Jeremia 47
1 Detta är Herrans ord, som skedde till Propheten Jeremia, emot de Philisteer, förr än Pharao slog Gaza.
The word of the LORD that came to Jeremiah the prophet concerning the Philistines, before that Pharaoh smote Gaza.
2 Så säger Herren: Si, vatten skola uppkomma nordanefter, hvilka en flod göra skola, så att både landet och hvad deruppå är, och städerna, med dem som deruti bo, skola sin väg drifva; och menniskorna skola ropa, och alle landsens inbyggare jämra sig;
Thus saith the LORD: Behold, waters rise up out of the north, and shall become an overflowing stream, and shall overflow the land and all that is therein, the city and them that dwell therein: and the men shall cry, and all the inhabitants of the land shall howl.
3 För den gnys skull af deras starka hästar, som der löpa, och för det buller af deras vagnar, och deras hjuls slamrande, så att fäderna icke skola se sig om efter barnen, så förtviflade skola de vara;
At the noise of the stamping of the hoofs of his strong ones, at the rushing of his chariots, at the rumbling of his wheels, the fathers look not back to their children for feebleness of hands;
4 För den dagen, som kommer till att förstöra, alla Philisteer, och utrota Tyrus och Zidon, samt med andra deras hjelpare; ty Herren skall förstöra de Philisteer, och de öar Caphtor.
because of the day that cometh to spoil all the Philistines, to cut off from Tyre and Zidon every helper that remaineth: for the LORD will spoil the Philistines, the remnant of the isle of Caphtor.
5 Gaza skall skallot varda, och Askelon, samt med de igenlefda, uti deras dalar förderfvas; huru länge vill du örliga?
Baldness is come upon Gaza; Ashkelon is brought to nought, the remnant of their valley: how long wilt thou cut thyself?
6 O! du Herrans svärd, när vill du dock hålla upp? Far dock uti dina skido, och hvila dig, och var stilla.
O thou sword of the LORD, how long will it be ere thou be quiet? put up thyself into thy scabbard; rest, and be still.
7 Men huru kan du uppehålla, medan Herren hafver gifvit dig befallning emot Askelon, och ställt dig emot hamnarna vid hafvet?
How canst thou be quiet, seeing the LORD hath given thee a charge? against Ashkelon, and against the sea shore, there hath he appointed it.
