Jeremia 3
1 Man säger: När en man skiljer sina hustru ifrå sig, och hon far ifrå honom och tager en annan man, tör han ock taga henne till sig igen? Vorde icke då landet orenadt? Men du hafver bolat med många bolar, dock kom igen till mig, säger Herren.
Vetan, pasal khat in ajinu ada-a, amanu chu achemanga michomtoh akichenteng, ajiluipa chu amanu heng’a galutji mong am? Chutitaleh, amanuchun gamsung pumpi chu asuhboh ding ahitai. Israel, nangjong nadongma tamtah angsunga noti banga naum nunga, ibol’a kahenga hung kile kit go nahim? tin Pakaiyin aseiye.
2 Lyft din ögon upp i höjdena, och se till, huru du allestäds horeri bedrifver; på vägomen sitter du, och vaktar uppå dem, likasom en röfvare i öknene, och orenar landet med ditt horeri och din ondsko.
Khodah in lhangvum lai laiya doiphung hokhu ven, semthu pathen chom chomho chibai nabohlouna mun um am? Gamthip noiya noti bangin, nachangin natouvin, setpi dingin kholche vahle ho nangah in, nachonna ho jouse chun gamsung pumpi asuhboh ahitai.
3 Derföre måste ock arlaregn borto blifva, och intet serlaregn komma; du hafver ett skökoansigte; du vill icke mer skämmas;
Hiche jehtah chun, aphat phat’a hung julhaji go leh dai jong atangtai. Ajeh chu, jumleh ja helouhel in noti bangin, nangma nachontai.
4 Och ropar likväl till mig: Käre fader, du mins ungdoms mästare;
Ahivang in tuhin kajah’a, “Nangma kapa nahin, kaneova pat neihin khoukhah jing ahi,’’ nati.
5 Vill du dock vred vara evinnerliga, och icke aflåta af dine grymhet? Si, du lärer och gör det ondt är, och låter intet styra dig.
“Kachunga lunghang denpon natin chuleh atonsot in nei lunghan denpon nate,’’ nati. Ahin hitia naseivangin, nangman nanop nop in ase naboljingin, nachon namlhah nanga dehpoi,’’ ati.
6 Och Herren sade till mig, i Konung Josia tid: Hafver du ock sett hvad Israel, den affälliga, gjorde? Hon gick bort uppå all hög berg, och under all grön trä, och bedref der horeri.
Josiah lengpa nikholaiyin, Pakaiyin kajah’a thu ahinseitai, “Israel in kitahlouhel’a, thilse hichengpi aboldoh hi, namu hitalou ham? Numei aji umkhat michom toh ajon bangin, lhangsanglai jousea thingphungnoi tin’a, noti chon banga achon’a chuleh pathen semthu ho ahou jingkhu, nahetsoh hilou ham?’’
7 Och jag sade, då hon detta alltsammans gjort hade: Vänd dig om till mig; men hon vände sig intet; och hennes syster Juda, den förhärda, såg det.
Hicheho pikhu gaboldoh jongleh, keima heng’a hung kilekit teidin kanangah’e. Ahivangin amanu ahungkilekit dehpon, chuleh achonthanghoina ho chu, asopinu michavai Judah chun akimudoh sohkit ahitai.
8 Och jag såg, att ändock jag den affälliga Israels horeri straffade, och öfvergaf henne, och gaf henne ett skiljobref, likväl fruktar sig hennes syster, den förhärda Juda, intet; utan går bort, och bedrifver också horeri.
Israel chu michom toh ajon’a, kitahlou tah’a aumjeh’a, keiman amachu kada-a kadelmang ahichu, asopinu Judah in amusoh ahitai. Ahivangin, michavainu Judah in, hitiho chu kichat in aneidehpoi. Keiya konin amanu avahmangin, noti chon in achontai.
9 Och af hennes horeris rykte är landet orenadt; förty hon bedrifver horeri med stock och sten.
Amanun noti chon’a achonna chu imalouvin agel’in, thingphung songphung ahouvin, chuleh mitoh ajongin gamsung asubohtai.
10 Och i allt detta omvänder sig den förhärda Juda, hennes syster, intet till mig af allt hjerta; utan skrymtar, säger Herren.
Ahinlah hichengse abolnungin jong, asopinu michavainu Judah chu kahenga lungtheng selin ahung kilekit dehpon, amanun akisih banga abol jouse hi, kilepna-a abolthu ahibouve, tin keima Pakaiyin kasei ahitai.
11 Och Herren sade till mig: Den affälliga Israel är from räknandes emot den förhärda Juda.
Chuin Pakaiyin kajah’a, “Israel chu achonchatvai lheh vang'in, asopinu Judah kitah louna sangin athemmona alhomjoi.”
12 Gack bort, och predika norrut alltså, och säg: Vänd om du affälliga Israel, säger Herren, så vill jag intet vända mitt ansigte ifrån eder; ty jag är barmhertig, säger Herren, och vill icke vredgas evinnerliga.
Hijeh chun, Israel henga chenlang, hiche thuhi gaseitan, “Vo Israel, kitahlou kamite nahiuve, tun kahenga hung kilekit tauvin. Ajeh chu keima khoto them leh hepi them kahin, atonsot in nachung’a lunghang jing ponge,’’ ati.
13 Allenast känn dina missgerningar, att du emot Herran din Gud syndat hafver, och hit och dit lupit till främmande gudar, under all grön trä, och hafver icke lydt mine röst, säger Herren.
Nathemmona kihet in, Pakai na Pathen douna-a nachonset naho, thingphungnoi tin’a doilim pathen ho nahouva, chuleh mitoh najon naho chu, phongdoh poupouvin. Nangman kathusei jouse jong nangai poi,’’ tin Pakayin kaphondoh ahitai.
14 Omvänder eder, I affälliga barn, säger Herren; ty jag vill trolofva eder mig, och vill hemta eder, så att en skall föra en hel stad, och två ett helt land, och jag skall låta eder komma till Zion;
Vo kitahlou vahmang chate, keima henga hung kilekit uvin, tin Pakaiyin aseiye. Ijeh inem itileh, keima nangho dinga na Pakaiyu kahi. Keiman nangho munchom chom’a pat’a kalahkhom ding, khopi khat’a mini kalah ding, Israel gamsung’a kahin lepuilut ding nahiuve, “ati.
15 Och skall gifva eder herdar, efter mitt hjerta, de eder föda skola med lärdom och vishet.
Chuleh keiman kadeitah, nangho kelngoi chinbanga nachingtup diu khat kapeh ding nahiuve. Aman nangho chunga hetna leh thil hetkhen themna toh tho’a, napuihoi diu ahi.
16 Och det skall ske, när I växen till, och ären månge vordne i landena, så skall man, säger Herren, på den tiden intet mer tala om Herrans förbunds ark, och intet mer komma honom ihåg, eller deraf predika, eller besöka honom, eller något mer offra der;
Chuleh nangho napunbe cheh cheh uva, gamsung chu nadimset teng uleh, Pakai kitepna thingkong naputleuva nakipanau nikholai chu ngaitapouvin nate. Gel jong nageldoh tahlou diu chuleh hiche nikholai chu nalungvil kit tahlou diu, chuleh thingkong jong nasemphat kit tahlou diu ahi,’’ tin Pakaiyin aseiye.
17 Utan på den tiden skall man kalla Jerusalem Herrans säte, och alle Hedningar skola församla sig dit, för Herrans Namns skull i Jerusalem; och skola icke mer vandra efter sins onda hjertas tankar.
Hiche nikho chuleh, Jerusalem chu Pakai laltouna kiti ding, namtin jouse Jerusalem’a hung kikhom’uva Pakai chu ajabol diu ahi. Chuphatleh amaho louchal tah’a umtalou diu, chuleh alung’uva gitlouna agelbang uva chu chontalou diu ahi.
18 På den tiden skall Juda hus gå till Israels hus, och skola tillsammans komma nordanefter, in uti det land som jag edra fäder till arfs gifvit hafver.
Chuche nikholeh, Judah leh Israel mite chu asohchannau sahlam gam’a pat’a, hung kilekhom kit uva, keiman apu apateu kapehsa gamsung’a chu hunglut kit’uva, aitih’a gamsung chu aloden diu ahitai.
19 Och jag säger dig till: O! huru mång barn vill jag gifva dig, och det goda landet, det sköna arfvet, nämliga Hedningarnas kärna. Och jag säger dig till: Du skall på den tiden kalla mig käre Fader, och intet vika ifrå mig.
Keiman kanagel chu, “Nanghi kachateho lah’a kasimtha-a, keiman hiche gam leiset hoitah leh aphapen hi, nang kapehdoh nahi. Chuleh nangma keiya kon’a avel’a napotdoh kittah louding ahi.
20 Men Israels hus aktar mig intet, likasom en qvinna nu icke mer aktar sin bola, säger Herren.
Ahivangin vo Israel mite! Nangho keiya dingin kitahna beikei nahiuve. Tahbeh mongin, numei kitahloutah khat in ajipa adalhah’a chavaitah’a achon bang’a, nangma naum ahitai, “tin keima Pakaiyin kasei ahitai.
21 Derföre skall man få höra en klagelig gråt och jämmer af Israels barn på högarna; derföre, att de illa gjort, och Herran sin Gud förgätit hafva.
Lhangvum chaivet vut’a kon, ogin nasatah akijai, hichu Israrel chate kana leh thumna ogin ahi. Ajeh chu amahon achenau lampi chu akaleh lam in akilhen un, chuleh Pakai a Pathen’u chu asumiltauvin ahi.
22 Så vänder nu om, I affällige barn, så vill jag hela eder af edro olydno. Si, vi komme till dig; ty du äst Herren vår Gud.
Pakaiyin aseiye,’’ Kitahna bei kamite, kahenga hung kilekit’uvin, chuleh keiman nakitahlounau lungthim chu kabol dam ding ahi,’’ ati. Amahon adonbut’un, “Nahenga kahungtauve! Ijeh inem itileh, nangma keiho Pakai leh ka Pathen’u nahibouve, atiuvin ahi.
23 Sannerliga, det är icke utan bedrägeri med de högar, och med all berg; sannerliga, Israel hafver ingen hjelp, utan allena af Herranom vårom Gud.
Thinglhang jousea semthu doilim ihouva, chuleh molsangvum tin’a doi houna maicham phung iboljouse hi, abon’a pannabei leh kilhep lhahna ahibouve. Tahbeh mongin, Israel dingin huhhingna chu Pakai I Pathen uva bou um ahi.
24 Och våra fäders stiktningar, de vi af ungdom hållit hafva, måste afgå med skam; samt med deras får, fä, söner och döttrar.
Neolaiya pat’a ihinmu jing’u, pulehpa ten gimtah’a – akelngoiho ding, aganchaho ding, chuleh achapate leh achanute ding, abol jouseu jong chu pannabei leh kilheplhahna ahibouve.
25 Ty der vi förläte oss uppå, det är oss nu alltsammans till skam; och der vi tröste uppå, der måste vi nu skämmas vid; ty vi syndadom dermed emot Herran vår Gud, både vi och våre fäder, allt ifrå vår ungdom och intill denna dag, och lyddom icke Herrans vår Guds röst.
Eiho tun jum manin tol’ah kijam’u hitin, mihon noisetah’a ibolnau chu kikhuden sah’ute. Ajeh chu eiho leh iputeuvin, Pakai I Pathen’u dounan chonset inaboltauve. Ajeh chu eihon ineolaiyuva pat tuni geiyin I Pathen’u ogin ingaipouvin chuleh ijuitapouve.
