Jeremia 27

1 Uti Jojakims rikes begynnelse, Josia sons, Juda Konungs, skedde detta ordet af Herranom till Jeremia, och sade:

‌ʻI he kamataʻanga ʻoe pule ʻa Sihoiakimi ko e foha ʻo Siosaia ko e tuʻi ʻo Siuta naʻe haʻu ʻae folofola ni meia Sihova kia Selemaia, ʻo pehē,

2 Detta säger Herren till mig: Gör dig ett ok, och häng det på din hals;

“ʻOku pehē mai ʻa Sihova kiate au; Ke ke ngaohi ʻae ngaahi haʻi mo e ngaahi haʻamo, ʻo ʻai ia ki ho kia,

3 Och sänd det till Konungen i Edom, till Konungen i Moab, till Konungen öfver Ammons barn, till Konungen i Tyro, och till Konungen i Zidon, med de sändningabåd, som till Zedekia, Juda Konung, till Jerusalem komne äro;

pea fekau ke ʻave ia ki he tuʻi ʻo ʻItomi, pea mo e tuʻi ʻo Moape, pea mo e tuʻi ʻoe kau ʻAmoni, pea mo e tuʻi ʻo Taia, pea mo e tuʻi ʻo Saitone, ʻi he nima ʻoe kau talafekau ʻaia ʻoku haʻu ki Selūsalema, kia Setikia ko e tuʻi ʻo Siuta;

4 Och befall dem, att de säga sina herrar: Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Så skolen I säga edra herrar:

pea fekau ʻakinautolu ke lea ki honau houʻeiki,” ʻOku pehē mai ʻa Sihova ʻoe ngaahi kautau, ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli; “Ke mou lea pehē ki homou houʻeiki;

5 Jag hafvet gjort jordena, och menniskona, och djuren, som på jordene äro, genom mina stora kraft och uträcktom arm, och gifver henne hvem jag vill.

Kuo u ngaohi ʻa māmani, mo e tangata, pea mo e manu ʻoku ʻi ho funga fonua, ʻaki ʻeku mālohi lahi, mo hoku nima mafao, pea kuo u foaki ia kiate kinautolu ʻoku ou loto ki ai.

6 Men nu hafver jag gifvit all denna landen uti mins tjenares hand, NebucadNezars, Konungens i Babel, och hafver desslikes gifvit honom de vilddjur på markene, att de honom tjena skola.

Pea ko eni kuo u foaki ʻae ngaahi fonua ni kotoa pē ki he nima ʻo Nepukanesa ko e tuʻi ʻo Papilone, ko ʻeku tamaioʻeiki; pea mo e ngaahi manu ʻoe ngoue kuo u foaki foki kiate ia ke tauhi ʻaki ia.

7 Och all folk skola tjena honom, hans sone, och hans sonasone, tilldess hans lands tid ock kommer; då mång folk och stora Konungar skola låta tjena sig af honom.

Pea ʻe tauhi kiate ia ʻae ngaahi puleʻanga kotoa pē, pea ki hono foha, pea mo e foha ʻo hono foha, ʻo aʻu ki he hoko mai ʻae ʻaho ʻo hono fonua: pea ʻe toki pule kiate ia ʻe he kakai tokolahi, mo e ngaahi tuʻi lahi ke ne tauhi ʻakinautolu.

8 Men hvilket folk och rike icke vill tjena Konungenom af Babel, NebucadNezar, och hvilken som icke gifver sin hals under Konungens ok af Babel, det folket skall jag hemsöka med svärd, hunger och pestilentie, säger Herren, tilldess jag förgör dem genom hans hand.

“Pea ʻe hoko ia ʻo pehē, ko e kakai mo e puleʻanga ʻaia ʻe ʻikai fie tauhi kia Nepukanesa ko ia, ko e tuʻi ʻo Papilone, pea ʻe ʻikai fie ʻai ʻae haʻamonga ʻae tuʻi ʻo Papilone ki honau kia, ʻOku pehē ʻe Sihova, te u tautea ʻaki ʻae kakai ko ia ʻae heletā mo e honge, mo e mahaki fakaʻauha, kaeʻoua ke fakaʻosi ʻakinautolu ʻi hono nima.

9 Derföre hörer intet edra Propheter, spåmän, drömtydare, dagsväljare och trollkarlar, som säga eder: I varden intet tjenande Konungenom af Babel.

Ko ia ʻoua naʻa mou fanongo ki hoʻomou kau palōfita, pe ki hoʻomou kau kikite, pe ki hoʻomou kau misi, pe ki hoʻomou kau sio ki langi, pe ki hoʻomou kau fiemana, ʻakinautolu ʻoku lea kiate kimoutolu, ʻo pehē, ʻE ʻikai te mou tauhi ʻae tuʻi ʻo Papilone.

10 Förty de spå eder lögn, på det de skola draga eder långt bort utur edart land, och jag då utdrifver eder, och I förgåns.

He ʻoku nau kikite loi kiate kimoutolu, ke ʻave mamaʻo ʻakimoutolu mei homou fonua; koeʻuhi te u kapusi ʻakimoutolu, pea te mou ʻauha.

11 Ty hvilket folk, som böjer sin hals under Konungens ok i Babel, och tjenar honom, dem skall jag låta blifva uti sitt land, att de måga der bygga och bo, säger Herren.

Ka ʻoku pehē ʻe Sihova, ko e ngaahi puleʻanga ʻaia ʻe ʻai ʻae haʻamonga ʻae tuʻi ʻo Papilone ki honau kia, pea tauhi ia, te u tuku ke nofo ʻakinautolu ʻi honau fonua, pea te nau ngoueʻi ia, pea nofo ai.”

12 Och jag talade allt detta, till Zedekia, Juda Konung, och sade: Böjer edar hals under Konungens ok i Babel, och tjener honom och hans folke, så skolen I blifva lefvande.

Pea naʻaku lea foki kia Setikia ko e tuʻi ʻo Siuta ʻo hangē ko e ngaahi lea ni kotoa pē, ʻo pehē, “Mou ʻai ʻae haʻamonga ʻae tuʻi ʻo Papilone ki homou kia, pea tauhi ia mo hono kakai, ke mou moʻui.

13 Hvi viljen I dö, du och ditt folk, genom svärd, hunger och pestilentie; såsom Herren sagt hafver öfver det folk, som Konungenom i Babel icke tjena, vill?

Ko e hā ʻoku mou fie mate ai, ko koe mo hoʻo kakai, ʻi he heletā, mo e honge, pea mo e mahaki fakaʻauha, ʻo hangē ko ia kuo folofolaʻaki ʻe Sihova ki he kakai ʻoku ʻikai fie tauhi ki he tuʻi ʻo Papilone?

14 Derföre hörer de Propheters ord intet, som säga eder: I varden intet tjenande Konungenom af Babel; ty de prophetera eder lögn.

Ko ia ʻoua naʻa fanongo ki he ngaahi lea ʻae kau palōfita ʻoku lea kiate kimoutolu, ʻo pehē, ʻE ʻikai te mou tauhi ʻae tuʻi ʻo Papilone: he ʻoku nau kikite loi kiate kimoutolu.

15 Och jag hafver intet sändt dem, säger Herren, utan de prophetera lögn i mitt Namn på det jag skall utdrifva eder, och I förgås samt med Propheterna, som eder prophetera.

He ʻoku pehē ʻe Sihova, naʻe ʻikai te u fekau ʻakinautolu, ka ʻoku nau kikite loi ʻi hoku huafa; koeʻuhi ke u kapusi ʻakimoutolu, pea te mou ʻauha, ko kimoutolu pea mo e kau palōfita ʻoku kikite kiate kimoutolu.”

16 Och till Presterna, och till allt detta folket talade jag, och sade: Detta säger Herren: Hörer edra Propheters ord intet, som eder prophetera, och säga: Si, de kärile af Herrans hus komma nu snart ifrå Babel hem igen; förty de prophetera eder lögn.

Naʻaku lea foki ki he kau taulaʻeiki pea ki he kakai ni kotoa pē, ʻo pehē, “ʻOku pehē mai ʻa Sihova; ʻoua naʻa fanongo ki he ngaahi lea ʻae kau palōfita ʻoku kikite kiate kimoutolu, ʻo pehē, Vakai, ʻe toe ʻomi vave mei Papilone ʻae ngaahi ipu ʻoe fale ʻo Sihova: he ʻoku nau kikite loi kiate kimoutolu.

17 Hörer dem intet; utan tjener Konungenom af Babel, så blifven I lefvande. Hvi skulle dock denna staden varda till ett öde?

‌ʻOua naʻa fanongo kiate kinautolu; mou tauhi ki he tuʻi ʻo Papilone, ke mou moʻui: ʻe fakalala ʻae kolo ni ko e hā?

18 Äro de Propheter, och hafva Herrans ord, så låt dem det Herranom Zebaoth afbedja, att de qvarblefne kärilen i Herrans hus och Juda Konungs hus, och i Jerusalem, icke också till Babel förde varda.

Pea kapau ko e kau palōfita ʻakinautolu, pea kapau ʻoku ʻiate kinautolu ʻae folofola ʻa Sihova, tuku ke nau fai ni ʻae hūfia kia Sihova ʻoe ngaahi kautau, koeʻuhi ko e ngaahi ipu ʻaia naʻe toe ʻi he fale ʻo Sihova, pea ʻi he fale ʻoe tuʻi ʻo Siuta, pea ʻi Selūsalema, ke ʻoua naʻa fetuku ia ki Papilone.”

19 Ty så säger Herren Zebaoth om stodarna, och om hafvet, och om stolarna, och om de tyg, som ännu qvarblefna äro i denna staden,

He ʻoku pehē mai ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau, “Ko e meʻa ki he ngaahi pou, pea mo e fuʻu ʻaiʻanga vai, pea mo e ngaahi tuʻunga, pea ki he ngaahi ipu ʻoku toe ʻi he kolo ni,

20 De NebucadNezar, Konungen i Babel, icke borttog, då han bortförde Jechonia, Jojakims son, Juda Konung, ifrå Jerusalem till Babel, samt med alla Förstarna i Juda och Jerusalem;

‌ʻaia naʻe ʻikai ʻave ʻe Nepukanesa ko e tuʻi ʻo Papilone, ʻi heʻene fetuku fakapōpula ʻa Sekonia ko e foha ʻo Sihoiakimi ko e tuʻi ʻo Siuta mei Selūsalema ki Papilone, pea mo e houʻeiki kotoa pē ʻo Siuta mo Selūsalema;

21 Ty så säger Herren Zebaoth, Israels Gud, om de tyg som ännu qvarblefne äro i Herrans hus, och i Juda Konungs hus, och i Jerusalem:

Ko e moʻoni, ʻoku pehē mai ʻe Sihova ʻoe ngaahi kautau, ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, ko e meʻa ʻi he ngaahi ipu ʻoku toe ʻi he fale ʻo Sihova, pea ʻi he fale ʻoe tuʻi ʻo Siuta mo Selūsalema;

22 De skola till Babel förde varda, och der blifva intill den dagen, jag söker dem, säger Herren; och jag låter dem åter här uppkomma till detta rummet igen.

‌ʻOku pehē ʻe Sihova, ʻe fetuku ia ki Papilone, pea ʻe tuku ia ki ai, ʻo aʻu ki he ʻaho ʻaia te u ʻaʻahi ai ʻakinautolu; pea te u toki ʻomi ia mei ai, pea toe tuku ia ki he kolo ni.”