Jeremia 20

1 Men då Pashur, Immers son, Prestens, den för en öfversta i Herrans hus satt var, hörde Jeremia prophetera dessa orden,

And he heard Pashhur [the] son of Immer the priest and he [was] an officer a chief in [the] house of Yahweh Jeremiah prophesying the words these.

2 Slog han Propheten Jeremia, och kastade honom i fängelse, i den öfra portenom BenJamins, hvilken på Herrans huse är.

And he struck Pashhur Jeremiah the prophet and he put him on the stock[s] which [was] at [the] gate of Benjamin upper which [was] in [the] house of Yahweh.

3 Och då morgonen kom, tog Pashur Jeremia åter utu fängelset. Då sade Jeremia till honom: Herren kallar dig icke Pashur, utan Magor allt omkring.

And it was from [the] next day and he brought out Pashhur Jeremiah from the stock[s] and he said to him Jeremiah not Pashhur he has called Yahweh name your that except Terror from around.

4 Ty så säger Herren: Si, jag skall gifva dig, samt med alla dina vänner, uti en fruktan, och de skola falla genom dina fiendars svärd; det skall du se med din ögon; och jag skall öfvergifva hela Juda uti Konungens hand af Babel; han skall föra dem bort till Babel, och dräpa dem med svärd.

For thus he says Yahweh here I [am] about to make you into a terror to yourself and to all friends your and they will fall by [the] sword of enemies their and eyes your [will be] looking and all Judah I will give in [the] hand of [the] king of Babylon and he will take into exile them Babylon towards and he will strike down them with the sword.

5 Och jag skall gifva allt godset i denna staden, samt med allt hans arbete och alla klenodier, alla Juda Konungars håfvor, uti deras fiendars hand, så att de skola dem skinna, borttaga och till Babel föra.

And I will give all [the] wealth of the city this and all property its and every precious thing its and all [the] treasures of [the] kings of Judah I will give in [the] hand of enemies their and they will plunder them and they will take them and they will bring them Babylon towards.

6 Och du, Pashur, skall med allt ditt husfolk gå fången, och till Babel komma; der skall du dö, och begrafven varda, samt med alla dina vänner, hvilkom du lögn predikar.

And you O Pashhur and all [those who] dwell of house your you will go in captivity and Babylon you will go and there you will die and there you will be buried you and all friends your whom you prophesied to them with falsehood.

7 Herre, du hafver dragit mig, och jag hafver mig draga låtit; du hafver varit mig för stark, och hafver vunnit; men jag är deröfver kommen till spott dagliga, och hvar man gör gäck af mig.

You deceived me O Yahweh and I was deceived you prevailed over me and you prevailed I have become a laughing stock all the day all of it [is] mocking me.

8 Ty sedan jag talat, ropat och predikat hafver om den plågan och förderfvet, är mig Herrans ord vordet till hån och spott dagliga.

For as often as I speak I cry out violence and havoc I proclaim for it has become [the] word of Yahweh for me a reproach and derision all the day.

9 Då föll mig i sinnet: Jag vill intet mer tänka uppå honom, och intet mer predika i hans Namn; men i mino hjerta och minom benom vardt lika som en brinnande eld insluten, så att jag icke förmådde det lida, och var hardt när förgången.

And I will say not I will remember him and not I will speak again in name his and it will become in heart my like a fire burning shut up in bones my and I will be weary to hold [it] in and not I will be able.

10 Ty jag hörer, huru månge banna mig, och jag måste allestäds vara rädder. Anklager, vi vilje anklaga honom, säga alle mine vänner och stallbröder; om vi kunne blifva honom öfvermägtige, och komma åt honom, och hämnas öfver honom.

For I have heard [the] whispering of many [people] terror [is] from round about tell and let us tell about him every person of peace my [are] [the] watchers of stumbling my perhaps he will be deceived and we will prevail to him and we will take vengeance our from him.

11 Men Herren är med mig, såsom en stark hjelte; derföre skola mine förföljare falla, och icke vinna, utan skola på stor skam komma, derföre att de så dårliga handla; evig skall den skammen vara, och skall icke förgäten varda.

And Yahweh [is] with me like a warrior ruthless there-fore persecutors my they will stumble and not they will prevail they will be ashamed exceedingly for not they will succeed ignominy of perpetuity not it will be forgotten.

12 Och nu, Herre Zebaoth, du som pröfvar de rättfärdiga, och ser njurar och hjerta, låt mig se dina hämnd öfver dem; ty jag hafver befallt dig min sak.

And O Yahweh of hosts [who] tests [the] righteous [who] sees kidneys and heart let me see vengeance your from them for to you I have made known case my.

13 Sjunger Herranom, lofver Herran, som hjelper dens fattigas lif utu de ondas händer.

Sing to Yahweh praise Yahweh for he has delivered [the] life of [the] needy from [the] hand of evil-doers.

14 Förbannad vare den dag, der jag uti född var; den dagen vare osignad, på hvilkom min moder mig födt hafver.

[is] cursed The day when I was born on it [the] day when she bore me mother my may not it be blessed.

15 Förbannad vare den som minom fader god tidende bar, och sade: Du hafver fått en ungan son, på det han skulle glädja honom.

[be] cursed The person who he bore [the] news father my saying he has been born to you a son a male surely he made rejoice him.

16 Den mannen vare såsom de städer som Herren omvände, och honom det intet ångrade; han höre ett skriande om morgonen, och om middagen ett jämrande.

And he will be the person that like the cities which he overthrew Yahweh and not he had compassion and he will hear a cry of distress in the morning and a shout of alarm at [the] time of noon.

17 Att du dock icke hafver dräpit mig i moderlifvena; att min moder måtte varit min graf, och hennes lif måtte evinnerliga hafvandes varit!

That not he killed me from [the] womb and she became for me mother my grave my and womb her [was] pregnant of perpetuity.

18 Hvi är jag dock utu moderlifvena framkommen, att jag sådana jämmer och hjertans sorg se måste, och slita mina dagar med skam?

Why? this from [the] womb did I come forth to see trouble and sorrow and they have come to an end in shame days my.