Jeremia 23
1 Ve eder, herdar, I som förderfven och förskingren min fosterhjord, säger Herren.
Kai ih tuu takha thungah kapra tuunawk to amrosak moe, ahmuen kruekah amkhraengsak tuutoep kaminawk loe khosak bing o! tiah Angraeng mah thuih.
2 Derföre säger Herren, Israels Gud, om de herdar, som mitt folk regera: I hafven förskingrat min hjord, och bortdrifvit, och icke besökt honom; si, jag skall hemsöka eder, för edart onda väsendes skull, säger Herren.
To pongah Israel Angraeng Sithaw mah, kai ih kami pacah tuutoep kaminawk khaeah, Kai ih tuunawk to na toep o ai, na khenzawn o ai moe, na haek o boih; khenah, na sak o ih hmuennawk baktih toengah nangcae nuiah kang phaksak han, tiah thuih.
3 Och jag skall församla, det qvart är af minom hjord, utur all land, dit jag dem utdrifvit hafver, och skall hafva dem hem igen till deras hus, att de skola växa och förökas.
Ka haek ih prae boih thungah anghmat ka tuunawk to ka tacuu moe, angmacae ih tuu khongkha thungah ka prawt let han; nihcae loe to ah caa sah o ueloe, pung o tih.
4 Och jag skall sätta herdar öfver dem, som dem sköta skola, att de icke mer skola frukta sig eller förskräckas, eller hemsökte varda, säger Herren.
Nihcae khetzawn hanah tuutoep kaminawk to ka suek han, nihcae loe zithaih hoi tasoehhaih tawn o mak ai boeh, thuitaekhaih doeh om mak ai boeh, tiah Angraeng mah thuih.
5 Si, den tiden kommer, säger Herren, att jag skall uppväcka David rättfärdighetenes frukt; och det skall vara en Konung, den väl regera skall, och skall upprätta rätt och rättfärdighet på jordene.
Khenah, David hanah toenghaih tadok ka tacawtsak han, siangpahrang maeto mah uk tih, khosak hoihaih om ueloe, long nuiah toenghaih hoi lokcaekhaih ani to angzo tih.
6 På den tiden skall Juda hulpen varda, och Israel säker bo; och detta skall vara hans namn, det man honom kalla skall: Herren vår rättfärdighet.
Anih ih atue thungah Judah to pahlong ah om ueloe, Israel loe monghaih hoiah khosah tih; to angraeng loe aicae toenghaih Angraeng, Jehovah-tsikenu, tiah kawk tih.
7 Derföre, si, den tid skall komma, säger Herren, då man nu intet mer skall säga: Så sant som Herren lefver, som Israels barn utur Egypti land fört hafver;
To pongah, khenah, to ani loe angzoh li boeh, tiah Angraeng mah thuih; to naah kaminawk mah, Israel caanawk Izip prae hoi zaehoikung Angraeng loe hing, tiah thui o mak ai boeh;
8 Utan: Så sant som Herren lefver, som Israels hus säd utförde, och hade af nordlanden, och utur all land, dit jag dem fördrifvit hafver, så att de skola nu bo i sitt land.
toe, ka haek ih prae boih hoi aluek bang ih prae hoiah Israel imthung takohnawk zaehoikung, Angraeng loe hing, tiah thui o tih; nihcae loe angmacae ih prae thungah om o tih boeh.
9 Emot Propheterna: Mitt hjerta vill mig brista i mino lifve, all min ben darra; mig är lika som enom drucknom manne, och lika som enom den af vin ragar, för Herranom, och för hans heliga ordom;
Tahmaanawk kawng pongah ka palungthin to koih boeh; ka huhnawk boih anghuen boeh; Angraeng hoi kaciim a loknawk pongah, mu paquih baktiah ka oh, mu mah pazawk ih kami baktiah ka oh boeh.
10 Att landet så fullt med horkarlar är, att landet så jämmerliga står, att det så förbannadt är, och ängarna i öknene förtorkas; och deras lefverne är ondt, och deras regemente doger intet.
Prae loe nongpa nongpata zaesakhaih hoiah koi boeh; tangoenghaih pongah prae to zaek boih boeh, praezaek ih kahoih long doeh zaek boih boeh, tahmaanawk loe kasae loklam to pazui o, nihcae thacakhaih to katoengah patoh o ai.
11 Ty både Propheter och Prester äro skalkar; och jag finner också deras ondska i mino huse, säger Herren.
Tahmaa hoi qaima loe Sithaw saiqathaih to tawn ai; ka im thungah mataeng doeh, nihnik sethaih to ka hnuk, tiah Angraeng mah thuih.
12 Derföre är deras väg lika som en slipper väg i mörkrena, der de uppå falla; ty Jag skall låta komma olycko öfver dem, deras hemsökningsår, säger Herren.
To pongah nihnik ih loklam loe khoving thung ih loklam kamnae baktiah oh, nihnik to nuih o tih, to naah nihnik loe amthaek hoi tih; nihnik thuitaekhaih saning phak naah, nihnik nuiah sethaih to ka phaksak han, tiah Angraeng mah thuih.
13 Med de Propheter i Samarien hafver jag sett galenskap, att de propheterade i Baal och förförde mitt folk Israel;
Samaria ih tahmaanawk thungah doeh amthuhaih to ka hnuk; Baal ih ahmin hoiah lok a thuih o moe, kai ih kami Israel caanawk to loklam anghmang o sak.
14 Men med de Propheter i Jerusalem ser jag en styggelse; huru de bedrifva hor, och fara med lögn, och styrka de onda, på det att ju ingen skall omvända sig af sine ondsko. De äro alle för mig lika som Sodoma, och dess inbyggare lika som Gomorra.
Jerusalem ih tahmaanawk salakah doeh panuet kaom hmuen to ka hnuk; nihcae loe zu sava nuiah nongpa nongpata zaehaih to sak o moe, amsawnlok a thuih o; kasae sah kaminawk ih ban to thacak o sak, a sak o ih sethaih hoiah amlaem kami om ai; nihcae loe kai hanah Sodom baktiah oh o, Jerusalem kaminawk loe Gomorrah baktiah oh o boih, tiah a thuih.
15 Derföre säger Herren Zebaoth om Propheterna alltså: Si, jag skall spisa dem med malört, och gifva dem galla dricka; ty ifrå Propheterna i Jerusalem kommer ut skrymteri öfver hela landet.
To pongah tahmaanawk pongah, misatuh kaminawk ih Angraeng Sithaw mah, Jerusalem ih tahmaanawk amhnonghaih loe prae boih ah pung boeh, to pongah nihcae han kakhaa tasi to ka pacah moe, tui kakhaa to ka naeksak han, tiah thuih.
16 Detta säger Herren Zebaoth: Hörer intet Propheternas ord, de eder prophetera; de bedraga eder, ty de predika sins hjertas syner, och icke utaf Herrans mun.
Misatuh kaminawk ih Angraeng mah, tahmaa rumramnawk mah nangcae khaeah thuih o ih lok to tahngai o hmah; nihcae mah ni nangcae oep kaom ai ah ang oh o sak; Angraeng ih pakha thung hoiah tacawt lok na ai ah, angmacae palung thung hoiah poek o ih baktiah ni lok to a thuih o rumram, tiah thuih.
17 De säga dem som mig försmäda: Herren hafver det sagt: Eder varder väl gångandes; och allom dem som vandra efter sins hjertas tycko, säga de: Det kommer ingen olycka öfver eder.
Kai patoek kaminawk khaeah, Monghaih na tawn o tih, tiah Angraeng mah thuih, tiah a naa o; angmacae poekhaih hoi palung mah thuih ih lok baktiah pazui kaminawk khaeah, nangcae nuiah raihaih tidoeh pha mak ai, tiah a naa o.
18 Ty ho hafver varit i Herrans råd, den hans ord sett och hört hafver? Ho hafver förmärkt och hört hans ord?
A lok to hnuk moe, thaih hanah, nihcae salakah mi maw Angraeng hoi lokthuih hanah angdoe? Mi mah maw a lok thaih pae hanah tahngai?
19 Si, ett Herrans väder skall komma med grymhet, och ett förskräckeligit oväder falla de ogudaktiga öfver hufvudet.
Khenah, Angraeng ih takhi kamhae loe palungphuihaih hoiah song; to takhi loe ham parai, kahoih ai kaminawk lu nuiah krah tih.
20 Och Herrans vrede skall icke upphålla, tilldess han gör och uträttar det han i sinnet hafver. Härefter skolen I väl förvarat.
Angraeng palungphuihaih loe palung thungah poekhaih koepsak ai karoek to amlaem let mak ai; hnukkhuem ah ni kamtuengah na panoek o tih.
21 Jag sände intet Propheterna, likväl lupo de; jag talade intet med dem, likväl propheterade de.
Hae tahmaanawk loe kai mah patoeh ih tahmaa na ai ni, toe nihcae loe cawnh o; nihcae khaeah lok ka thui ai, toe angmacae koehah lok to thuih o.
22 Ty om de hade blifvit vid mitt råd och hade predikat mino folke min ord, så hade de omvändt dem ifrå deras onda väsende, och ifrå deras onda lefverne.
Nihcae hoi kai lokramhaih om nahaeloe, kai ih kaminawk mah ka lok to tahngai o ueloe, loklam kasae, kahoih ai hmuen sakhaih hoiah nihcae to amlaemsak tih.
23 Är jag icke en Gud, den hardt när är, säger Herren, och icke en Gud, den fjerran är?
Kai loe anghnai daek ah kaom Sithaw ah ka oh baktih toengah, angthla ah kaom Sithaw ah doeh ka om ai maw? tiah, Angraeng mah thuih.
24 Menar du, att någor kan så hemliga fördölja sig, att jag icke kan se honom? säger Herren. Är icke jag den som uppfyller himmel och jord? säger Herren.
Ka hnuk thaih han ai ah, tamquta hoi anghawk thaih kami to oh maw? tiah Angraeng mah thuih. Van hoi long koisakung loe kai na ai maw? tiah Angraeng mah thuih.
25 Jag hörer väl, att Propheterna predika, och prophetera lögn i mitt Namn, och säga: Mig hafver drömt, mig hafver drömt.
Tahmaanawk mah kai ih ahmin hoiah Amang ka sak! Amang ka sak! tiah thuih o ih amsawnlok to ka thaih.
26 När vilja nu Propheterna igenvända? de der lögn prophetera, och prophetera sins hjertas bedrägeri;
To tahmaanawk ih palung thungah amsawnlok thuihaih nasetto maw om vop tih? Ue, nihcae loe angmacae ih palung mah alinghaih baktiah ni lok to a thuih o,
27 Och vilja, att mitt folk skall förgäta mitt Namn, för deras drömmars skull, som den ene för den andra predikar, såsom deras fäder förgåto mitt Namn för Baals skull.
ampanawk mah Baal to bok o moe, kai ih ahmin pahnet o baktih toengah, kai ih kaminawk mah kai ih ahmin pahnet o thai hanah, imtaeng kaminawk boih khaeah angmacae ih amang to a thuih pae o.
28 En Prophet, som drömmar hafver, han predike drömmar; men den som mitt ord hafver, han predike mitt ord rätt. Huru när kommer agnar och hvete tillhopa? säger Herren.
Amang sah tahmaa mah amang to thui nasoe; ka lok taphong kami mah doeh ka lok to oep kaom ah thui nasoe. Cangni hoi canghii angvanhaih oh maw? tiah Angraeng mah thuih.
29 Är icke mitt ord lika som en eld, säger Herren, och såsom en hammar, den berg sönderslår?
Ka lok loe hmai baktiah oh moe, thlung khuekhaih cakii baktiah om ai maw? tiah Angraeng mah thuih.
30 Derföre, si: Jag vill till de Propheter, säger Herren, som min ord stjäla den ene dem andra.
To pongah, khenah, imtaeng kaminawk khae hoi ka lok paqu patoeng tahmaanawk to misa ah ka sak han, tiah Angraeng mah thuih.
31 Si, jag vill till de Propheter, säger Herren, som sitt eget ord föra, och säga: Han hafver det sagt.
Khenah, angmacae koeh ah palai to patoh moe, amang ka sak, tiah thui tahmaanawk to misa ah ka sak han, tiah Angraeng mah thuih.
32 Si, jag vill till de som falska drömmar prophetera, säger Herren, och predika dem, och förföra mitt folk med sine lögn och lösaktig ting; efter jag dock intet hafver sändt dem, och intet befallt dem, och de ej heller desso folkena nyttige äro, säger Herren.
Khenah, avang ai amang thui kaminawk to misa ah ka suek, tiah Angraeng mah thuih; nihcae to ka patoeh ai, nihcae khaeah ka thui ai to mah, tiah doeh sah ai ah, kai ih kaminawk khaeah amsawnlok to a thuih pae o moe, loklam amkhraeng o sak; hae kaminawk loe atho om ai, tiah Angraeng mah thuih.
33 Om detta folk, eller en Prophet, eller en Prest varder dig frågandes, och säger: Hvilket är Herrans tunge? så skall du säga till dem, hvad den tungen är: Jag skall bortkasta eder, säger Herren.
Hae kaminawk mah maw, tahmaa mah maw, qaima mah maw, Angraeng ih lok loe tih aa? tiah nang khaeah lok ang dueng o naah nihcae khaeah, Angraeng ih lok mah, kang pahnawt o sut han boeh, tiah Angraeng mah thuih, tiah thui pae oh.
34 Och om en Prophet, eller Prest, eller folk varder sägandes: Det är Herrans tunge; densamma skall jag hemsöka, och hans hus dertill.
Hae loe Angraeng ih lok ni, tiah tahmaa mah maw, qaima mah maw, kaminawk mah maw thui o nahaeloe, kathui kami hoi a imthung takoh boih ka thuitaek han.
35 Men så skall den ene tala med dem andra, och säga sig emellan: Hvad svarar Herren? Och hvad säger Herren?
Nangcae mah, nihcae ampuinawk hoi nihcae ih caanawk boih khaeah, Angraeng mah timaw ang pathim moe, tih lok maw ang thuih? tiah dueng oh.
36 Och kaller det icke mer Herrans tunga; ty hvarjom och enom skall hans egen ord vara till en tunga, efter I alltså lefvandes Guds, Herrans Zebaoths, vårs Guds ord förvänden.
Kami boih mah, angmah koehah thuih ih lok to oh; to lok to Angraeng mah thuih ih lok ni, tiah na thuih o nahaeloe, Kahing Sithaw hoi misatuh kaminawk ih Angraeng, aicae Sithaw ih lok to nam khraeng o sak boeh.
37 Derföre skolen I säga till Propheten alltså: Hvad svarar Herren dig? Och hvad säger Herren?
Tahmaa khaeah, Angraeng mah timaw ang pathim moe, tih lok maw ang thuih? tiah dueng oh.
38 Nu medan I sägen Herrans tunge, derföre säger Herren alltså: Efter I kallen ordet Herrans tunga, och jag till eder sändt hafver, och hafver säga låtit, att I icke skullen kallat Herrans tunga;
Toe hae loe Angraeng mah thuih ih lok ni, tiah thui o hmah, tiah Angraeng ang thuih o ih lok to na tang o ai moe, hae loe Angraeng mah thuih ih lok ni, tiah na thuih o pongah,
39 Si, så skall jag taga eder bort, och bortkasta eder samt med stadenom, som jag eder och edra fäder gifvit hafver, ifrå mitt ansigte;
khenah, nangcae to kang pahnet ving han, nangcae hoi nam panawk khaeah ka paek ih vangpui to ka pahnawt moe, ka hmaa hoiah kang vah o ving han.
40 Och skall foga eder en evig skam till, och en evig försmädelse, den aldrig förgäten skall varda.
Nangcae nuiah dungzan ahminsethaih to ka phaksak moe, pahnet thai ai, dungzan azathaih to kang phaksak han, tiah Angraeng mah thuih.
