< Jeremia 20 >

1 Men då Pashur, Immers son, Prestens, den för en öfversta i Herrans hus satt var, hörde Jeremia prophetera dessa orden,
Jeremiah ni hottelah lawk a dei e hah BAWIPA im e kahrawikung kacuepoung lah kaawm e Immer capa vaihma Pashhur ni a thai.
2 Slog han Propheten Jeremia, och kastade honom i fängelse, i den öfra portenom BenJamins, hvilken på Herrans huse är.
Hottelah Pashhur ni profet Jeremiah hah a hem teh, BAWIPA im e Benjamin longkha atunglah kaawm e dawkvah, hlong a buet teh a paung.
3 Och då morgonen kom, tog Pashur Jeremia åter utu fängelset. Då sade Jeremia till honom: Herren kallar dig icke Pashur, utan Magor allt omkring.
A tangtho vah Pashhur ni Jeremiah hah a rathap teh Jeremiah ni, BAWIPA ni na min teh Pashhur tet hoeh toe, Magormissabib telah ati toe atipouh.
4 Ty så säger Herren: Si, jag skall gifva dig, samt med alla dina vänner, uti en fruktan, och de skola falla genom dina fiendars svärd; det skall du se med din ögon; och jag skall öfvergifva hela Juda uti Konungens hand af Babel; han skall föra dem bort till Babel, och dräpa dem med svärd.
Bangkongtetpawiteh, BAWIPA ni hettelah a dei, Khenhaw! nang hoi na huinaw pueng hanelah taki ka tho e lah na coung sak han. A tarannaw hah tahloi hoi a rawp awh vaiteh, na mit hoi na hmu han. Judah tami pueng hah Babilon kut dawk be ka poe han, ahnimouh ni Babilon vah san lah a hrawi awh vaiteh, tahloi hoi a thei awh han.
5 Och jag skall gifva allt godset i denna staden, samt med allt hans arbete och alla klenodier, alla Juda Konungars håfvor, uti deras fiendars hand, så att de skola dem skinna, borttaga och till Babel föra.
Hothloilah, khopui tawntanae, tawk e lahoi a hmu awh e pueng, aphu kaawm e hno pueng, Judah siangpahrang râwnaw pueng hah a tarannaw kut dawk be ka poe han, ahnimouh ni a lawp awh vaiteh, a man awh han, Babilon vah a hrawi awh han.
6 Och du, Pashur, skall med allt ditt husfolk gå fången, och till Babel komma; der skall du dö, och begrafven varda, samt med alla dina vänner, hvilkom du lögn predikar.
Nang Pashhur na imthung kaawmnaw pueng hoi san lah be na toung awh han. Babilon vah na cei vaiteh, haw vah na due han. Haw vah nama hoi na huinaw hai laithoe kapâphonaw pueng hoi pakawp lah be na o awh han telah ati.
7 Herre, du hafver dragit mig, och jag hafver mig draga låtit; du hafver varit mig för stark, och hafver vunnit; men jag är deröfver kommen till spott dagliga, och hvar man gör gäck af mig.
BAWIPA nama ni na pasawt teh, ka tarawi toe. Nang teh kai hlak na tha a sai teh na tâ. Kanî a loum totouh panuilai lah na dei teh panuikhai e lah ka o.
8 Ty sedan jag talat, ropat och predikat hafver om den plågan och förderfvet, är mig Herrans ord vordet till hån och spott dagliga.
Bangkongtetpawiteh, lawk ka dei navah, ka hram teh kâyuekâounnae, pacekpahleknae telah ouk ka hram. BAWIPA e lawk teh kai hanelah hnintangkuem pathoenae hoi panuikhai e lah ao.
9 Då föll mig i sinnet: Jag vill intet mer tänka uppå honom, och intet mer predika i hans Namn; men i mino hjerta och minom benom vardt lika som en brinnande eld insluten, så att jag icke förmådde det lida, och var hardt när förgången.
Ama teh ka toum mahoeh toe, a min lahoi lawk hai ka dei mahoeh toe, ka ti nakunghai, ka hru thung vah hmaisaan patetlah ka lungthin thung vah ouk ao. Kaawm khai thai hoeh niteh, ka khang thai roeroe hoeh.
10 Ty jag hörer, huru månge banna mig, och jag måste allestäds vara rädder. Anklager, vi vilje anklaga honom, säga alle mine vänner och stallbröder; om vi kunne blifva honom öfvermägtige, och komma åt honom, och hämnas öfver honom.
Bangkongtetpawiteh, na panuikhai e naw hah ka thai. Avoivang hoi takinae ao. Raipot awh sei, raipot awh han, telah ati awh. Ka tâlaw nahanelah meng ka pawm e ka huikonaw ni, na pasawt thai yawkaw han, hottelah hoi tavai teh a lathueng vah pathung thai han telah ati awh.
11 Men Herren är med mig, såsom en stark hjelte; derföre skola mine förföljare falla, och icke vinna, utan skola på stor skam komma, derföre att de så dårliga handla; evig skall den skammen vara, och skall icke förgäten varda.
Hatei, BAWIPA teh athakaawme tami, takikathopounge patetlah kai koe ao. Kai na ka rektapnaw hah a bo awh vaiteh, na tâ awh mahoeh. Kayayeirai hoi ao awh han, a lamcawn mahoeh dawkvah, a yungyoe a min mathoenae teh pahnim e lah awm mahoeh.
12 Och nu, Herre Zebaoth, du som pröfvar de rättfärdiga, och ser njurar och hjerta, låt mig se dina hämnd öfver dem; ty jag hafver befallt dig min sak.
Oe! ransahu BAWIPA, tamikalannaw ka tanouk e, lungthin hoi pouknae ka tapuet lah kahmawtkung, ahnimae lathueng vah na pathung e hah na hmu sak. Bangkongtetpawiteh, ka kong teh nama koe ka hruek toe.
13 Sjunger Herranom, lofver Herran, som hjelper dens fattigas lif utu de ondas händer.
BAWIPA koevah la sak awh nateh, BAWIPA teh pholen awh. Bangkongtetpawiteh, yonae kasaknaw a kut dawk hoi kabawp a ngai e naw hringnae hah a rungngang pouh.
14 Förbannad vare den dag, der jag uti född var; den dagen vare osignad, på hvilkom min moder mig födt hafver.
Ka khenae hnin teh thoebo lah awm seh, anu ni na khenae hni teh yawhawinae lah awm hanh seh.
15 Förbannad vare den som minom fader god tidende bar, och sade: Du hafver fått en ungan son, på det han skulle glädja honom.
Apa koevah, capa na tawn telah lawk a phu teh, a lung kahawi sak e hah thoebo lah awm seh.
16 Den mannen vare såsom de städer som Herren omvände, och honom det intet ångrade; han höre ett skriande om morgonen, och om middagen ett jämrande.
Ama teh BAWIPA ni pahren laipalah be raphoe e kho patetlah awm seh. Amom lah a pawlawknaw thai e lah awm seh. Kanîthun lah hramnae lawk thai naseh.
17 Att du dock icke hafver dräpit mig i moderlifvena; att min moder måtte varit min graf, och hennes lif måtte evinnerliga hafvandes varit!
Camoim thung vah na thei hoeh dawkvah, na thet pawiteh anu von teh kaie phuen lah awm vaiteh, camoim ni pou na von han ei,
18 Hvi är jag dock utu moderlifvena framkommen, att jag sådana jämmer och hjertans sorg se måste, och slita mina dagar med skam?
Bang kecu dawk maw patang hoi lungmathoe hoi o hanelah kayayeirai dueng hoi ka hring thung a hninnaw hno hanelah camoim dawk hoi ka tâco telah ati.

< Jeremia 20 >