Jeremia 26

1 Uti Jojakims rikes begynnelse, Josia sons, Juda Konungs, skedde detta ord af Herranom, och sade:

In the beginning of the reign of Jehoiakim the son of Josiah, king of Judah, this word came from the LORD:

2 Detta säger Herren: Gack in uti gården, åt Herrans hus, och predika för alla Juda städer, som der ingå till att tillbedja i Herrans hus, all de ord som jag dig befallt hafver att säga dem, och lägg der inte bort af;

“The LORD says: ‘Stand in the court of the LORD’s house, and speak to all the cities of Judah which come to worship in the LORD’s house, all the words that I command you to speak to them. Don’t omit a word.

3 Om de tilläfventyrs höra kunna och omvända sig, hvar och en ifrå sitt onda väsende, på det jag ock måtte ångra mig det onda, som jag tänker att göra dem, för deras onda väsendes skull.

It may be they will listen, and every man turn from his evil way, that I may relent from the evil which I intend to do to them because of the evil of their doings.’”

4 Och säg till dem: Detta säger Herren: Om I icke hören mig, så att I vandren uti min lag, som jag eder föresatt hafver;

You shall tell them, “The LORD says: ‘If you will not listen to me, to walk in my law which I have set before you,

5 Att I hören mina tjenares Propheternas ord, de jag städse till eder sändt hafver, och I dock intet höra villen;

to listen to the words of my servants the prophets whom I send to you, even rising up early and sending them—but you have not listened—

6 Så skall jag göra med desso huse likasom med Silo, och göra denna staden allom Hedningom på jordene till bannor.

then I will make this house like Shiloh, and will make this city a curse to all the nations of the earth.’”

7 Då nu Presterna, Propheterna och allt folket hörde Jeremia, att han sådana ord talade i Herrans hus;

The priests and the prophets and all the people heard Jeremiah speaking these words in the LORD’s house.

8 Och Jeremia nu uttalat hade allt det Herren honom befallt hade att säga allo folkena, grepo honom Presterna, Propheterna och allt folket, och sade: Du måste dö.

When Jeremiah had finished speaking all that the LORD had commanded him to speak to all the people, the priests and the prophets and all the people seized him, saying, “You shall surely die!

9 Hvi djerfves du prophetera i Herrans Namn, och säga: Det skall så gå med desso husena likasom med Silo, och denne staden skall så öde varda, att der ingen mer inne bor? Och allt folket församlade sig i Herrans hus emot Jeremia.

Why have you prophesied in the LORD’s name, saying, ‘This house will be like Shiloh, and this city will be desolate, without inhabitant’?” All the people were crowded around Jeremiah in the LORD’s house.

10 Då nu Juda Förstar det hörde, gingo de utu Konungshuset upp i Herrans hus, och satte sig för Herrans nya port.

When the princes of Judah heard these things, they came up from the king’s house to the LORD’s house; and they sat in the entry of the new gate of the LORD’s house.

11 Och Presterna och Propheterna talade inför Förstarna och allo folkena, och sade: Denne är döden värd; ty han hafver predikat emot denna staden, såsom I med eder öron hört hafven.

Then the priests and the prophets spoke to the princes and to all the people, saying, “This man is worthy of death, for he has prophesied against this city, as you have heard with your ears.”

12 Men Jeremia sade till alla Förstarna, och till allt folket: Herren hafver sändt mig, att jag detta allt, som I hört hafven, predika skulle, emot detta huset, och emot denna staden.

Then Jeremiah spoke to all the princes and to all the people, saying, “The LORD sent me to prophesy against this house and against this city all the words that you have heard.

13 Så bättrer nu edart väsende, och handel, och hörer Herrans edars Guds röst, så skall ock Herren låta sig ångra det onda, som han emot eder talat hafver.

Now therefore amend your ways and your doings, and obey the LORD your God’s voice; then the LORD will relent from the evil that he has pronounced against you.

14 Si, jag är i edra händer: I mågen göra med mig, såsom eder godt och rätt tyckes.

But as for me, behold, I am in your hand. Do with me what is good and right in your eyes.

15 Dock skolen I veta, att om I dräpen mig, så läggen I oskyldigt blod uppå eder sjelfva, uppå denna staden och hans inbyggare; ty i sanningene hafver Herren sändt mig till eder, att jag allt detta för edor öron tala skulle.

Only know for certain that if you put me to death, you will bring innocent blood on yourselves, on this city, and on its inhabitants; for in truth the LORD has sent me to you to speak all these words in your ears.”

16 Då sade Förstarna, och allt folket, till Presterna och Propheterna: Denne är icke saker till döds; ty han hafver talat till oss i Herrans vår Guds Namn.

Then the princes and all the people said to the priests and to the prophets: “This man is not worthy of death; for he has spoken to us in the name of the LORD our God.”

17 Och någre af de äldsta i landena stodo upp, och talade till hela hopen af folket, och sade:

Then certain of the elders of the land rose up, and spoke to all the assembly of the people, saying,

18 Uti Hiskia, Juda Konungs, tid var en Prophet benämnd Micha af Moresa; han talade till allt Juda folk, och sade: Detta säger Herren Zebaoth: Zion skall upplöjd varda såsom en åker, och Jerusalem skall blifva till en stenhop, och ( Herrans ) hus berg till en vildan skog.

“Micah the Morashtite prophesied in the days of Hezekiah king of Judah; and he spoke to all the people of Judah, saying, ‘The LORD of Hosts says: “‘Zion will be plowed as a field, and Jerusalem will become heaps, and the mountain of the house as the high places of a forest.’

19 Likväl lät Hiskia, Juda Konung, och hela Juda icke fördenskull döda honom; ja, de fruktade heldre Herran, och bådo inför Herranom; då ångrade ock Herren det onda, som han emot dem talat hade. Derföre göre vi ganska illa emot våra själar.

Did Hezekiah king of Judah and all Judah put him to death? Didn’t he fear the LORD, and entreat the favor of the LORD, and the LORD relented of the disaster which he had pronounced against them? We would commit great evil against our own souls that way!”

20 Var också en, den der propheterade i Herrans Namn, Uria, Semaja son, af Kiriath Jearim; den samme propheterade emot denna staden, och emot detta landet, lika som Jeremia.

There was also a man who prophesied in the LORD’s name, Uriah the son of Shemaiah of Kiriath Jearim; and he prophesied against this city and against this land according to all the words of Jeremiah.

21 Men då Konung Jojakim, och alle hans väldige och Förstar, hans ord hörde, ville Konungen låta döda honom. Och Uria förnam det, fruktade sig, och flydde, och for in uti Egypten;

When Jehoiakim the king, with all his mighty men and all the princes heard his words, the king sought to put him to death; but when Uriah heard it, he was afraid, and fled, and went into Egypt.

22 Men Konung Jojakim sände några män in uti Egypten, ElNathan, Achbors son, och andra med honom.

Then Jehoiakim the king sent Elnathan the son of Achbor and certain men with him into Egypt.

23 De förde honom utur Egypten, och hade honom in till Konung Jojakim; han lät då dräpa honom med svärd, och lät begrafva hans kropp snöpliga.

They fetched Uriah out of Egypt and brought him to Jehoiakim the king, who killed him with the sword and cast his dead body into the graves of the common people.

24 Alltså var Ahikams, Saphans sons, hand med Jeremia, att han icke kom i folkens händer, att de hade mått dräpit honom.

But the hand of Ahikam the son of Shaphan was with Jeremiah, so that they didn’t give him into the hand of the people to put him to death.