Jeremia 42
1 Då trädde fram alle höfvitsmännerna, Johanan, Kareahs son, Jesanja, Hosaja son, samt med allo folkena, både små och stora;
Zonke izikhulu zebutho, kanye loJohanani indodana kaKhareya loJezaniya indodana kaHoshayiya, labantu bonke kusukela komncane kusiya komkhulu baya
2 Och sade till Propheten Jeremia: Käre, låt våra bön något gälla för dig, och bed för oss Herran din Gud, om alla dessa igenlefda; ty, dess värr! vi äre få igenblefne af mångom, såsom du sjelfver oss ser med din ögon;
kuJeremiya umphrofethi bathi kuye, “Ake uzwe isicelo sethu ubakhulekele bonke laba abaseleyo kuThixo uNkulunkulu wakho. Ngoba njengoba lawe uzibonela khathesi, lanxa sake saba banengi khathesi kusele abalutshwana kuphela.
3 Att Herren din Gud ville kungöra oss, hvart vi draga, och hvad vi göra skole.
Khuleka ukuba uThixo uNkulunkulu wakho asitshele lapho okumele siye khona lalokho okumele sikwenze.”
4 Och Propheten Jeremia sade till dem: Nu väl, jag vill höra eder; och si, jag vill bedja Herran edar Gud, såsom I sagt hafven; och allt det Herren eder svarar, det vill jag kungöra eder, och vill intet dölja undan för eder.
UJeremiya umphrofethi waphendula wathi, “Ngizwile. Ngizakhuleka impela kuThixo uNkulunkulu wenu njengoba licelile; ngizalitshela konke uThixo akutshoyo ngingalifihleli lutho.”
5 Och de sade till Jeremia: Herren vare ett visst och sant vittne emellan oss, om vi icke göre allt det Herren din Gud genom dig oss befallandes varder;
Basebesithi kuJeremiya, “UThixo kabe ngufakazi wethu oqotho lothembekileyo nxa singenzi okuvumelana lakho konke uThixo uNkulunkulu wakho akuthuma ukuba usitshele khona.
6 Vare sig godt eller ondt, så vilje vi lyda Herrans vår Guds röst, den vi sände dig till; på det oss må väl gå, då vi Herrans vår Guds röst lyde.
Lanxa kukuhle kumbe kukubi sizamlalela uThixo uNkulunkulu wethu esikuthuma kuye, ukuze kusilungele, ngoba sizamlalela uThixo uNkulunkulu wethu.”
7 Efter tio dagar skedde Herrans ord till Jeremia.
Emva kwensuku ezilitshumi ilizwi likaThixo lafika kuJeremiya.
8 Då kallade han Johanan, Kareahs son, och alla höfvitsmännerna, som när honom voro, och allt folket, både små och stora;
Ngakho wabiza uJohanani indodana kaKhareya lezikhulu zonke zebutho ezazilaye kanye labantu bonke kusukela komncane kusiya komkhulu.
9 Och sade till dem: Detta säger Herren, Israels Gud, till hvilken I mig sändt hafven, att jag skulle bära edor bön fram för honom:
Wathi kubo, “UThixo, uNkulunkulu ka-Israyeli, elingithume ukuba ngiyekwethula isicelo senu kuye, uthi:
10 Om I blifven i dessa lande, så vill jag uppbygga och icke omkullslå eder; Jag skall plantera och icke upprycka eder; ty det onda, som jag eder gjort hafver, det ångrar mig allaredo.
‘Lingahlala kulelilizwe ngizalakha, ngingalibhidlizi, ngizalihlanyela ngingalisiphuni, ngoba ngilusizi ngomonakalo engawenza kini.
11 I skolen väl säkre vara för Konungenom i Babel, den I rädens före, säger Herren; I skolen intet frukta honom; ty jag vill vara när eder, att jag skall hjelpa och frälsa eder ifrå hans hand.
Lingayesabi inkosi yaseBhabhiloni, eliyesabayo khathesi. Lingayesabi, kutsho uThixo, ngoba ngilani njalo ngizalihlenga ngilikhulule ezandleni zayo.
12 Jag skall bevisa eder barmhertighet, och förbarma mig öfver eder, och föra eder uti edart land igen.
Ngizakuba lesihawu kini ukuze layo ibe lesihawu kini ilibuyisele elizweni lakini.’
13 Men om I sägen: Vi vilje icke blifva i desso landena; på det I ju icke skolen lyda Herrans edars Guds röst;
Kodwa lina lingathi, ‘Kasiyikuhlala kulelizwe,’ ngalokho lingalaleli uThixo uNkulunkulu wenu,
14 Utan sägen: Nej, vi vilje draga in uti Egypti land, på det vi intet örlig se måge, eller höra basuners ljud, och ingen hunger för bröds brists skull lida, der vilje vi blifva;
njalo nxa lisithi, ‘Hatshi, thina sizakuyahlala eGibhithe lapho esingayikubona khona impi loba sizwe icilongo kumbe silambele ukudla,
15 Nu, så hörer Herrans ord, I qvarblefne af Juda; detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Om I ställen edor ansigte till att draga in uti Egypten, så att I viljen der blifva;
zwanini-ke ilizwi likaThixo, lina abasele koJuda.’ UThixo uSomandla, uNkulunkulu ka-Israyeli uthi: ‘Nxa liphitshekela ukuya eGibhithe njalo lihambe ukuyahlala khona,
16 Så skall svärdet, der I frukten eder före, drabba på eder uti Egypti land; och hungren, den I rädens före, skall allestädes följa eder uti Egypten, och skolen der dö.
lapho-ke inkemba eliyesabayo izalifica khona, lendlala eliyesabayo izalilandela eGibhithe, njalo lizafela khonale.
17 Ty vare sig ho de kunna, som sitt ansigte dit ställa, att de vilja draga in uti Egypten, der till att blifva, de skola dö genom svärd, hunger och pestilentie; och ingen skall qvar blifva, eller undslippa det onda, som jag skall öfver dem komma låta.
Ngempela bonke abaphitshekela ukuya eGibhithe ukuba bahlale khona bazakufa ngenkemba, indlala lesifo; kakho lamunye wabo ozasinda loba aphephe kumonakalo engizabehlisela wona.’
18 Ty så säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Likasom min vrede och grymhet är gången öfver Jerusalems inbyggare, så skall hon ock gå öfver eder, om I dragen in uti Egypten; på det I skolen varda till bannor, till under, till svärjande, och till skam, och aldrig mer få se detta rummet.
UThixo uSomandla, uNkulunkulu ka-Israyeli, uthi, ‘Njengalokhu ukuthukuthela kwami lolaka lwami kwehliselwa phezu kwabantu abahlala eJerusalema, ngokunjalo ulaka lwami luzakwehliselwa phezu kwenu lapho lisiya eGibhithe. Lizakuba yinto yokuthukwa lokwesatshwa, ukulahlwa lokuhlekwa; indawo le kaliyikuyibona futhi.’
19 Herrans ord gäller eder till, I qvarblefne af Juda, att I icke dragen in uti Egypten; derföre veter, att jag i dag betygar eder;
Lina abasele koJuda, uThixo ulitshelile wathi, ‘Lingayi eGibhithe.’ Wobani leqiniso lalokhu ukuthi: Ngiyalixwayisa lamuhla
20 Eljest sen I edra själar illa före; ty I sänden mig till Herran edar Gud, och saden: Bed Herran vår Gud för oss; och allt det Herren vår Gud sägandes varder, det kungör oss, så vilje vi göra derefter.
ukuthi lenza iphutha elikhulu kakhulu ngokungithuma kuThixo uNkulunkulu wenu lisithi, ‘Sikhulekele kuThixo uNkulunkulu wethu; usitshele konke akutshoyo sizakwenza.’
21 Det hafver jag nu i dag låtit eder få veta; men I hafven intet velat höra Herrans edars Guds röst, eller allt det han mig till eder befallt hafver.
Sengilitshelile lamuhla, kodwa lilokhu lingalaleli lokho uThixo uNkulunkulu wenu angithume ukuthi ngilitshele khona.
22 Så skolen I nu veta, att I genom svärd, hunger och pestilentie, dö måsten, uti det rum, dit I akten att draga, att I der bo skolen.
Ngakho khathesi wobani leqiniso ukuthi lizakufa ngenkemba, indlala lesifo endaweni elifuna ukuyahlala kuyo.”
