Jeremia 27

1 Uti Jojakims rikes begynnelse, Josia sons, Juda Konungs, skedde detta ordet af Herranom till Jeremia, och sade:

2 Detta säger Herren till mig: Gör dig ett ok, och häng det på din hals;

3 Och sänd det till Konungen i Edom, till Konungen i Moab, till Konungen öfver Ammons barn, till Konungen i Tyro, och till Konungen i Zidon, med de sändningabåd, som till Zedekia, Juda Konung, till Jerusalem komne äro;

4 Och befall dem, att de säga sina herrar: Detta säger Herren Zebaoth, Israels Gud: Så skolen I säga edra herrar:

5 Jag hafvet gjort jordena, och menniskona, och djuren, som på jordene äro, genom mina stora kraft och uträcktom arm, och gifver henne hvem jag vill.

6 Men nu hafver jag gifvit all denna landen uti mins tjenares hand, NebucadNezars, Konungens i Babel, och hafver desslikes gifvit honom de vilddjur på markene, att de honom tjena skola.

7 Och all folk skola tjena honom, hans sone, och hans sonasone, tilldess hans lands tid ock kommer; då mång folk och stora Konungar skola låta tjena sig af honom.

8 Men hvilket folk och rike icke vill tjena Konungenom af Babel, NebucadNezar, och hvilken som icke gifver sin hals under Konungens ok af Babel, det folket skall jag hemsöka med svärd, hunger och pestilentie, säger Herren, tilldess jag förgör dem genom hans hand.

9 Derföre hörer intet edra Propheter, spåmän, drömtydare, dagsväljare och trollkarlar, som säga eder: I varden intet tjenande Konungenom af Babel.

10 Förty de spå eder lögn, på det de skola draga eder långt bort utur edart land, och jag då utdrifver eder, och I förgåns.

11 Ty hvilket folk, som böjer sin hals under Konungens ok i Babel, och tjenar honom, dem skall jag låta blifva uti sitt land, att de måga der bygga och bo, säger Herren.

12 Och jag talade allt detta, till Zedekia, Juda Konung, och sade: Böjer edar hals under Konungens ok i Babel, och tjener honom och hans folke, så skolen I blifva lefvande.

13 Hvi viljen I dö, du och ditt folk, genom svärd, hunger och pestilentie; såsom Herren sagt hafver öfver det folk, som Konungenom i Babel icke tjena, vill?

14 Derföre hörer de Propheters ord intet, som säga eder: I varden intet tjenande Konungenom af Babel; ty de prophetera eder lögn.

15 Och jag hafver intet sändt dem, säger Herren, utan de prophetera lögn i mitt Namn på det jag skall utdrifva eder, och I förgås samt med Propheterna, som eder prophetera.

16 Och till Presterna, och till allt detta folket talade jag, och sade: Detta säger Herren: Hörer edra Propheters ord intet, som eder prophetera, och säga: Si, de kärile af Herrans hus komma nu snart ifrå Babel hem igen; förty de prophetera eder lögn.

17 Hörer dem intet; utan tjener Konungenom af Babel, så blifven I lefvande. Hvi skulle dock denna staden varda till ett öde?

18 Äro de Propheter, och hafva Herrans ord, så låt dem det Herranom Zebaoth afbedja, att de qvarblefne kärilen i Herrans hus och Juda Konungs hus, och i Jerusalem, icke också till Babel förde varda.

19 Ty så säger Herren Zebaoth om stodarna, och om hafvet, och om stolarna, och om de tyg, som ännu qvarblefna äro i denna staden,

20 De NebucadNezar, Konungen i Babel, icke borttog, då han bortförde Jechonia, Jojakims son, Juda Konung, ifrå Jerusalem till Babel, samt med alla Förstarna i Juda och Jerusalem;

21 Ty så säger Herren Zebaoth, Israels Gud, om de tyg som ännu qvarblefne äro i Herrans hus, och i Juda Konungs hus, och i Jerusalem:

22 De skola till Babel förde varda, och der blifva intill den dagen, jag söker dem, säger Herren; och jag låter dem åter här uppkomma till detta rummet igen.