʻa koe ʻoku ke nofo ʻi he ngaahi ʻanaʻi maka, pea maʻu ʻae māʻolunga ʻoe moʻunga: kapau te ke ngaohi ho pununga ke māʻolunga ʻo hangē ko e ʻikale, te u fakahifo koe mei ai,” ʻoku pehē ʻe Sihova.

17 Alltså skall Edom öde varda, att allo de der framom gå, skola förundra sig, och hvissla öfver alla hans plågor;

Pea ʻe hoko ʻa ʻItomi ko e meʻa liʻaki: pea ʻe fakatumutumu ʻae tangata taki taha ʻoku fononga ofi ki ai! Pea ʻe fakaʻiseʻisa koeʻuhi ko hono ngaahi tautea kotoa pē.

18 Likasom Sodoma och Gomorra, samt med sina grannar, omstört är, säger Herren, så att ingen bor der, eller någor menniska derinne blifva kan.

‌ʻOku pehē ʻe Sihova, “Hangē ko e fakaʻauha ʻo Sotoma mo Komola, mo e ngaahi kolo ofi ki ai, ʻe ʻikai nofo ai ha tangata, pea ʻe ʻikai ʻāunofo ki ai ʻae foha ʻoe tangata.

19 Ty si, han kommer upp lika som ett lejon ifrå den stolta Jordan, emot de fasta hyddor; ty jag vill låta honom snarliga löpa dit; och ho vet, hvilken den ynglingen är, den jag emot dem rusta skall? Ty ho är mig lik, ho vill lära mig? Och hvilken är den herden, som mig emotstå kan?

“Vakai, te ne ʻalu hake ʻo hangē ko e laione mei he fonu mahakehake ʻo Soatani ki he nofoʻanga ʻoe mālohi: ko e moʻoni te u pule kiate ia ke ne lele vave mei ai: pea ko hai ʻae tangata kuo fili ke u tuʻutuʻuni ke pule ia? He ko hai ʻoku tatau mo au? Pe ko hai te ne akonakiʻi au? Pe ko hai ʻae tauhi ko ia te ne faʻa tuʻu ʻi hoku ʻao?

20 Så hörer nu Herrans rådslag, som han öfver Edom hafver, och hans tankar, som han öfver Themans inbyggare hafver: Hvad gäller, att vallebarnen skola bortsläpa dem, och förstöra deras boning;

Ko ia fanongo ki he fakakaukau ʻa Sihova ʻaia kuo ne folofola ki ʻItomi; pea mo ʻene tuʻutuʻuni kuo ne tuʻutuʻuni ki he kakai ʻo Timani: ko e moʻoni ʻe taki kituʻa ʻakinautolu ʻe he tokosiʻi pe: ko e moʻoni te ne ngaohi honau nofoʻanga ko e meʻa fakaofo ʻiate kinautolu.

21 Så att jorden skall bäfva i deras fall, och deras rop skall man höra på röda hafvet.

‌ʻOku ngalulu ʻae kelekele ʻi he longoaʻa ʻo ʻenau tō, naʻe ongo atu ʻae longoaʻa ʻo ia ʻi he tangi ʻi he Tahi Kulokula.

22 Si, han flyger upp såsom en örn, och skall uträcka sina vingar öfver Bozra; på den tiden skall de hjeltars hjerta i Edom vara lika som ene qvinnos hjerta i barnsnöd.

Vakai, te ne ʻalu hake pea puna ʻo hangē ko e ʻikale, pea mafola hono kapakau ki Posila: pea ʻi he ʻaho ko ia ʻe hoko ʻae loto ʻoe tangata mālohi ʻo ʻItomi ʻo hangē ko e loto ʻoe fefine ʻi heʻene langā.”

23 Emot Damascon. Hamath och Arpad stå jämmerliga, de äro förtviflade; ty de höra ond tidende: De som vid hafvet bo äro förskräckte, så att de kunna ingen ro hafva.

Ko e meʻa ʻoku kau ki Tamasikusi. “Kuo puputuʻu ʻa Hamati pea mo ʻAapati: he kuo nau fanongo ki he ngaahi ongoongo kovi: ʻoku vaivai honau loto; kuo fakavai ʻakinautolu ʻi he mamahi ke hangē ko e tahi, ʻaia ʻoku ʻikai ʻaupito malaʻia.

24 Damascus är förtviflad, och gifver flyktena; han darrar, och är i ångest och värk, likasom en qvinna i barnsnöd.

Kuo vaivai ʻa Tamasikusi, kuo tafoki mai ia ke hola, pea kuo moʻua ia ʻi he manavahē: pea kuo maʻu ia ʻe he feinga mo e mamahi, ʻo hangē ko e fefine ʻoku langā.

25 Huru? Är han nu icke öfvergifven, den beprisade och säkre staden?

Ko e hā naʻe ʻikai tuku ai ʻae kolo ongoongolelei, ko e kolo naʻaku fiefia ai?

26 Derföre skola hans unge män ligga på hans gator, och alle hans krigsmän falla på den tiden, säger Herren Zebaoth.

Ko ia ʻe tō hono kau talavou ʻi hono ngaahi hala, pea ʻe tuʻusi ʻae kau tangata tau kotoa pē ʻi he ʻaho ko ia,” ʻoku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau.

27 Och jag skall sticka eld på murarna i Damascon, att han Benhadads palats upptära skall.

“Pea te u tutu ʻae afi ʻi he ʻā ʻo Tamasikusi, pea ʻe ʻauha ai ʻae ngaahi fale fakaʻeiʻeiki ʻo Penihatati.”

28 Emot Kedar och Hazors riken, hvilka NebucadNezar, Konungen i Babel, slog. Detta säger Herren: Upp, drager upp till Kedar, och förstörer de barn österut.

Ko e meʻa ʻoku kau ki Keta, mo e ngaahi puleʻanga ʻo Hasoa, ʻaia ʻe teʻia ʻe Nepukanesa ko e tuʻi ʻo Papilone, ʻoku pehē ʻe Sihova; “Mou tuʻu, ʻo ʻalu hake ki Keta, pea maumauʻi ʻae kau tangata mei hahake.

29 Man skall taga dem deras hyddor och hjordar bort, deras tjäll och all deras tyg; och cameler skola de bortföra, och man skall förskräckeliga ropa öfver dem allt omkring.

Te nau ʻave honau ngaahi fale fehikitaki pea mo ʻenau fanga manu: pea te nau ʻave maʻanautolu ʻae ngaahi puipui, mo ʻenau ngaahi ipu kotoa pē, pea mo ʻenau fanga kāmeli; pea te nau tangi kiate kinautolu ʻo pehē, ʻoku ʻi he potu kotoa pē ʻae manavahē.

30 Flyr, låter lida eder dädan, gömmer eder djupt neder, I inbyggare i Hazor, säger Herren; ty NebucadNezar, Konungen i Babel, hafver rådslagit om eder, och hafver något i sinnet emot eder.

“ʻAe kakai ʻo Hasoa, ʻOku pehē ʻe Sihova, “Mou hola ʻo ʻalu mamaʻo, pea nofo māʻulalo; koeʻuhi ko Nepukanesa ko e tuʻi ʻo Papilone, kuo ne fakakaukau ha meʻa kiate kimoutolu, pea tuʻutuʻuni ha meʻa ke fai kiate kimoutolu.

31 Nu upp, drager upp emot ett folk, som nog hafver, och bor säkert, säger Herren; de hafva hvarken portar eller bommar, och de bo allena för sig,

‌ʻOku pehē mai ʻe Sihova, ‘Mou tuʻu, pea ʻalu hake ki he kakai ʻoku fakafiemālie, ʻaia ʻoku nofo fakafiemālie, pea ʻoku ʻikai ha ngaahi matapā pe ha ngaahi fakamaʻu, ʻoku nofo taha pe ʻakinautolu.

32 Deras cameler skola bortröfvade varda, och deras myckna boskap borttagen; och jag skall förströ dem i alla väder, de der i vråar bo; och på alla sidor skall jag låta deras olycka komma öfver dem, säger Herren.

Pea ʻe vetea ʻa ʻenau fanga kāmeli, pea ʻave mo ʻenau fanga manu lahi: pea te u fakamovetevete ʻakinautolu ki he ngaahi potu kotoa pē, ko kinautolu ʻoku ʻi he ngaahi muileleu mamaʻo; pea te u ʻomi ʻenau mamahi mei he ngaahi potu kotoa pē, ʻoku pehē ʻe Sihova.

33 Och Hazor skall varda till en drakaboning, och till ett evigt öde, så att der ingen bo skall, och ingen menniska deruti vistas.

Pea ʻe hoko ʻa Hasoa ko e nofoʻanga ʻoe fanga talākoni, pea mo e potu liʻaki ʻo taʻengata: ʻe ʻikai nofomaʻu ʻi ai ha tangata, pea ʻe ʻikai nofo ai ha foha ʻoe tangata.”

34 Detta är Herrans ord, som skedde till Jeremia Propheten, emot Elam, uti Zedekia, Juda Konungs rikes begynnelse, och sade:

Ko e folofola ʻa Sihova naʻe hoko kia Selemaia ko e palōfita ki ʻIlami ʻi he kamataʻanga ʻoe pule ʻa Setikia ko e tuʻi ʻo Siuta, ʻo pehē,

35 Så säger Herren Zebaoth: Si, jag skall sönderbryta Elams båga, deras yppersta magt;

“ʻOku pehē ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau, ‘Vakai, te u fesiʻi ʻae kaufana ʻo ʻIlami, ko honau mālohiʻanga.

36 Och skall låta komma öfver dem de fyra väder, utaf fyra himmelens ändar, och skall förströ dem uti all de vädren, att intet folk vara skall, dit icke ju någre fördrefne af Elam komma skola.

Pea te u ʻomi ki ʻIlami ʻae matangi ʻe fā, mei he ngataʻanga ʻe fā ʻoe langi, pea ʻe fakamovetevete ʻakinautolu ʻi he feituʻu matangi ko ia kotoa pē; pea ʻoku ʻikai ha kakai, ʻe taʻehoko ki ai ʻae kau liʻekina ʻo ʻIlami.

37 Och jag skall göra Elam förtviflad för deras fiendar, och för dem som stå efter deras lif, och låta olycko komma öfver dem med mine grymma vrede, säger Herren; och skall sända svärdet efter dem, tilldess jag gör en ända uppå dem.

Pea te u fakailifiaʻi ʻa ʻIlami ʻi he ʻao ʻo hono ngaahi fili, pea ʻi he ʻao ʻonautolu ʻoku kumi ki heʻenau moʻui: pea te u ʻomi kiate kinautolu ʻae kovi, ʻio, ko e kakaha ʻo ʻeku tuputāmaki,’ ʻoku pehē ʻe Sihova; ‘pea te u ʻomi kiate kinautolu ʻae heletā, kaeʻoua ke u fakaʻauha ʻaupito ʻakinautolu:

38 Min stol skall jag sätta i Elam, och skall förgöra der både Konung och Förstar, säger Herren.

Pea te u fokotuʻu hoku nofoʻanga fakaʻeiʻeiki ʻi ʻIlami, pea fakaʻauha mei ai ʻae tuʻi pea mo e houʻeiki,’ ʻoku pehē ʻe Sihova.

39 Men i tillkommande tid skall jag vända Elams fängelse om igen, säger Herren.

‘Ka ʻe hoko ʻi he ngaahi ʻaho fakamui, ʻa ʻeku toe ʻomi ʻae fakapōpula ʻo ʻIlami,’ ʻoku pehē ʻe Sihova.”