Jeremia 36
1 Uti fjerde årena Jojakims, Josia sons, Juda Konungs, skedde detta ordet till Jeremia af Herranom, och sade:
Judah siangpahrang Josiah capa Jehoiakim angraenghaih saning palito naah, Jeremiah khaeah Angraeng ih lok hae tiah angzoh,
2 Tag ena bok, och skrif deruti allt det tal, som jag till dig talat hafver öfver Israel, öfver Juda, och all folk, ifrå den tiden, då jag till dig talat hafver, nämliga ifrå Josia tid, allt intill denna dag;
caqam tangoeng to la ah loe, Josiah angraenghaih saning ah lok kang thuih ni hoi kamtong vaihni ni khoek to Israel prae, Judah prae hoi prae kaminawk boih khaeah ka thuih ih misa ah ohhaih loknawk to tarik boih ah.
3 Om tilläfventyrs Juda hus, när de höra all den olycko, som jag hafver i sinnet att göra dem, sig omvända måga, hvar och en ifrå sitt onda väsende, på det jag måtte förlåta dem deras missgerningar och synder.
Nihcae nuiah ka phaksak han, tiah ka thuih ih amrohaih lok to Judah imthung takoh mah thaih naah, a sak o pazae ih hmuenawk to ka tahmen pae thai hanah, a caeh o ih kahoih ai loklam hoiah amlaem o khoe doeh om tih, tiah thuih.
4 Då kallade Jeremia Baruch, Neria son. Den samme Baruch skref uti ena bok af Jeremia mun all Herrans ord, som han till honom talat hade.
To pongah Jeremiah mah, Neriah capa Baruk to kawk moe, Angraeng khae hoi angzo Jeremiah mah thuih ih loknawk boih to, Baruk mah caqam tangoeng pongah tarik pae.
5 Och Jeremia böd Baruch, och sade: Jag är fången, så att jag icke kan gå uti Herrans hus;
To pacoengah Jeremiah mah, Baruk khaeah, Toksah kaminawk mah kai ang pakaa o khoep pongah, Angraeng im thungah ka caeh thai mak ai:
6 Men gack du derin, och läs bokena, der du Herrans ord af minom mun uti skrifvit hafver, för folkena i Herrans hus, på fastodagomen; och skall desslikes läsa dem för hela Juda öron, som uti deras städer inkomma;
to pongah buhzahhaih niah, Angraeng im ah caeh ah loe Angraeng khae hoi kangzo, caqam tangoeng pongah na tarik ih ka thuih ih loknawk to kaminawk khaeah kroek paeh; angmacae vangpui hoi angzo Judah kaminawk boih khaeah doeh kroek paeh.
7 Om de tilläfventyrs måtte ödmjuka sig med bedjande inför Herranom, och omvända sig, hvar och en ifrå sitt onda väsende; ty vreden och grymheten är stor, der Herren emot detta folket om talat hafver.
To tih nahaeloe nihcae mah a caeh o haih kahoih ai loklam hoiah amlaem o ueloe, Angraeng khaeah lawkthuih hoiah tahmenhaih hni o khoe doeh om tih; Angraeng palungphuihaih, kanung parai palungphuihaih hoi thuih ih hae kaminawk misa haih lok loe len parai, tiah a naa.
8 Och Baruch, Neria son, gjorde allt det Propheten Jeremia honom befallt hade, och las Herrans ord utu bokene, i Herrans hus.
Tahmaa Jeremiah mah thuih ih loknawk boih, Neriah capa Baruk mah sak pae, Angraeng im thungah cabu thung ih Angraeng ih loknawk to a kroek pae.
9 Men det begaf sig uti femte årena Jojakims, Josia, sons, Juda Konungs, uti nionde månadenom, att man förkunnade ena fasto för Herranom allo folkena i Jerusalem, och allo folkena, som utaf Juda städer till Jerusalem kommo.
Judah siangpahrang Josiah capa Jehoiakim angraenghaih saning pangato haih, khrah takawtto naah, Jerusalem ih kaminawk boih, Judah vangpui taeng hoi Jerusalem ah angzo kaminawk boih khaeah, Angraeng hmaa ah buhzahhaih atue to taphong o.
10 Och Baruch las utu bokene Jeremia ord i Herrans hus, uti Gemaria kammar, Saphans sons, cancellerens, i öfra gårdenom, inför den nya porten åt Herrans hus, för allo folkena.
To naah Baruk mah, ca tarik kami Shaphan capa Gemariah ohhaih imkhaan, ranui bang ih longhma, Angraeng imthung khongkha kangtha akunhaih ahmuen ah, cabu thungah kaom Jeremiah mah thuih ih loknawk to Angraeng im ah angzo kaminawk boih khaeah kroek pae.
11 Då nu Michaja, Gemaria son, Saphans sons, all Herrans ord utu bokene hört hade,
Cabu thung kaom Angraeng ih loknawk boih Shaphan capa Gemariah, Gemariah capa Mikaiah mah thaih naah,
12 Gick han ned uti Konungshuset, uti cancelliet; och si, der såto alle Förstarna, Elisama cancelleren, Delaja, Semaja son, ElNathan, Achbors son, Gemaria, Saphans son, och Zedekia, Hanania son, samt med alla Förstarna.
siangpahrang im thung ih ca tarik kami imkhaan ah caeh tathuk; khenah, toksah kaminawk boih, ca tarik kami Elishama, Shemiah capa Delailah, Akbor capa Elnathan, Shaphan capa Gemariah, Hananiah capa Zedekiah hoi ukkung angraengnawk boih to ahmuen ah anghnut o.
13 Och Michaja förkunnade dem all de ord, som han hört hade, då Baruch las utu bokene för folkens öron.
Baruk mah kaminawk hanah cabu to kroek pae naah, Mikaiah mah a thaih ih loknawk boih to nihcae khaeah thuih pae.
14 Då sände alle Förstarna Judi, Nethania son, Selemia sons, Cusi sons, efter Baruch, och läto säga honom: Tag den bokena med dig, der du utu för folkena läsit hafver, och kom hit. Och Baruch, Neria son, tog bokena med sig, och kom till dem.
To pacoengah toksah angraengnawk boih mah, Kushi capa Shelemiah, anih ih capa Nethaniah, anih ih capa Jehudi to Baruk khaeah patoeh moe, Kaminawk khaeah na kroek pae ih caqam tangoeng to sinh moe, nihcae khaeah caeh hanah a thuisak. To pongah Neriah capa Baruk loe caqam tangoeng to ban ah sinh moe, nihcae khaeah caeh.
15 Och de sade till honom: Sätt dig, och läs, att vi måge hörat. Och Baruch las för deras öron.
Toksah angraengnawk mah Baruk khaeah, Anghnu ah loe, kaicae han na kroek paeh, tiah a naa o. To pongah Baruk mah nihcae khaeah kroek pae.
16 Och då de all orden hört hade, förskräcktes de hvar emot den andra, och sade till Baruch: Vi vilje förkunna Konungenom all dessa orden.
To loknawk boih a thaih o naah, maeto hoi maeto zithaih palungthin tawnh o moe, Baruk khaeah hae loknawk hae siangpahrang khaeah ka thuih pae o boih han, tiah a naa o.
17 Och sporde de Baruch: Säg oss, huru hafver du skrifvit all dessa orden utu hans mun?
Nihcae mah Baruk khaeah, Hae loknawk boih tarik hanah mi mah maw ang thuih? Thui ah, tiah a naa o.
18 Baruch sade till dem: Han las mig all dessa orden till, utaf sinom mun, och jag skref dem med bläck uti bokena.
Baruk mah, Jeremiah mah hae loknawk boih hae ang thuih, kaimah catui hoi cabu thungah ka tarik, tiah a naa.
19 Då sade Förstarna till Baruch: Gack bort, och förgöm dig med Jeremia, så att ingen vet hvar I ären.
To naah toksah angraengnawk mah Baruk khaeah, Jeremiah hoi caeh hoih loe anghawk hoi ah; naa ah maw na oh hoi, tito mi mah doeh panoek hmah nasoe, tiah a naa o.
20 Men de gingo in till Konungen i förpalatset, och läto bokena blifva qvara i Elisama cancellerens kammar, och sade för Konungenom all dessa orden.
Caqam tangoeng to ca tarikkung Elishama imkhaan thungah suek o pacoengah, imthung longhma ah siangpahrang khaeah caeh o moe, lok a thuih pae o boih.
21 Då sände Konungen Judi åstad, till att hemta bokena. Han tog henne utur Elisama cancellerens kammar, och Judi las henne för Konungenom, och allom Förstomen, som för Konungenom stodo.
To caqam tangoeng to lak hanah, siangpahrang mah Jehudi to patoeh; anih mah ca tarikkung Elishama imthung hoiah caqam tangoeng to lak. Jehudi mah siangpahrang hoi a taengah angdoe toksah angraengnawk boih hmaa ah kroek pae.
22 Men Konungen satt i vinterhusena, för skorstenen, i nionde månadenom.
Hae hmuen loe khrah takawtto naah oh, siangpahrang loe siktue naah a ohhaih im ah anghnut; a hmaa ah hmaitikhaih long laom to suek moe, hmai angawt.
23 Som nu Judi tre eller fyra blad läsit hade, skar han henne sönder med enom skrifknif, och kastade i elden, som i skorstenenom var, tilldess boken platt uppbrändes i eldenom.
Jehudi mah caphaek thumto maw, palito maw kroek pacoeng kruek, caqam to haita hoiah aah moe, hmai laom thungah a vah; to tiah caqam tangoeng to hmai mah kang boih.
24 Och ingen förskräckte sig eller sönderref sin kläder, hvarken Konungen, eller hans tjenare, hvilke dock all dessa orden hört hade;
Hae lok kathaih siangpahrang hoi anih ih tamnanawk thung ih kami mi kawbaktih mah doeh to lok to zii o ai; angmacae ih khukbuen doeh asik o ai.
25 Ändock ElNathan, Delaja och Gemaria bådo Konungen, att han dock icke ville uppbränna bokena; men han hörde dem intet.
Elnathan, Delailah hoi Gemariah cae mah caqam tangoeng hmai thlaek han ai ah siangpahrang khaeah hnik o; toe nihcae ih lok to tahngai pae ai.
26 Dertill böd ändå Konungen Jerahmeel, Hammelechs sone, och Seraja, Asriels sone, och Selemja, Abdeels sone, att de skulle gripa Baruch skrifvaren, och Jeremia Propheten; men Herren hade förgömt dem.
Siangpahrang mah, ca tarikkung Baruk hoi Jeremiah to naeh hanah siangpahrang capa Jerameel, Azriel capa Seraiah hoi Abdeel capa Shelemaiah to patoeh; toe Angraeng mah nihnik to hawk ving.
27 Då skedde Herrans ord till Jeremia, sedan Konungen hade uppbränt bokena, och de ord, som Baruch utaf Jeremia mun skrifvit hade, och sade:
Jeremiah mah thuih ih loknawk baktih toengah Baruk mah tarik ih caqam tangoeng to siangpahrang mah hmai thlaek pacoengah, Angraeng ih lok Jeremiah khaeah angzoh,
28 Tag dig åter en annor bok, och skrif all de förra orden deruti, som i den första bokene stodo, den Jojakim, Juda Konung, uppbränt hafver;
kalah caqam to la ah loe, Judah siangpahrang Jehoiakim mah hmai hoi thaek ih kangquem caqam pong ih loknawk to tarik let ah.
29 Och säg till Jojakim, Juda Konung: Detta säger Herren: Du hafver uppbränt bokena, och sagt: Hvi hafver du deruti skrifvit, att Konungen af Babel komma skall och förderfva detta landet, och görat så att hvarken folk eller fä mer derinne blifva skall?
Judah siangpahrang Jehoiakim khaeah, Angraeng mah, tipongah Babylon siangpahrang to angzo ueloe, hae prae hae phrae tih, hae ah kaom kami hoi moinawk to paduek boih tih, tiah na thuih moe, caqam tangoeng to hmai hoiah nathlaek loe? tiah thuih, tiah thui paeh, tiah ang naa.
30 Derföre säger Herren om Jojakim, Juda Konung: Det skall ingen af hans säd sitta på Davids stol, och hans kropp skall utkastad varda, och ligga i hetta om dagen, och i frost om nattena.
To pongah Judah siangpahrang Jehoiakim kawng pongah Angraeng mah, Anih ih acaeng loe mi doeh David ih angraeng tangkhang pongah anghnu mak ai; anih ih qok loe khodai naah ni kana thungah va o ueloe, khoving naah dantui thungah va o sut tih.
31 Och jag skall hemsöka honom, och hans säd, och hans tjenare, för deras missgerningars skull, och jag skall låta komma öfver dem, och öfver Jerusalems inbyggare, och öfver dem i Juda, alla den olycko, som jag till dem talat hafver, och de dock intet höra ville.
Angmah hoi a caanawk, a im ah kaom kaminawk boih, angmacae sakpazaehaih pongah ka thuitaek han; nihcae loe lok tahngai o ai pongah, nihcae nuiah phaksak han ka thuih ih raihaihnawk to Jerusalem ah kaom kaminawk hoi Judah kaminawk boih nuiah ka phaksak boih han, tiah thuih, tiah a naa.
32 Så tog Jeremia en annan bok, och fick henne Baruch, Neria sone, skrifvarenom: och han skref deruti, af Jeremia mun, all de ord som i bokene stodo, som Jojakim, Juda Konung, hade i eld uppbränna låtit; och till de samma vordo ännu mycket flere ord tillagd, än de förra voro.
To pongah Jeremiah mah caqam kalah to lak moe, ca tarikkung Neriah capa Baruk khaeah paek; Judah siangpahrang Jehoiakim mah hmai hoi thlaek ih caqam tangoeng thung ih loknawk boih to Jeremiah mah thuih moe, Baruk mah tarik let; to lok hoi anghmong kalah pop parai loknawk doeh tarik hoi thap.
